Sveriges första novellblogg om One Direction

-Jag pratade med Marie, men du och jag kan väl snacka imorgon? Frågade mamma mig och jag nickade.
-Ja, jag orkar inte nu!
-Det förstår jag, sov gott älskling.
-Godnatt, sa jag och gick upp på mitt rum. Jag slängde mig i sängen och somnade på en gång.
_____________________________________________________________________________________

Jag vaknade runt 11, i min säng. Jag hade inget minne hur jag kom hit och jag kände hur huvudet snurrade när jag reste mig upp. Var allt bara en dröm?
Jag ställde mig vid spegel och insåg att det definitivt ingen dröm. Bandaget satt fortfarande snurrat runt huvudet.Jag tog en lång, varm dusch direkt och satte på mig ett par mjukisbyxor och ett vitt linne. 
När jag gick ut ur badrummet och in i mitt rum igen såg jag sängen. Jake kom direkt upp i huvudet och yrseln kom tillbaka. Jag satte mig ner på huk på golvet och andades. Jag mindes inte så mycket, men vad Jake gjort mindes jag, tyvärr. Jag satt där på golvet och jag såg allt framför mig. 
Efter ett tag gick jag ner till köket för att se om mamma och pappa var där. Som vanligt satt dom och åt frukost. De båda kollade upp när jag kom in.
-Hej gumman! Hur mår du? Frågade pappa.
-Jag mår bra! Ljög jag. Jag ville inte att dom skulle få veta att jag egentligen mådde riktigt dåligt. Jag ville inte tillbaka till sjukhuset, jag ville bara vara hos killarna, hos Harry. Och jag orkade inte berätta om Jake.
-Så bra! Sa mamma glatt och fortsatte.
-Ta lite frukost!
Jag bredden två mackor och satte mig för att äta. Yrseln och illamåendet kändes bättre och jag hällde upp lite juice.
-Förresten, hur kom jag hit? Jag var ju på sjukhuset igår, sa jag och mamma log.
-Vi hämtade dig tidigt imorse, du sov som en sten när vi bar dig till bilen! Sa mamma och skrattade. Jag tog min tallrik och mitt glas och satte in i diskmaskinen.
-Tack för frukosten, sa jag och gick mot trappan.
-Förresten, Harry ville att du skulle ringa när du kom hem, sa mamma och jag nickade som svar. Jag gick upp till mitt rum och tog min telefon. Jag gick in på mina kontakter, letade upp Harry och tryckte på ring.

-Hej älskling! Hur mår du? Svarade Harry direkt efter bara några toner.
-Hej på dig med! Jag mår ganska bra, ljög jag igen. Jag ville säga sanningen men inte just nu.
-Vad bra! Jag saknar dig så himla mycket, vill bara vara hos dig just nu, sa han och jag blev i hela kroppen.
-Jag saknar dig med! Ska vi träffas? Frågade jag.
-Orkar du verkligen det? sa han med förvånad röst och fortsatte.
-Killarna är hos mig just nu, men du får komma om du vill!
-Såklart jag orkar, jag kommer över! Sa jag tillbaka så glatt jag kunde.
-Okej, ska jag hämta dig eller?
-Nej då, jag går!

Vi la på och jag satte upp håret i en slarvig knut, som inte blev så bra eftersom mitt bandage var ivägen. Jag borstade tänderna ch satte på mig ett par jeans iställer för mina ganska utslitna mjukisbyxor och sedan tog jag en svart munkjacka över mitt vita linne. Jag tog min mobil i ena handen och nycklar i andra.
-Jag går till Harry, sa jag och jag hörde ett svagt okej till svar innan jag stängde dörren.

Jag gick med snabba steg mot Harrys hus. Mobilen började ringa. Okänt nummer.
-Hej? Sa jag frågande och fortsatte att gå.
-Eller hur var det kul igår? Hörde jag en röst säga och jag kände igen hans röst direkt. Jake. Jag la snabbt på och gick ännu snabbare

Jag tryckte in ringklockan som satt bredvid dörren. Han öppnade dörren snabbt och drog mig till sig. Han
kramade mig, pussade mig, kysste mig. Allt kändes så perfekt här.
-Jag har saknat dig helt galet Sophie! Var det ända han sa och jag pussade han på kinden.
-Jag har saknat dig med Harry! Sjukt mycket, känns så bra att vara hos dig nu. Även om det inte var så länge vi varit ifrån varandra, kändes det som flera veckor. Och nu kändes det verkligen bra att stå här med Harrys armar runt mig.
Louis, Niall, Liam och Zayn satt i Harrys rum och spelade Playstation 3 när vi kom upp dit. De var verkligen inne i spelet. Jag harklade mig.
-Ja, hej på er med killar! Sa jag och skrattade.
Liam vände snabbt blicken åt mig och log.
-Hej Sophie! Sa han och kom fram och kramade mig. Hur mår du? Frågade han.
-Jag mår ganska bra, hur mår du själv? Frågade jag tillbaka.
-Jag mår galant! Svarade han och log ännu mer.
Det andra killarna kom fram och kramade mig också. Vi satte oss ner i soffan och började snacka. Ja var nära på att säga vad Jake gjort, men jag hejdade mig i sista stund.
-Vad ska vi göra? Frågade Harry. 
-Film? Föreslog jag, eftersom jag kände mig väldigt trött.
-Visst! Svarade han och jag fick välja film.

Efter filmen hade gått en stund började jag känna mig yr. Jag kände mig allt mer svag. Och Jake började dyka upp i mitt huvud.
-Ehm, jag måste på toa, kommer strax! Sa jag snabbt.
Jag sprang till Harrys badrum och böjde mig över toalettstolen och jag var tvungen att kräkas. Tårarna rann och jag mådde inte det minsta bra.
Varför just jag? Jakes svarta ögon flög runt i huvudet i 180 och jag såg han framför mig.
Jag hörde hur det knackade på dörren och men jag orkade inte göra något.
-Sophie? Kan jag komma in? Jag var för yr för att höra vem det var.
Jag fick inte fram något svar men dörren öppnades och sen låstes den igen. Jag vände mig om och såg Louis.
-Sophie, kan du berätta för mig? Hur mår du egentligen? Sa han med orolig röst och jag skakade på huvudet samtidigt som tårarna rann, jag kunde inte hålla mig, men jag kunde inte berätta heller.
-Jag mår bra, jag bara behövde kräkas lite, sa jag och kände att jag var lite röd om kinderna.
-Sophie, du mår inte bra! Vad är det? Berätta nu! Sa han bestämt.
-Jag mår skit, huvudet snurrar, jag mår illa, bilder av Jake flyger runt i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så himla dåligt! Mumlade jag fram och grät.
Han höll om mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Det var inte Harry, men Louis var också en av mina närmsta vänner.
-Sophie, vem är Jake? Frågade han och jag suckade.
_____________________________________________________________________________________
Först och främst, vi har slått rekord med unika besökare idag, med 10 stycken sen förra rekordet! Någon måste ha länkat? Aja, ni är bäst!
Och ja, här har ni del 63... kommer hon berätta för Louis först?
/Angelica, Johanna & Nellie.

(glöm inte att vi har en chattbox, där ni gärna får skriva något!)