Sveriges första novellblogg om One Direction

-Vad tycks älskling?
-Du hade inte behövt göra allt detta för mig. Det hade räckt med att bjuda mig på en hamburgare för du vet att jag älskar dig oavsett vad. Men detta är underbart, svarade jag och vände mig om och kysste honom.
_____________________________________________________________________________________

Harry drog ut den mörkbruna, nästan svarta stolen åt mig. Jag log ett lätt leende mot honom och satte mig ner. Efter några få minuter kom det in två stora, vita tallrikar. Kyparen satte ner de, först till mig och sedan till Harry. Oxfilé med klyftpotatis stod på menyn och jag log.
-Åh, så gott det ser ut! Utbrast jag och Harry flinade.
-Det får vi väl hoppas att det är, sa han och log sitt leende, som jag nog aldrig skulle kunna sluta älska.

Vi båda började äta på direkten, eftersom vi båda var ganska hungriga och efter 5 minuter kunde vi båda säga att det var gott.
-Åh, det var jättegott, sa vi nästan samtidigt och skrattade.
-Men, du behövde inte göra detta.. började jag men han tog upp sitt finger vid sin mun.
-Sch, sa han lågt och fortsatte.
-Jag behövde kanske inte, men jag ville, sa han och la sin hand på bordet. Jag la min hand över hans och vi bara satt där och log mot varandra.

När vi ätit upp satt vi där och snackade om allt. Det kändes så skönt att vi kunde sitta där och snacka om något väldigt seriöst och bara några sekunder senare skrattade vi åt något som inte ens var roligt. Han var den bästa pojkvännen jag kunde hitta och jag älskade honom. Han böjde sig ner och tog upp en liten ask som han sedan sträckte fram till mig.
-Men Harry, inte mer! Sa jag och han nickade.
-Öppna nu!
Jag gjorde som han sa och när jag öppnade sken jag upp som en sol. Det var ett silvrigt, ganska enkelt armband som jag länge hade velat ha.
-Men, asså...
-Gillar du inte det? Frågade Harry och jag kollade upp.
-Jo, det är klart jag gör, jag älskar det! Hans lite besvikna min ändrades snabbt till ett glatt leende.
-Och säg inte att det är för mycket, du är värd så mycket mer egentligen.

Han reste på sig och jag gjorde detsamma. Han gick fram till mig och hjälpte mig att knäppa armbandet. Jag kollade rakt i hans ögon och han la sina händer på min midja. Jag la min vänstra hand runt hans nacke och strök med min högra hand hans kind.
-Sophie, jag älskar dig, sa han, ganska tyst, men ändå tillräckligt högt för jag skulle höra det. Jag hade hört orden förut, men just nu kändes allting så speciellt. Det var som på film och jag kände hur hela jag nästan sprack av glädje.
-Jag älskar dig Harry, fick jag fram innan vi båda lutade oss fram och möttes i en perfekt kyss.

Harrys perspektiv

När jag kysste Sophie kändes det annorlunda. Inte som alla andra gånger. Det kändes som om att hon verkligen uppskattade det jag gjorde för henne. Hennes kalla armband nuddade vid min nacke och sedan hennes varma hand. Det gick rysningar genom hela mig. Jag skulle nog aldrig kunna visa hur mycket jag älskade henne. När vi avslutade kyssen drog jag in henne i en kram och hon la sina händer på min rygg. Jag andades in henne doft och log för mig själv.

Vi satte oss ner igen och började prata. Efter ett tag kom kyparen in med två Banana Split, som jag visste var Sophies favorit.
-Åhh! Utbrast hon och högg in direkt. Jag flinade åt henne och började själv äta.
_____________________________________________________________________________________
Ganska kort del, men ni kanske gillar ändå?
Nellie kommer börja skriva imorgon, spännande va? 
/Angelica & Johanna