Sveriges första novellblogg om One Direction

-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.

-Nej, jag tycker så synd om henne!

-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!

-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne

-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.

Del 30

-Vi låter henne träffa killarna!

-Ja, men de är ju inte hemma förrän på måndag?

-Nej, men jag har världens bästa plan!

Hon berättade allt, båda jag och Evelina tyckte det var en bra idé. Jag tog upp och ringde Harry.

-Hej, det hördes som han var nyvaken och jag log för mig själv. Jag hade inte alls tänkt på tidskillnaden och jag kom på att klockan var runt halv åtta i LA.

Harrys perspektiv

-Hej älskling!

Jag hörde Sophies röst och jag vaknade till.

-Hej gumman! Hur är det med dig och de andra?

Jag pratade ganska tyst för att inte väcka de andra.

-Jo, de är bra, fast vi saknar er såklart!

-Vi saknar er också… men vet du vad klockan är här egentligen?

Hon skrattade till.

-Haha, jag kom på det efter jag hade ringt. Men det var en sak jag skulle fråga dig, sa hon och fortsatte att prata.

Efter en halv timme la vi på och jag kände mig ganska trött. Liam hade vaknat men vi båda somnade om igen.

Evelinas perspektiv

-Ni hade mycket att prata om, sa jag till Sophie när hon lagt på

-Haha, ja! Men Harry tyckte det lät som en bra idé!

-Vad bra! Sa Amanda och jag nickade

Vi hoppade i poolen alla tre samtidigt och badade hela kvällen.

Jag vaknade mitt i natten av att Sophies mobil ringde, jag reste mig snabbt upp och kollade vem det var. Det stod Harry på skärmen så jag tog upp mobilen och svarade snabbt.

-Hej det är Evelina.

-Aa hej, det är Harry! Var är Sophie? Frågade han och lät lite orolig.

-Hon sover eftersom det är mitt i natten, svarade jag med lite irriterad röst eftersom jag var trött och ville sova.

-Oj, jag glömde tidskillnaden. Men jag ville bara säga att vi landar i London klockan 13.05.

-Fy vad jag längtar. Vi har saknat er riktigt mycket! Sa jag med en glad röst.

-Jag har saknat er med, särskilt Sophie.

-Aww vad gulligt av dig! Svarade och tänkte på hur lycklig Sophie borde vara som har Harry.

-Haha jag vet, men gå du och sov nu så ses vi imorgon. Glöm inte att hälsa till Sophie att jag älskar henne och ni får gärna möta oss på flygplatsen.

-Vi kommer och möter er, det kan ni lita på, svarade jag och skrattade lite smått.

-Bra, hejdå! Sa Harry och la på.

Jag gick och la mig igen men hade lite svårt för att somna eftersom jag tänkte på att killarna skulle komma tillbaka imorgon och jag låg och tänkte på de mystiska blickarna Zayn hade gett mig när vi var vid stranden. Han är ju sjukt gullig men han har ju redan flickvän.

Sophies perspektiv

-Sophie! Du måste vi måste till flygplatsen för att möta killarna! Skrek Amanda och lät överlycklig.

-Va!? När kommer dem!?

-Fem över ett, det är om lite mer än en timme så upp och hoppa nu, svarade Evelina.

Jag hoppade upp från sängen och frågade samtidigt,

-Men hur visste ni vilken tid de skulle komma?

-Harry ringde till din mobil inatt så jag svarade. Jag skulle hälsa att han älskar dig. Han är så gullig mot dig, sa Evelina och log.

-Aww jag vet. Jag fattar inte hur man kan vara så gullig som Harry, svarade jag och log.

Jag tog snabbt tag i min mobil och skrev ett sms till Harry “Jag älskar dig med min lilla gullunge! Vi ses snart och jag saknar dig extremt mycket <3”. Jag skickade iväg det sedan gick vi nerför trappan för att äta frukost.

När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.

-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.

-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.

-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.

-Självklart kan jag köra er!