Sveriges första novellblogg om One Direction

Harrys perspektiv

Hon sa det inte högt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det. Jag kände hur det rann en tår ner för min kind. Hon fick mig alltid att må bra.
-Jag älskar dig också Sophie, viskade jag, även om jag visste att hon inte hörde. Sedan somnade jag om.
_____________________________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon hade alla redan gått upp, förutom Sophie. Hon hade vänt sig om nu och jag hörde hennes andetag. Jag hörde att någon var nere i köket och antog att det var killarna. Klockan hade precis slagit 10 och jag bestämde mig för att gå upp. Precis när jag gick ut från Sophies rum kom Niall med killarna efter sig.
-Godmorgon! Sa dom och jag gjorde detsamma.
-Sover Sophie? Frågade Zayn och jag nickade.
-Då får vi väl väcka henne! Sa Louis och sprang in i rummet utan att någon hann säga något.
Jag flinade lätt åt dom och gick in på toaletten.

Sophies perspektiv

-Dags att vakna! Utbrast Liam och jag öppnade ögonen. Framför mig såg jag alla killarna, förutom Harry.
Jag vände på mig och drog upp täcket till halsen.
-Kom igen Sophie! Vakna! Vi har faktiskt gjort frukost till dig och Harry, för ni sov! Sa Niall och jag log och vände mig om igen.
-Åh, vad gulligt! Sa jag och dom alla log stolt.
-Vart är Harry? Frågade jag samtidigt som jag sakta reste mig.
-På toa! Men kom nu, är du inte hungrig? Frågade Zayn.
-Jag heter inte Niall, sa jag och alla skrattade.

När vi gick ner för trappan kom Harry ikapp oss och han kramade om mig bakifrån.
-Godmorgon snygging, sa han och pussade mig i håret, som, alltid annars på morgonen, såg ut som ett fågelbo.

-Har ni gjort frukost? Utbrast Harry när vi kom in i köket och ännu en gång log de alla stolt.
-Japp, ni två sov ju och hade vi inte gjort det hade ni aldrig fått någon frukost! Sa Louis.
-Plus, att vi är äldst här, så vi får ta hand om er! Fyllde Liam i och Harry gav han en ond blick.
-Men, borde inte Louis göra allt då? Sa jag snabbt och då var det Louis tur att ge mig en ond blick.
Alla skrattade innan vi satte oss ner och började äta.

-Du, Sophie! Sa Liam, helt allvarligt och jag kollade upp på honom med ett ryck.
-Vad? Sa jag snabbt och jag kände hur både Zayn och Harry flinade åt mig.
-Det är ingen allvarligt, sa Niall och jag skrattade.
-Ni skrämmer ju upp mig!
-Haha, men vet du? Sa Liam och jag blev nyfiken på vad de hade att berätta.
-Nej? Vad? Utbrast jag.
-Vi ska åka till Sverige om två veckor! Sa de alla, nästan samtidigt och jag kände hur glad jag blev.
-Seriöst? Ska ni? Får jag följa med? Sa jag, med världens största leende.
-Såklart du får! Sa Niall med ett leende och mitt leende bara växte.
-Åh! Jag måste ringa Amanda och Evelina! Vart ska ni? Till Stockholm?
-Ja, till Stockholm! Du kan ringa dom sen, ta det lugnt. Vi ska inte åka nu, sa Zayn och jag skrattade.

När klockan slog elva tryckte jag på ring och höll upp telefonen till örat.

-Hej, sa Amandas välkända röst.
-Heej! Utbrast jag och log.
-Åh, hej gumman! Hur är det?
-Det är bra! Vet du vad?
-Nej, vad? Sa hon och jag kunde inte vänta med att berätta det.
-Killarna ska till Sverige och jag ska följa med! Åhh, ni måste åka till Stockholm!! Sa jag ivrigt och Amanda var inte sen med att svara.
-Du skojar? Vi måste träffas! Ska dom bara till Stockholm?
-Ja, sa jag.
-Men, kan ni inte åka upp tror du?
-Det hoppas jag att vi kan! Har du pratat med Evelina?
-Nej, jag ska ringa henne!
-Gör så! Men, jag måste iväg nu, vi ses!
-Det gör vi, puss.

Jag stängde av samtalet och ringde direkt upp Evelina, men ingen svarade. Jag var ju tvungen att berätta. Men, sedan lös skärmen upp och jag såg att det var Evelina som ringde.
-Hej! Sa jag när jag svarade.
-Hej, du väckte mig! Är det något viktigt?
-Sömntuta! Om det är! Sa jag, fortfarande lika ivrig.
-Tell me!
-Killarna ska åka till Sverige om två veckor och jag ska med! Du och Amanda måste åka till Stockholm, sa jag med betoning på måste.
-Åh, då får jag ju träffa Zayn! Sa hon och jag flinade.
-Tack...
-Och dig! Åhh, vi måste dit. VI pratar mer senare, jag är trött!
Jag skrattade åt henne och sedan la vi på.

Jag gick ut från mitt rum och när jag kom ner stod alla killarna där, redo för att åka iväg.
-Hänger du med till Brighton? Sa Harry med ett leende och jag nickade.
-Absolut, jag kommer snart!
Jag sprang upp på mitt rum och tog på mig en bikini under mina jeanshorts och drog över ett rött, slappt linne. Jag drog fram min väska där det med tydliga bokstäver stod beach. Jag packade ner saker som solkräm, pengar, mobil, handduk och annat och sedan sprang jag ner igen.
-I'm ready.
-Det gick snabbt! Sa Louis och jag log.
-That's my girl, sa Harry och blinkade. Han drog mig intill honom och vi möttes i en kyss.
_____________________________________________________________________________________
Ohh, dom ska till Sverige...
Nej, men vet ni? Eftersom dom ska till Sverige (i novellen alltså) så tänkte vi att någon utav ER skulle få vara med i novellen, under tiden dom är i Sverige. Finns det något intresse för det? Vi gör ett inägg senare hur ni ska göra för att ha chansen att vara med! ;)
/Angelica, Johanna & Nellie