Sveriges första novellblogg om One Direction

När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
__________________________________________________________________________________

-Tack för skjutsen, sa jag snabbt och sedan gick vi ut ur bilen. Vi små sprang in mot flygplatsen och jag kollade på klockan.
-Klockan är kvart i ett, sa jag och de kollade på mig
-Ska vi sätta oss på bänken där framme? Jag nickade och vi satte oss.

Klockan närmade sig fem över ett och det hade samlats en hel del tjejer en bit från oss. Mobilen vibrerade och jag tog snabbt upp den. ”Vi har landat, är där många fans?”. Jag kände hur glad jag blev, jag saknade de riktigt mycket. ”Vad bra! Här är ganska många, men där står vakter! ”
-Ska vi ställa oss vid bandet där väskorna kommer?
Evelina och Amanda nickade mot mig och vi gick.

-Stopp, ni får inte gå in dit!
Vi vände oss om och såg att det kom en ganska kraftig man bakom oss.
-Men jag är Harrys flickvän!
Mannen skrattade till och jag gav honom en konstig blick.
-Försök inte, ställ er vid alla de andra tjejerna, killarna kommer!
-Men... började jag
-Inga men, gå iväg!
Han kollade surt på oss men jag tänkte inte ge mig. Vad skulle jag säga?
-Jag väntar.. kan ni gå och ställa er vid de andra? Hans röst lät lite irriterad och jag skrattade till.
-Jag väntar på att få träffa min pojkvän, kan jag inte få det?
-Kom igen tjejen, jag är inte dum!
Han började putta på oss och vi blev tvungna att gå.
-Jävla gubbe! Sa Evelina när efter att han gått.
-Mm, svarade jag och såg samtidigt att killarna kom fram till bandet för ta sina väskor.
Jag såg att de alla killarna kollade sig runt och jag ville mest av allt springa fram och krama honom. Jag såg att han tog upp sin mobil och inte långt därefter fick jag ett sms, ”Var är du? Trodde du skulle stå här och ge mig minst en puss ;)”
De tog sina väskor och gick sedan mot oss där vi stod med massa fans. De skrek högre desto närmre de kom. Vi stod nästan längst bak och såg inte så mycket.
-Kom, vi tränger oss fram! Sa jag och tog tag i Amandas och Evelinas ena arm. När vi kom efter några puttar åt alla håll kollade jag på Harry som såg mig. Han log ett stort leende mot mig och jag gjorde detsamma. Jag släppte taget om deras armar och gick fram till Harry. Även om det stod en hel del fans runt om oss så brydde jag mig inte. Jag bara var så glad att få träffa dem.
-Heeeej! Sa Harry och drog in mig i en stor, varm kram.
-Hej, jag har saknar dig! Sa jag till honom och han pussade mig lätt på kinden. Sedan släppte han taget om mig och gav mig en perfekt kyss, som bara han kunde göra. Fansen stod bakom oss ganska tysta. Jag hörde hur några viskade ”Hon måste vara sååå lycklig!” och jag log. Jag var lycklig, jag hörde hemma hos Harry.

Evelinas perspektiv

När vi trängt oss igenom alla skrikande tjejer gick jag fram och kramade om killarna. Zayn gav mig en lite extra lång kram.
-Hej, är allt bra med dig? Sa han efter att han släppt taget om mig
-Ja, fast jag har saknat er! Själv?
-Det är bra, men vi har saknat er också!
Jag log smått åt honom och gick sedan fram för att ge Niall en kram.

-Ska vi sätta oss på bänken igen? Så kan vi vänta tills de flesta fansen har gått, sa Sophie och vi nickade. Sophie gick bort och sa till Louis och han nickade, sedan satte vi oss på bänken för att vänta.

Mannen som tidigare hade puttat bort oss gick emot oss. Vi kollade på honom och han stannade.
-Ursäkta mig för att jag stoppade er, men jag visste inte!
-Mm! Sa Sophie lite surt. Han gick iväg direkt och vi alla tre satt helt tysta
-Gubbjävel! Sa Sophie, en aning högt, och vi skrattade åt henne.

Vi satt kvar på bänken eftersom vi tyckte att alla fansen skulle få träffa dem. Visst ville vi också, men vi kunde ju nästan träffa de när vi ville.
-Allihopa! Det var jättekul att ni kom, men nu måste vi tyvärr vidare! Vi träffas kanske någon mer gång! Sa Liam högt och alla tjejerna suckade.
Det var inte så lätt att få iväg fansen med tillslut lyckades dem. De gick fram till oss och vi reste på oss.
Zayn gav mig ännu mer konstiga blickar. Han gav mig ännu en kram och jag erkände för mig själv, jag gillar honom. Men han hade en tjej och han var lycklig med henne. Så varför välja mig?

