Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspektiv

-Hejdå tjejer! Sa dom innan vi gick ut genom dörren och vi log mot dem.

-Julia? Kan du fatta? Vi träffade nyss One Direction. Det ända jag fick fram var ett stort leende och det ända som fanns i mitt huvud var Louis ord. ”You are so sweet”. Jag log stort för mig själv.
___________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

”Hej, vad gör du och dina vänner? Lust att träffas?” Stod det i ett sms från Erik. Klockan var nästan halv ett och vi hade knappt gjort oss klara. Vi hade missat frukosten och alla var hungriga. Jag hade gått över till Evelinas och Amandas rum, eftersom killarna hade åkt iväg tidigt.
-Tjejer! Erik undrade om vi ville träffas, vill ni?
-Erik? Han vi träffade igår? Jag nickade mot Evelina och hon log.
-För mig går det bra, sa hon.
-Ja visst! Ropade Amanda från badrummet.
”Ja absolut! Kan vi träffas på Espresso house? Vi har inte ätit frukost” svarade jag honom och några få sekunder senare fick jag svar.
”Ja visst, när? Klockan ett?” Jag kollade snabbt på mobilen. 12.36.
-Är ni klara till ett? Frågade jag och dom nickade.
”Vi ses där då!” Skrev jag innan jag hoppade upp ur soffan och gjorde mig klar snabbt.

-Hej! Sa jag och kramade om Erik, Simon och Patrik som stod inne på Espresso house. Amanda och Evelina gav också de en snabb kram innan vi ställde oss i kön till att beställa. Killarna stod framför oss och när de beställt gick de ut för att ta ett bord.
-Vet dom vem One Direction är? Frågade Evelina och jag skrattade.
-Tror inte de.
-Men, kanske? Sa Amanda och jag log.
-Dom vet nog i alla fall inte att vi känner dom, sa jag och Amanda skrattade.
Vi beställde varsin macka och sedan satte vi oss där ute med kilarna.
-Hur länge ska ni stanna sa du? Frågade Erik och kollade på mig.
-Till lördag tror jag! Han nickade och log.
-Förresten, gillar ni de där killarna i One Direction? Frågade Simon och jag kände hur Amanda och Evelina vände sina blickar mot mig.
-Ehm, ja, sa jag och log lite svagt.
-Har ni hört att de är i Sverige? Fortsatte Patrik och jag nickade.
-Jo, vi vet! Sa jag och sedan möttes jag av Evelinas blick.
Jag visste inte riktigt om jag skulle berätta hur det var. Att vi bodde på samma hotell som killarna, att jag och Harry delade rum och killarna var en del av min vardag.
-Jag tycker inte dom är så bra, sa Erik och jag bestämde mig direkt för att inte berätta något.
-Inte? Varför? Sa Amanda och kollade frågande på honom.
-Dom är skitdåliga, sa Simon snabbt och jag kollade ner. Det gjorde ont i mig när andra sa så om killarna.

Efter en timme av massa snack och skratt bestämde vi oss för att resa på oss och gå runt lite. Men jag kunde inte riktigt koncentrera mig efter de som Erik och Simon hade sagt. Jag visste ju att alla inte kunde gilla dom och dom visste inte att vi kände dom, på riktigt.
-Kan ni inte följa med hem till mig istället? Vi kan kolla på film! Förslog Patrik och vi nickade.

När vi kom hem satte vi oss i soffan. Jag satt bredvid Amanda och Erik. Patrik satte på någon film och fixade lite popcorn. Klockan var snart kvart i tre och även om vi sovit länge kände jag mig väldigt trött. Jag tog upp min mobil och såg att jag fått ett sms. ”Hej älskling, vad gör ni? Vi är hemma vid 5!” Stod det och jag kände att Erik kollade på min mobilen.
-Vem är Harry Styles? Frågade han och jag skrattade.
-En kompis.
-Harry Styles? Heter inte en utav de in One Direction det? Utbrast Patrik och jag kollade oroligt på Amanda som gav tillbaka samma oroliga blick.
-Eh, jo.. men, jag har döpt en kompis till de för att lura vänner att jag har Harrys nummer, sa jag snabbt och Erik skrattade.
-Vem går på det?
-Typ ingen, sa jag och han flinade.
Vi fortsatte kolla på filmen men stängde av efter en halvtimme.
-Jag, Simon och Erik vill visa er en sak, sa Patrik till oss.
-Okej, sa jag och han log.
-Vi går in på mitt rum, så kallar vi när ni kan komma, men bara en i taget, sa han och vi nickade.

-Okej, sa jag och sedan gick dom. När vi hörde att de kommit upp och stäng en dörr om sig andades jag ut.
-Det var nära, sa jag och dom flinade.
-Bra lösning! Sa Amanda och jag log.
-Jag visste knappt vad jag skulle säga, men dom verkade acceptera de, sa jag och Evelina nickade.
-Men, vad skrev Harry?
-Att de var hemma vid 5, så vi kan väl gå hem lite innan? Sa jag och de nickade.
-Absolut!
-Evelina? Hörde vi att killarna ropade och Evelina ställde sig upp.
-Ja?
-Kom! Hon kollade mot oss och sedan gick hon upp.

Evelinas perspektiv

Jag gick upp för trappan och i den första dörren till höger stod Erik.
-Kom in, sa han och log mot mig.
-Varför en och en? Sa jag och han log.
-De du, sa han och jag kollade fundersamt på honom.
-Kom nu! Han drog i min arm så jag kom in i rummet.
Alla lampor var släckta och det var mörk i hela rummet. På ett litet bord stod det två små tända ljus och i sängen satt Patrik och Simon. Jag kollade runt mig och Erik ställde sig bredvid mig. Han la sin arm runt mig och jag kände mig så obekväm. Jag kände knappt dessa killar och här stod jag, i ett mörk rum och visste inte vad som skulle hända. Helt plötslig kände jag hur Erik tar sin hand på min rumpa och jag hoppar fram och vänder mig sedan om.
-Vad gör du? Sa jag och han flinade. Bakifrån känner jag två händer på mina axlar, som drar mig bakåt så jag landar i sängen. Patrik puttar ner mig så jag ligger på ryggen och sedan sätter han sig över mig.
-Hej sötnos, sa han och jag kände hur mitt hjärta bankade. Samtidigt kände jag hur någon började dra i mina byxor och jag försökte resa mig upp, men Patrik lät mig inte göra de. Han började istället dra i tröjan och jag klarade inte av detta längre. En tår rann ner för mina kinder och jag började spraka med benen.
-Vad gör ni? Skrek jag och fler och fler tårar började rinna ner för kinderna.
-Du är så het, hörde jag Patrik säga och han försökte få av mig tröjan. Simon höll fast mina händer och jag kunde inte göra något.