Sveriges första novellblogg om One Direction

-Förresten, hur går det med Zay och Niall? Frågade jag.
-De går bra, fast det är jobbigt när vi inte träffas så ofta, svarade Amanda och jag nickade.
-Förstår det! Kan säga er att de snackar om er ganska ofta! Sa jag och jag såg två stora leende.
-Och med Zayn?
-Det går bra, men samma sak, jobbigt att vi inte träffas! Svarade Evelina och jag nickade.
-Och med Harry då? Frågade Evelina.
-Jag har tänkt göra slut.
_____________________________________________________________________________________
-Va? Vadå göra slut? Sophie? Hallå? Utbrast Evelina och Amanda fortsatte.
-Va? Men, nej! Utbrast Amanda och jag kollade på dem.
-Alltså, jag vet inte... började jag och såg hur de båda spände blickarna i mig. 
-Asså, ni är totalt dumma i huvudet!? Varför skulle jag göra slut? Sa jag efter några sekunder tystnad och började skratta.
-Sophie, du kan ju inte skrämma upp mig sådär! Utbrast Evelina och jag kände att vi hade de flesta blickar på oss. Jag flinade åt dem.

Vi reste på oss och shoppade ett tag till, innan Harry ringde och frågade var vi gjorde. Vi bestämde oss för att vi skulle åka till lägenheten som jag och mamma hade här i Stockholm.

”Vi är i lägenheten nu, kom när ni är färdiga!” skrev jag i ett nytt sms till Harry och sedan gick jag runt i lägenheten. Jag gick in i mitt lilla rum. Allt såg ut som det gjorde när vi lämnat huset. Sängen stod där den skulle, det vita skrivbordet, med en lampa och en blomkruka på stod kvar. Jag satte mig på sängen och Evelina och Amanda gjorde detsamma.
-Saknar du Sverige? Frågade Amanda och jag nickade.
-Ja, lite. Fast, jag älskar London också! Sa jag och hon nickade.

10 minuter senare knackade det på dörren och jag öppnade försiktigt. Utanför dörren stod Liam, Louis och Zayn.
-Hej, välkomna! Var är Niall och Harry?
-De kommer snart! Jag nickade och sedan kom killarna in. Vi tog lite att dricka och sedan satte vi oss ute på vår balkong. Jag kom då på att det fanns två tjejer, som bodde i samma trapphus som oss, som var två stora fan av killarna. Jag skrattade lite för mig själv och sedan fortsatte vi att snacka.

Harrys perspektiv

-Vilken ska jag ta? Den rosa? Lila? Gråa? Gula? Gröna? Frågade jag Niall. Han ryckte på axlarna och jag skrattade.
-Hjälp mig nu! Sa jag och han skrattade ännu mer.
-Den här? Frågade han och höll en rosa med text på.
-Ja, den blir perfekt! Sa jag och Niall log.

Vi gick mot Sophies lägenhet, i hopp om att det inte skulle komma allt för många fans. Plötsligt såg vi en hel klunga komma mot oss och vi ville stanna. Vi visste att dom blev glada, och de andra kunde väl vänta.

-Harry? Kan jag få ta en bild? Frågade en tjej mig och jag nickade. Hon ställde sig bredvid mig och jag la min arm runt henne. Efter att hennes kompis tagit bilden gav jag henne en snabb kram och sedan tog jag ett foto med henne kompis. Jag skrev varsin autograf till de och sedan jag var det fler fans som frågade efter en bild, kram och autograf.

Nialls perspektiv

Jag kramade fansen, skrev autografer och tog foto. Det var inte så jättemånga fans och alla höll sig väldigt lugna. Jag tittade åt höger, där jag såg att en tjej stod helt tyst. Man såg på henne att hon skulle vilja gå fram, men hon verkade väldigt blyg. Jag tog mig ut ur klungan lite diskret och gick fram till tjejen.
-Hej, varför står du här? Sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig med en förvånande blick.
-H-h-hej, sa hon tyst och jag kramade om henne direkt. När jag släppte taget om henne såg jag att en tår rullade ner för hennes kind.
-Varför gråter du? Hon bara stod där och såg, fortfarande, väldigt förvånad upp. Efter några sekunder kom en annan tjej fram.
-Malin, ska jag ta en bild på er? Malin nickade och ställde sig bredvid mig.
-Smile! Utbrast tjejen som stod bakom kameran och jag log stort. När hon tagit två bilder tog Malin fram en penna och ett papper. Jag skrev ”i love you” och sedan min autograf. Jag gav henne en till kram. ”Gråt inte sötnos!” viskade jag i hennes öra och när jag gick bort mot Harry igen log hon stort mot mig.

Malins perspektiv

-Malin! Vad hände egentligen? Utbrast, nästan skrek min vän Moa och jag satte mig ner på en mur några meter bort. Vi såg att Harry och Niall gick iväg och alla fansen försvann. Det vara bara jag och Moa kvar och jag andades ut.
-Berätta! Nu! Utbrast hon och jag skrattade.
-Helt plötsligt bara stod han där när jag kollade upp, han kramade om mig utan att jag sa något och sen grät jag och han frågade varför jag grät och sen kom du, sa jag snabbt utan att ta ett enda andetag och Moa log stort mot mig.
-Och om du inte hade kommit hade jag stått kvar är och varit knäpp tyst, du räddade min dag! Fortsatte jag och hon skrattade lite lätt mot mig.
-Du fattar inte! Han, Niall Horan, kom fram till mig och kramade om mig utan en enda anledning! Sa jag och log stort. Jag tänkte igenom de som nyss hänt på några få minuter och började hoppa upp och ner.
-Fick du någon bild med Harry? Frågade jag och hon nickade ivrigt.
-Ja! Han kom typ bakom mig och jag bara vände mig om och då var hans huvud bara en bit ifrån mig och jag frågade om jag kunde få ta en bild och en tjej tog en bild på oss! Sa hon ivrigt och hon lät lika glad som hon såg ut.
-Fick du hans autograf? Hon nickade och jag log.
-Vi måste träffa dom fler gånger! Utbrast jag och Moa nickade.
-Såklart!
_____________________________________________________________________________________
Först och främst: tack för era kommentarer och woop, vad duktiga ni blev på att kommentera! Haha! 
Förresten, eftersom vi har en hel del läsare tror vi att vi skulle kunna få ihop minst 100 gillningar på vår nya FB-SIDA! Swedish 1Dfamily heter den, och ni som läser ingår där. Gilla sida! Vi vill se hur många vi är! :)
/Angelica & Johanna