Sophies perspektiv

Killarna gick emot oss och jag reste mig för att möta Harry. Jag log stort mot honom men fick ett ganska svagt leende tillbaka. Jag brydde mig inte, istället kastade jag mig in i hans famn och kramade om honom. Jag andades in hans lukt och pussade han på kinden. Han kramade inte om mig sådär hårt som han brukar och jag kollade på honom.
-Vad är det? Sa jag med en låg och mjuk röst.
-Inget, är trött, sa han snabbt och jag pussade han på han läppar
Han gav mig ännu ett svagt leende. Han verkade inte bara trött, han verkade sur. Vi ställde oss vi de andra och snackade ett tag, sedan var killarna tvungna att åka.
-Vi ses senare, sa Louis och vi nickade. De gick ut mot bilen och åkte iväg.

Vi ringde pappa som kom och hämtade oss. När vi kom hem började vi med att fixa överraskningen för Sarah.
-Vilken tid skulle killarna komma ikväll då? Sa Evelina
-Vid 6 tiden kommer dom! Jag ringer till Sarah och frågar om hon vill komma hit vid sju, sa jag och tog fram min mobil. Jag letade igenom kontaktlistan och hittade tillslut hennes nummer.

-Hej!
-Hej Sarah, hur är det idag?
-Det är bra, själv?
-Det är bra... vi undrar om du vill komma hit ikväll vid sju tiden? Vi tänkte kolla på film och sådär!
-Ja, vad roligt! Såklart jag vill komma!
-Okej, då ses vi vid 7!
-Japp!

Min mobil vibrerade till och såklart var det från Harry. ”Ska vi komma vid 6?” stod det. Jag skrev ett snabbt ”Ja, det blir bra!” och tryckte på skicka. Jag kunde inte sluta tänka på varför han hade varit så sur mot mig. Jag hade inte gjort något, eller hade jag det?

-Sophie!
-Ja, vad?
-Ska vi äta här allihopa eller?
-Ja, vi kan beställa pizza... killarnas favorit!
De nickade mot mig och jag gick in på toaletten. Jag tog upp min mobil och började skiva ett sms till Harry. ”Varför är du så sur? Ville ju se ditt stora, söta leende när vi träffades, jag har saknat dig, riktigt mycket!” jag tänkte efter som jag skulle skicka det. Han hade ju sagt att han var trött, men jag förstod att de var något annat. Jag tryckte på skicka och gick sedan ut från toaletten. Jag vet inte varför jag hade gått in där ens, jag ville bara vara i fred. Men jag kunde inte sitta där hela dagen när två av mina bästa vänner satt inne på mitt rum.

-Så, vad ska vi hitta på tills ikväll?

-Kan vi inte packa ner lite fika i en korg och gå ut och ha picknick, sånt vi gjorde när vi var små? Föreslog Amanda.
Jag log mot henne och nickade.
-Det var en bra idé, sa jag och vi gick ner mot köket.

Vi stoppade ner saft, kakor, bullar och annat gott vi kunde hitta.
-Var ska ni? Frågade mamma när hon kom in i köket.
-Vi ska ha picknick, sa jag stolt och jag hörde hur roligt det lät.
-Det ni gjorde nästan varje dag när ni var små? Sa mamma och skrattade åt oss
Vi nickade och skrattade till.
-Jaja, ha så kul!

Vi gick iväg till en stor park och satte oss ner i gräset. Vi satt där i många timmar och snackade om allt möjlig. Jag var så glad att Evelina och Amanda var här, de fick mig alltid att skratta, även om jag tänkte på varför Harry var så sur.
-Vi kanske ska gå hemåt? Klockan är snart 5!
-Oj, redan? Haha!
Vi plockade ihop sakerna och gick hemåt. När vi kom hem tog vi alla varsin snabbt dusch och sedan fixa vi klart det sista.

Det knackade på dörren och jag gick ner för att öppna med Evelina och Amanda efter mig.
-Hej killar! Sa vi samtidigt och gav de alla varsin kram.
Harry gav mig en lite längre kram, men inte mycket.
Vi gick in och satte oss i soffan, som vi nästan alltid gör. Vi berättade för de hur vi hade tänkt att de skulle överraska Sarah och dem tyckte det var en bra idé.

Klockan närmade sig sju och vi alla satt i soffan och kollade på TV.
-Sarah kommer nu! Ropade mamma från köket och vi reste oss från soffan.

Sarahs perspektiv

Jag hoppade av bilen och stängde dörren. Jag såg att Sophies mamma stod i köket och hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot deras dörr. Jag knackade på dörren och handtaget trycktes ner.

__________________________________________________________________________________
Kommentera vad ni tycker!! :)
/Angelica & Johanna

update:
Nu har vi fått vår nya design, vad tycker ni?
Stort tack till justinbstories.blogg.se som gjort allt!
Vi ska försöka uppdatera med en ny del imorgon!

kan ni inte se den nya designen, tryck f5!