The way to my life - del 7
En och en halvtimme senare stod vi utanför deras hus, pappa ringde på klockan och dörren öppnades.
_________________________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv
Plötsligt ringde det på dörren och några sekunder senare hörde jag röste som pratade. Då förstod jag att pappa hade öppnat dörren. Jag gick försiktigt mot hallen för att hälsa, men plötsligt var jag tvungen att stanna och gnugga mig lite i ögonen. Kan detta vara möjligt eller ser jag i syne, tänkte jag för mig själv. Kunde det verkligen vara självaste Niall Horan och hans familj som skulle äta middag med oss. Jag blinkade några gånger och såg att någon kom närmre mig. Det var Niall, han sträckte ut handen för att hälsa.
-Hej jag är Niall, sa han samtidigt som han tog i min hand.
-Hej jag är Sophie, sa jag med världens största leende.
Efter det gick han till sin pappa och jag gick ut till köket för att hjälpa mamma med maten. Vi skulle äta kycklingfile med hemmagjorda klyftpotatis och någon sås jag inte kunde namnet på.
När vi satt vid bordet och skulle äta satt jag mitt emot Niall. Ingen av oss sa något precis, han såg mest bekymrad och obekväm ut.
Nialls perspektiv
Usch, varför var jag tvungen att följa med hit för att sitta och äta med människor jag aldrig träffat förr. Jag kunde lika bra värmt någon i mikron där hemma. Men en sak jag sitter och tänker på är varför Sophie blev så glad när hon hälsade på mig. Hon är säkert ett fan, men hon verkar lite blyg om man jämför med andra fans man har träffat som bara skriker när de ser mig.
Kanske jag ändå ska ge detta en chans, jag kan ju inte bara sitta här och vara tyst.
-Ååhh vad gott det var Marie, sa jag med ett leende.
-Tack och bra att du gillade det. Du får ta mer sen om du vill det, svarade Marie.
-Bra att jag får det för mat kan man aldrig få för mycket av, sa jag och då hörde jag Sophie skratta.
-Det kan man visst för äter man för mycket bli man tjock, svarade hon.
-Se på mig. Jag äter hur mycket som helst och jag blir inte tjock, sa jag samtidigt som jag klappade min mage.
-Hahaha, du är lite konstig du, sa hon samtidigt som hon hade en väldigt oseriös min i ansiktet.
_________________________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv
Plötsligt ringde det på dörren och några sekunder senare hörde jag röste som pratade. Då förstod jag att pappa hade öppnat dörren. Jag gick försiktigt mot hallen för att hälsa, men plötsligt var jag tvungen att stanna och gnugga mig lite i ögonen. Kan detta vara möjligt eller ser jag i syne, tänkte jag för mig själv. Kunde det verkligen vara självaste Niall Horan och hans familj som skulle äta middag med oss. Jag blinkade några gånger och såg att någon kom närmre mig. Det var Niall, han sträckte ut handen för att hälsa.
-Hej jag är Niall, sa han samtidigt som han tog i min hand.
-Hej jag är Sophie, sa jag med världens största leende.
Efter det gick han till sin pappa och jag gick ut till köket för att hjälpa mamma med maten. Vi skulle äta kycklingfile med hemmagjorda klyftpotatis och någon sås jag inte kunde namnet på.
När vi satt vid bordet och skulle äta satt jag mitt emot Niall. Ingen av oss sa något precis, han såg mest bekymrad och obekväm ut.
Nialls perspektiv
Usch, varför var jag tvungen att följa med hit för att sitta och äta med människor jag aldrig träffat förr. Jag kunde lika bra värmt någon i mikron där hemma. Men en sak jag sitter och tänker på är varför Sophie blev så glad när hon hälsade på mig. Hon är säkert ett fan, men hon verkar lite blyg om man jämför med andra fans man har träffat som bara skriker när de ser mig.
Kanske jag ändå ska ge detta en chans, jag kan ju inte bara sitta här och vara tyst.
-Ååhh vad gott det var Marie, sa jag med ett leende.
-Tack och bra att du gillade det. Du får ta mer sen om du vill det, svarade Marie.
-Bra att jag får det för mat kan man aldrig få för mycket av, sa jag och då hörde jag Sophie skratta.
-Det kan man visst för äter man för mycket bli man tjock, svarade hon.
-Se på mig. Jag äter hur mycket som helst och jag blir inte tjock, sa jag samtidigt som jag klappade min mage.
-Hahaha, du är lite konstig du, sa hon samtidigt som hon hade en väldigt oseriös min i ansiktet.
-Vänta här nu. Är du ett fan av One Direction, frågade jag helt plötslig och hon log.
-Skojar du, klart jag är!! Varför skulle jag inte vara det? Sa hon lite oförstående
-Fråga inte mig varför du inte skulle vara ett fan. Jag bara undrade, svarade jag.
-Skojar du, klart jag är!! Varför skulle jag inte vara det? Sa hon lite oförstående
-Fråga inte mig varför du inte skulle vara ett fan. Jag bara undrade, svarade jag.
Efter vi hade ätit upp gick jag och Sophie iväg mot hennes rum. När vi kom in där satt hon sig i sängen och jag satte mig på skrivbordsstolen.
-Så vad vill du göra? Frågade hon med en hoppfull ton i rösten.
-Har du Singstar, frågade jag lite osäkert.
-Självklart har jag det! Alla måste ju ha Singstar! Utbrast hon.
