The way to my life - del 32

Sarahs perspektiv

Jag hoppade av bilen och stängde dörren. Jag såg att Sophies mamma stod i köket och hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot deras dörr. Jag knackade på dörren och handtaget trycktes ner.
____________________________________________________________________________________

Dörren öppnades sakta och jag möttes av 5 stora leende. Jag kunde inte fatta att jag stod framför killarna i One Direction.
-Hej, sa de alla i kör och jag bara stod där och log.
-Hej! Sa jag tyst, det var det enda jag fick fram och efter det gick de alla fram och gav mig varma kramar. Amanda, Evelina och Sophie stod lite bakom och log mot mig.
-Gjorde ni detta för mig?
-Ja!
-Men ni behövde inte!
-Nej, men vi ville!
Jag gav de en kram och tackade dem.

-Vi har beställt pizza, vem vill ha? Sa Sophie
-Jag! Utbrast Niall och ingen var förvånad. Vi skrattade åt honom och gick in i köket för att ta maten.

-Var det kul i LA? Frågade jag killarna till min egna förvåning att jag ens vågade
-Ja, fast man saknar alla här hemma såklart! Svarade Harry och jag log mot honom.

Harrys perspektiv

Jag tyckte det var kul att få träffa nya människor och Sarah verkade verkligen vara snäll. Jag kollade på Sophie som satt helt tyst. Jag ville inte säga något för hon verkade inte så glad. Jag ville inte förstöra kvällen för Sarah.

-Vad ska vi hitta på? Frågade Liam och vi andra ryckte på axlarna.
-Kan vi inte kolla på en film? Föreslog Amanda och jag nickade mot henne.
-En skräckfilm! Utbrast Louis
-Okej, sa Sophie och sedan gick vi in i TV rummet.

Jag satte i en film och satte mig sedan i soffan. Sophie var köket och fixade dricka.
-Vill ni ha popcorn och chips också? Ropade hon
-Ja, sa vi alla i kör och vi hörde hur hon började poppa popcorn.

Jag satt bredvid Sarah och när Sophie kom tillbaka var hon på väg att sätta sig bredvid mig men vände och satte sig mellan Evelina och Amanda. Jag ville egentligen att hon skulle sitta bredvid mig, men samtidigt inte. Jag satte mig tillrätta och vi startade filmen.

Sophies perspektiv

Jag ville egentligen resa på mig, gå fram till Harry och sätta mig hos han och ha hans armar runt mig. Men han verkade sur och jag ville inte att vi skulle bråka. Han hade knappt snackat med mig på hela dagen och inget kändes bra. Amanda satt bredvid Niall med hans armar om henne och Evelina satt med Zayns armar om henne. Jag tyckte det var kul att de gillade killarna, men jag visste att det skulle bli svårt när de var tvungna att åka hem. Jag kollade på Harry som satt där och såg ensam ut. Han verkade vara lite nere och det kändes precis som allt var mitt fel. Men det var ju han som var sur på mig.

Efter ett tag klarade jag inte av att sitta där längre, jag kunde inte koncentrera mig på filmen och det enda jag tänkte på var varför Harry var sur. Jag reste mig upp och alla kollade på mig.
-Ehm... jag kommer snart.. sa jag tyst och Liam pausade filmen.
-Nej, ni behöver inte pausa!
Harry kollade på mig och undvek att få ögonkontakt med honom. Jag gick ut i trädgården och satte mig i en stol. Jag orkade inte att Harry skulle vara sur, vad hade jag gjort?

Harrys perspektiv

Efter att Sophie gått pausade Liam filmen igen. 
-Men hon sa att vi inte behövde pausa! Sa jag med en irriterad röst
-Jag vet, men vad är det med henne? Sa Liam och jag ryckte på axlarna
-Jag vet inte...
-Kan du inte gå ut till henne?
-Hon vill nog vara ensam!
Jag ville egentligen gå ut och snacka med henne, men jag orkade inte snacka med henne just nu.
-Amanda och Evelina, ni kan väl gå ut och snacka?
-Nej, sa Amanda snabbt.
-Vi kollar på filmen nu!
-Okej, sa Liam och startade filmen.

Det var inte så mycket utav filmen kvar, så när den var slut satt Sophie fortfarnade där ute.
-Jag går ut till Sophie då, sa jag och reste på mig.
Jag kände hur jag hade allas blickar på mig och jag gick sakta mot dörren.

-Hej, sa jag försiktigt och Sophie kollade upp
-Hej!
-Får jag sätta mig?
-Gör du så!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag visste att jag hade varit lite sur mot henne men var det därför hon var såhär? Eller hade det hänt något?

-Vad är det som har hänt? Frågade jag försiktigt och hon kollade upp.
-Vad som hänt? Det kan ju du berätta, sa hon med lite högre ton och jag kollade frågande på henne
-Va?
Jag fattade ingenting och hon blev tyst.
-Har det hänt något?
-Nej, inte alls! Bara det att ens pojkvän totalt skiter i och snacka med mig.... annars har väl inget hänt! Sa hon.

Sophies perspektiv

Jag kollade på Harry som satt där helt tyst. Men efter någon minut började han prata.
-Jag vet, förlåt. Men jag trodde du var glad när jag kom hem, du sa att du skulle komma och möta mig.
-Så det är därför du ha varit sur? Sa jag och reste på mig
-Sophie, stanna!
Jag stannade upp och kollade på han.

____________________________________________________________________________________
Del 32! Lite kortare än vanligt, men just nu sitter vi båda på ett hotellrum i Göteborg och ska snart in till Liseberg!
Vad tycker ni om den nya designen? :)
/Angelica & Johanna

Kommentarer
Postat av: Elelta

Designen är snygg!:)

Kan inte vänta till nästa del !:)

2011-07-20 @ 12:20:17
URL: http://eleltatella.blogg.se/
Postat av: Elelta

merrr:)

2011-07-21 @ 12:19:30
URL: http://eleltatella.blogg.se/
Postat av: elvina

jag älskar seriöst eran novell! <3

2011-07-21 @ 12:33:04
URL: http://evvetano.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback