Sveriges första novellblogg om One Direction

Jag kollade på Harry som satt där helt tyst. Men efter någon minut började han prata.
-Jag vet, förlåt. Men jag trodde du var glad när jag kom hem, du sa att du skulle komma och möta mig.
-Så det är därför du ha varit sur? Sa jag och reste på mig
-Sophie, stanna!
Jag stannade upp och kollade på han.
____________________________________________________________________________________

-Vad? Sa jag lite irriterat
-Kan vi inte sätta oss ner och snacka?
-Om vad?
-Jag vill inte att vi ska bråka! Sätt dig ner!
Vi båda hade hög röst och jag kände hur mina ögon blev tårfyllda. Jag ville inte heller bråka. Jag satte mig försiktigt ner bredvid honom och han kollade på mig. Jag tittade ner i marken och han började prata.
-Förlåt... jag är en idiot. Du förtjänar en bättre pojkvän...
-Harry, tyst! Sa jag snabbt och kollade på honom och fortsatte
-Jag bara undrar varför du är så sur? Sa jag och nu var det han som kollade ner i marken.
-Jag bara blev så ledsen, att du inte stod där på flygplatsen när vi kom!
Jag skrattade till och han kollade på mig.
-Vad? Jag hade saknat..
-Nej, jag skrattade inte åt dig, jag skrattade åt gubbjäveln!
Han kollade upp på mig och såg lite frågande ut.

-Vilken gubbjävel?
-Han som sa åt mig, Evelina och Amanda att vi inte fick gå dit väskorna kom för att ni skulle komma!
Han kollade på mig och jag skrattade ännu lite mer åt tanken.
-Men du kunde ju sagt att du var min, min flickvän!
Vi båda log mot varandra, det kändes så bra när han sa det, att jag var hans.
-Tror du inte jag gjorde det?
Han sa inget så jag fortsatte.
-Han vägrade låta oss gå in där... fast efter vi hade varit framme och sagt hej inför alla fansen, kom han fram till oss och sa förlåt!
Han nickade och kollade ner i marken.
-Vad är det?
Jag la min hand på hans rygg.
-Förlåt igen, men jag visste inte... allt är mitt fel att vi sitter här och har förstört hela kvällen för Sarah! Sa han och kollade upp.
-Jag vet... jag skulle ha berättat, men du verkade inte vara på humör för att prata med mig! Men, kom! Vi går in till de andra och gör något roligt! Sa jag och var på väg att resa mig när Harry stoppade mig.
-Vänta, sätt dig!
Han kollade på mig med hans fina ögon och han log sitt söta leende mot mig. Han böjde sig sakta framåt och gav mig en perfekt kyss.
-Förlåt! Sa han och jag kramade om honom.
-Jag älskar dig, viskade jag i hans öra och då pussade han mig på kinden.
-Jag älskar dig också!
Vi reste oss och gick in till de andra.

Alla satt i soffan när vi kom in och blev tysta när de hörde våra fotsteg. Vi ställde oss framför TV:en och en lång tystnad uppstod.
-Vad ska vi hitta på? Sa Harry plötsligt och alla ryckte på axlarna.
-Varför är alla helt tysta? Det är in likt någon av er! Kom igen, prata! Sa jag och Evelina började skratta till.
-Ska vi kolla på en film till? En komedi?
-Det låter bra! Utbrast Liam och jag letade upp en film.

Efter filmen hade klockan hunnit bli halv 11 och killarna var väldigt trötta.
-Jag tror jag ska hem nu, sa Louis och de andra nickade instämmande.
-Okej!
Jag, Evelina, Sarah och Amanda gick efter killarna till ytterdörren, de tog på sina skor.
-Hejdå tjejer, det var kul att träffa er igen! Sa Niall och gav oss alla varsin kram. Louis, Harry, Zayn och Liam gjorde detsamma, fast Harry tog mig till sist.
Han drog in mig i en varm kram och jag kramade om honom, hårt.
-Förlåt för allt, viskade han i mitt öra.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag stod bara kvar där och höll om honom. Han var min. Jag log åt tanken och sedan släppte han taget om mig och kollade på mig. Han pussade mig försiktigt på min läppar och jag log mot honom.
-Hejdå, vi ses!
Jag nickade och sedan gick de alla ut genom dörren.

