Sveriges första novellblogg om One Direction

-Nej och jag tänker inte göra det, han har sårat mig!
-Men Sophie? Även om du inte vill att ni blir tillsammans igen så måste ni ändå snacka!
Evelina kom in i rummet och kollade på mig. Hon satte sig bredvid oss.
-Kanske det, men inte nu och inte imorgon.
_____________________________________________________________________________________

Nästa morgon när jag vakande märkte jag att min mobil ringde. Jag tog upp mobilen och såg att där stod ”okänt nummer”
-Ah hej det är Sophie, sa jag trött.
-Hej Sophie, det är Louis. Jag vill bara säga att Harry är extremt ledsen och han säger att den enda han vill ha hos sig är dig och ingen annan.
-Och det ska jag tro på? Han kan gå till den där Madison om han nu behöver någon tjej att va med, svarade jag argt.
-Men Harry älskar dig och ingen annan, snälla gå till han så ni kan prata i alla fall.
-Om Harry nu älskar mig och ingen annan, varför säger han det inte själv? Fast han kan ju inte säga det själv för jag vill aldrig mer prata med honom, hur ont det än gör i mitt hjärta, sa jag och la på.

När jag hade lagt på kollade jag runt i rummet och så att varken Amanda eller Evelina var där. Jag gick ner i vardagsrummet och där satt de framför TV:n.

-Godmorgon tjejer! Vad sägs om att shoppa lite idag på Westfield London? Frågade jag när Evelina och Amanda kom ner för trappan en kvart senare.
-Jaa, shoppa är alltid kul! Sa de och log mot mig.

Vi gick in i köket för att äta frukost. På bordet låg där en lapp. ”Hej tjejer! Jag och pappa kommer nog inte hem förrän ikväll, det finns mat i frysen som ni kan värma! /Mamma” stod det. Jag kom och tänka på att jag inte hade så mycket pengar och eftersom vi skulle shoppa skulle det behövas mer än de 200 kronorna jag hade på mitt rum.

-Hej gumman, hur är det? Svarade mamma när jag ringde upp henne efter att vi ätit frukost.
-Hej, det är bra! Sa jag men jag visste att jag ljög. Inget var bra utan Harry.
-Okej, något speciellt du ville?
-Ja, vi hade tänkt att åka till Westfield och shoppa, sa jag.
-Jaha, okej! Har du inte pengar på ditt kort?
-Jo, juste! Men jag vet inte hur mycket.
-Du kan gå in på datorn och kolla, du vet hur man gör väll?
-Ja, det vet jag, hejdå!
-Hejdå gumman, ha en bra dag! Vi ses ikväll.
-Hejdå, sa jag igenom och la på.

Jag gick upp på mitt rum för att kolla och gick sedan började vi göra oss klara för att åka iväg.
-Hur ska vi komma dit? Frågade Amanda samtidigt som hon målade på mascara.
-Vi kan ta bussen, sa jag och hon kollade på mig.
-De stora, röda, läskiga som man får hoppa på i farten? Frågade hon jag jag flinade åt henne.
-Nej, de går bara inne i London, det finns en busshålls plats här i närheten, men bussarna är vanliga.
-Har du åkt där ifrån förr?
-Nej, hur så?
-Vet du när bussen går ens?

-Nej, men den kommer väll.
-Haha, okej!

-Är ni klara då? Frågade jag och de nickade.
-Vad bra!
Jag tog min handväska och la ner mobil, pengar och nycklar. Samma sak gjorde Evelina och Amanda och sedan gick vi mot dörren. Jag tog på mina vita converse och sedan gick vi ut från vår tomt.

Vi svängde åt höger och gick ner längst gatan. Vi gick där och snackade, klockan var tjugo över elva och det var redan varmt och skönt.
-Sophie, är det den bussen du menar?
-Fan!
Bussen hade redan stannat på hållplatsen och kom nu emot oss. Evelina och Amanda började vifta på armarna och jag skrattade åt dom. Busschauffören såg oss och kollade surt på oss.
-Han såg inte så värst glad ut, påpekade Evelina och jag skakade på huvudet.
-Nej, verkligen inte!

Hållplatsen låg bara några meter bort och när vi var framme kollade jag på tavlan där satt.
-Bussen kommer om 25 minuter, vi kan vänta här väl?
-Ja! Sa Evelina och Amanda samtidigt.

Jag tog upp min mobil och loggade in på twitter. ”On my way to the mall but we missed the bus, have to wait 25 minutes!” skrev jag och inte långt där efter hade jag fått massa frågor om jag kunde följa folk. Jag gick in på en twittersida som hette harrysophiestyles och jag skrattade till för mig själv och läste igenom deras tweet. Det var gulliga tweets om hur söta de tyckte vi tillsammans och deras profilbild var på mig och Harry, när vi kysstes. Jag kollade på bilden och det kändes konstigt, men inte på samma sätt som det gjort innan. Men ingen av fansen visste att vi inte var ihop längre. Men jag tänkte efter på vad både Evelina, Amanda och Louis hade sagt. Harry kanske ville prata med mig. Fast vad ska han säga? ”Jag är ledsen för att jag var otrogen mot dig” och sen ska han väl börja förklara hur allt är. Nej, jag orkar inte med honom.

-Tre barnbiljetter, sa jag när vi steg på bussen. Det var samma sura busschaufför som innan.
Han mumlade tyst vad det blev och jag betalade han. Vi gick bak i bussen och satte oss längst bak och började snacka. Bussresan skulle inte ta så lång tid men vi han med att skratta en hel del. Efter två hållplatser var det bara vi kvar i bussen och vi såg hur chauffören kollade bak genom backspegeln och gav oss en ond blick.

Vi hoppade av bussen och gick in på Westfield.
-Var ska vi börja? Frågade Evelina och jag ryckte på axlarna.
-Vi går in på Zara! Utbrast Amanda och pekade på en skylt. Vi nickade mot henne och gick mot affären.

Vi gick runt i massvis med affärer och vi alla tre köpte något. Vid halv tre tiden var vi ganska trötta i benen, så vi bestämde oss för att sätta oss ner och fika. Vi beställde in varsin stor bakelse och en dricka. Vi satte oss ner vid ett runt bord och började snacka.
-Hej tjejer, det var längesedan! Hörde jag en röst säga och jag vände mig om.
_____________________________________________________________________________________

Vi skämms nästan över hur kort denna delen är.. och såhär kommer det bli denna veckan som kommer!
Vi båda åker iväg på semester och är hemma igen nästa söndag.
Det kommer INTE bli någon uppdatering under hela veckan, vi har inte haft tid att skriva så många delar i förväg.

Finns det några Ulrik Munther fans här? I så fall kan ni gå våra privata bloggar och kolla på bilder, angelicafoto.blogg.se & malmgrenfoto.blogg.se :)
Vi hoppas på många kommentarer när vi kommer hem igen!
/Angelica & Johanna