Sveriges första novellblogg om One Direction

Evelinas perspektiv

-Hej sötnos, sa han och jag kände hur mitt hjärta bankade. Samtidigt kände jag hur någon började dra i mina byxor och jag försökte resa mig upp, men Patrik lät mig inte göra de. Han började istället dra i tröjan och jag klarade inte av detta längre. En tår rullade ner för mina kinder och jag började spraka med benen.
-Vad gör ni? Skrek jag och fler och fler tårar började rulla ner för kinderna.
-Du är så het, hörde jag Patrik säga och han försökte få av mig tröjan. Simon höll fast mina händer och jag kunde inte göra något.
_________________________________________________________________________________________________
-Lägg av! Skrek jag så högt jag kunde och Patrik log mot mig. Erik hade lyckats med att få av mina byxor och jag sparkade mot honom så fort jag kände hans hand mot mina ben. Patrik fortsatte att dra i min tröja och tillslut var den av. 

Sophies perspektiv

-Nej, bara sluta! Hörde vi hur någon skrek riktigt högt uppifrån och jag kollade mot Amanda.
-Vad händer? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
-Jag har ingen aning, ska vi gå upp? Jag nickade och vi gick upp. Vi hörde mer skrik och vi nästan sprang upp. Jag visste inte i vilket rum de var så jag öppnade en utav dörrarna, som var ett badrum.
-Inte här, sa jag och sedan öppnade nästa dörr. Där inne stod ett skrivbord och massa böcker. Efter att jag stäng dörren igen öppnade Amanda en dörr och där inne såg jag alla. Evelina la i sängen utan byxor och tröja. Patrik satt ovanpå henne och de andra två höll fast henne.
-Vad fan håller ni på med? Skrek jag och gick med bestämda steg in i rummet och puttade bort Patrik. Han ställde sig upp och kollade på mig. Amanda hade puttat bort både Patrik och Simon. Evelina ställde sig snabbt upp och jag såg att hon var helt röd i huvudet. Tårarna rann och hon såg helt förstörd ut. Amanda tog snabbt hennes byxor och tröja och Evelina tog på sig kläderna igen.
Jag gav killarna en ond blick och sedan drog jag med mig Amanda och Evelina ut ur rummet och ner för trappan och ut genom dörren.

Ingen sa något. Alla gick helt tysta tills vi var inne i Amandas och Evelinas hotellrum.
-Evelina, vad hände? Utbrast jag efter att vi stängt dörren.
Hon satte sig i sängen och jag såg hur ledsen hon var.
-Jag vet inte, dom bara började ta av min kläder, sa hon och la ner huvudet i sin händer.
Jag och Amanda kramade båda om henne och jag tog upp min mobil. Ett nytt sms från Erik visades på skärmen. ”Haha, lust att träffas imorgon?” Jag slängde ner mobilen i sängen, men den ramlade ner på golvet. Jag blev arg. Hur kunde han? Erik och jag hade varit vänner jättelänge och jag trodde verkligen inte så om han.
__________________________________________________________________________________

Förlåt för en superkort del idag, men det är väl bättre än inget? De kommer att komma en ny del imorgon och den kommer verkligen vara längre! Varken jag eller Angeica har hunnit skriva så mycket idag, jag sitter med två stora arbeten som ska in i början av veckan och Angelica är inte hemma. Hoppas ni förstår! 
Tack för alla kommentarer... och glöm inte fråga oss något i frågestunden!
/Angelica & Johanna