Vi gick in till TV:en och började plocka ut skålarna och glasen vi använde. Jag kände mig taskig mot Sarah, det kändes som vi hade förstört kvällen. Men jag var glad att vi hade snackat om det, bara jag och han.

-Sarah, kom! Ropade jag från köket och hon kom bara några sekunder senare.
-Vad har hänt? Sa hon så fort hon kom in i köket och jag skratta åt henne.
-Inget, jag vill bara säga dig en sak, sa jag och hon kollade på mig
-Prata på! Sa hon och log
-Jag vill bara säga förlåt...
-För vad?
-Det kändes som jag och Harry förstörde hela kvällen... men jag var tvungen att prata med honom!
-Nej, känn inte så! Kvällen har varit hur bra som helst!
-Helt säker?
-Ja!
Jag log mot henne och sedan gick vi och satte oss i soffan där de andra satt.

-Tack tjejer för de ni gjorde! Ni vet inte hur glad jag blev! Sa Sarah och log stor mot oss.
-Ja, vi ville göra dig glad... vi tyckte så hemskt synd om dig när du berättade om dina föräldrar. Även om inget kan ersätta dem, så hoppas vi att du blev glad! Sa Amanda och vi andra två nickade instämmande.
-Åh, tack! Ni är verkligen snälla... ni vet inte hur mycket det betyder för mig att hitta nya vänner! Men jag måste också gå hem!
Vi reste på oss och gick mot dörren. Hon tog på sig sina ljusrosa converse och sin jeansjacka.
-Hejdå, och tack för allt! Hoppas vi ses snart igen!
-Hejdå, och såklart att vi måste träffas!
Vi gav henne varsin kram sedan gick hon ut och hoppade in i bilen som stod utanför och väntade på henne.

-Ska vi göra oss klara för att sova? Jag är faktiskt ganska trött, sa jag.
-Ja, det gör vi! Sa både Amanda och Evelina.

Vi gick upp och in i badrummet. Vi borstade tänderna, tog bort vårat smink och bytte om till pyjamas. Vi gick in på mitt rum och jag gick mot skrivbordet för att stänga av min datorn. Bredvid datorn låg lite papper, jag öppnade en låda och skulle lägga ner papperna när jag såg en gammal skolkatalog sen vi var små. Jag tog upp och kollade på framsidan. Slottsvångsskolan stod det med stora bokstäver och jag log för mig själv. Jag la snabbt ner papperna i lådan och stängde.
-Kolla vad jag hittade!
-Åhhh, vi måste kolla i den!
Jag nickade mot dem och satte mig sedan ner på Amandas madrass med båda bredvid mig.

Efter att vi kollat igenom alla bilderna och att vi skrattat massor kände vi oss väldigt trötta och jag la mig i min säng. Bara 5 minuter senare hade både Evelina och Amanda somnat. Jag tog upp min mobil och kollade klockan. 00.23 stod det. Jag såg även att jag hade fått ett sms, av Liam.
”Du, jag måste snacka med dig. Har du tid att träffas imorgon?” stod det på skärmen. Varför ville han snacka med mig? Hade det hänt något? ”Ehm, ja visst... bara vi eller?” Skrev jag och la sedan ifrån mig mobilen. Jag vände på huvudet och somnade snabbt.
____________________________________________________________________________________

Lite kortare del, men något iaf!
Det har varit lite dålig uppdatering, men nu är vi tillbaka!
Glöm inte att vi söker gästbloggare som kan skriva några delar under veckan vi är iväg (30/7-6/8), är du intresserad, så maila oss, [email protected]
Lämna gärna en kommentar, vi blir glada av era kommenterar!
/Angelica och Johanna