-Då sjunger vi Singstar! Sa jag och hennes min ändrades från glad till chokad.
-Va skojar du med mig? Du vill inte höra mig sjunga, jag sjunger som en kråka.
-Skulle inte tro det. Snälla sjung en låt med mig för min skull, sa jag och försökte med hundvalpögonen som alltid blir lika misslyckade.
-Okej då, svarade hon snabbt.
-Jaa, vilken låt vill du sjunga? Frågade jag.
-Det var en dum fråga, Torn såklart! Sa hon samtidigt som hon startade låten.
Vi började sjunga och Sophie lät inte alls som en kråka, hon var sjukt duktig. Jag förstår inte hur hon kunde säga så om säg själv.
-Det lät ju sjukt bra! Utbrast jag med ett stort leende.
-Kanske, svarade hon med en väldigt osäker min.
-Så vad vill du göra? Frågade hon med en hoppfull ton i rösten.
-Har du Singstar, frågade jag lite osäkert.
-Självklart har jag det! Alla måste ju ha Singstar! Utbrast hon.
-Då sjunger vi Singstar! Sa jag och hennes min ändrades från glad till chokad.
-Va skojar du med mig? Du vill inte höra mig sjunga, jag sjunger som en kråka.
-Skulle inte tro det. Snälla sjung en låt med mig för min skull, sa jag och försökte med hundvalpögonen som alltid blir lika misslyckade.
-Okej då, svarade hon snabbt.
-Jaa, vilken låt vill du sjunga? Frågade jag.
-Det var en dum fråga, Torn såklart! Sa hon samtidigt som hon startade låten.
Vi började sjunga och Sophie lät inte alls som en kråka, hon var sjukt duktig. Jag förstår inte hur hon kunde säga så om säg själv.
-Det lät ju sjukt bra! Utbrast jag med ett stort leende.
-Kanske, svarade hon med en väldigt osäker min.
Sophies perspektiv
När vi hade sjungit färdigt låten ringde Nialls mobil.
-Uhm, ska bara svara, välj en ny låt, sa han och tog upp mobilen.
Jag visste inte vad jag skulle välja för låt så istället satte jag min i sängen och väntade på Niall.
När Niall kom tillbaka så kollade jag upp på honom och han förstod nog vad jag undrade.
-Det var Zayn… killarna är i studion och undrade om jag hade tid att komma, sa han och kollade på mig.
-Jaha.. började jag.
-Men de sa att du jätte gärna fick följa med, vi tänkte sjunga lite och öva… sedan kanske ut och bowla eller något, hänger du med? Sa han och log ett gulligt leende mot mig.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Inom mig skrek det JA, men de kändes inte riktigt som detta var sant. Här stod jag, på mitt rum, med Niall och han frågade mig precis om jag ville följa med och bowla med One direction? Men jag kunde inte tacka nej.
-Ja, om det är okej för er så gärna, sa jag och reste mig från sängen.
-Såklart, men ska vi gå ner och säga till, så de vet om att vi sticker?
-Det är nog bäst, sa jag och skrattade till.
När vi hade sjungit färdigt låten ringde Nialls mobil.
-Uhm, ska bara svara, välj en ny låt, sa han och tog upp mobilen.
Jag visste inte vad jag skulle välja för låt så istället satte jag min i sängen och väntade på Niall.
När Niall kom tillbaka så kollade jag upp på honom och han förstod nog vad jag undrade.
-Det var Zayn… killarna är i studion och undrade om jag hade tid att komma, sa han och kollade på mig.
-Jaha.. började jag.
-Men de sa att du jätte gärna fick följa med, vi tänkte sjunga lite och öva… sedan kanske ut och bowla eller något, hänger du med? Sa han och log ett gulligt leende mot mig.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Inom mig skrek det JA, men de kändes inte riktigt som detta var sant. Här stod jag, på mitt rum, med Niall och han frågade mig precis om jag ville följa med och bowla med One direction? Men jag kunde inte tacka nej.
-Ja, om det är okej för er så gärna, sa jag och reste mig från sängen.
-Såklart, men ska vi gå ner och säga till, så de vet om att vi sticker?
-Det är nog bäst, sa jag och skrattade till.
Vi tog på våra skor och Nialls pappa körde oss till studion. Det tog ca 10 minuter, när vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tackade för skjutsen. Sedan gick vi mot dörren. Jag stannade till.
-Vad är det? Frågade Niall och var på väg att öppna dörren.
-Inget… känns bara lite konstigt, att jag, av alla era galna fans, står precis utanför dörren till er studio, och att jag får träffa er, bara såhär!
-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in!
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom dörren.
_______________________________________________________________________________________________
Nu har det börjat bli både i Sophies och Nialls perspektiv, självklart kommer alla killarna kom in och vi kommer skriva ur allas perspektiv. Sen är delen lite längre, bra va?
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera!
/Angelica & Johanna
-Vad är det? Frågade Niall och var på väg att öppna dörren.
-Inget… känns bara lite konstigt, att jag, av alla era galna fans, står precis utanför dörren till er studio, och att jag får träffa er, bara såhär!
-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in!
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom dörren.
_______________________________________________________________________________________________
Nu har det börjat bli både i Sophies och Nialls perspektiv, självklart kommer alla killarna kom in och vi kommer skriva ur allas perspektiv. Sen är delen lite längre, bra va?
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera!
/Angelica & Johanna
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Har nyss börjat läsa den här och den är sjukt bra! Älskar den ^^♥
Trackback
