Sveriges första novellblogg om One Direction

Sannas perspektiv

-Va? One Direction? James, vadå känner? Utbrast en av dom och sprang fram mot James. Han pekade mot mig och jag ville bara sjunka genom marken. Det var ju detta som inte skulle hända. Jag ville inte att massa skulle fråga om One Direction. Inte nu när allt annat var så jobbigt.

_____________________________________________________________________________________
-Känner du One Direction? Frågade en utav tjejerna, som hade långt, brunt hår.
-Mitt namn är Sarah, sa hon och log lite. Sa hon det för jag skulle veta, eller vad?
-Okej, alltså, ja jag känner dom typ, sa jag och nu började även hon och hennes två kompisar hoppa runt. Jag skrattade åt dom lite, men jag visste själv att jag hade gjort detsamma om någon på min skola kände One Direction.

Sarah och hennes två vänner, Lily och Kayla, stod kvar och snackade med oss. De verkade vara väldigt stora fans, de berättade allt dom kunde om One Direction och jag och Jane lyssnade samtidigt som vi snackade med William och James, som båda verkade väldigt uttråkade.

När skolan var slut kände jag hur någon kom upp bakom mig och jag vände mig snabbt om.
-Hej William, sa jag lite förvånat och han log.
-Hej, ska du göra något speciellt idag?
-Nej, jag ska bara hem, sa jag samtidigt som jag tog mina böcker från skåpet och la ner i min väska.
-Du vill inte följa med mig in till stan och fika eller något? Sa han lite tyst och jag kollade mot honom lite förvånande. En kille, som ville in till stan och fika? Det här var jag inte så van vid, men jag blev glad över att han frågade.
-Jo visst, sa jag glatt och hans lite oroliga blick ändrades snabbt till ett stort leende.

Vi hoppade på skolbussen och hoppade av där William alltid annars hoppar av och gick mot Starbucks. Det var ganska långt, och min väska vägde ganska mycket.
-Ska vi fika här? Frågade jag när vi var precis utanför och han nickade.
-Det blir super! Vi gick in, beställde vad vi ville ha och sedan satte vi oss ner vid fönstret. Tystnaden som uppstod var inte direkt pinsam, men jag kände att jag ville snacka, inte bara sitta här och äta.
-Vet alla din vänner om att du typ, känner One Direction? Frågade han och jag skrattade.
-Jag tror dom fått reda på det, det var väldigt många inlägg i min logg på facebook, svarade jag och han skrattade.
-Men, varför kom dom ens hem till er?
-Niall gillade Alicia och Liam följde med för att... jag vet inte! Sa jag och han nickade.
Min mobil vibrerade och jag tog upp den snabbt. Det var ett sms från Liam. ”Var är du? Alicia ringde och sa att hon gick hem till Ella, men hallå!?” stod det och jag log lite för mig själv. ”Jag är i stan, med William! Va inte orolig!” skrev jag och la mobilen på bordet. Jag såg att William kollade mot mobilen och jag flinade lite för mig själv.
-Det var Liam, sa jag och han kollade mot mig med en liten ledsen blick.

William perspektiv

Såklart. Hon gillade Liam, varför försöker jag ens? Hon kände One Direction, de killar som alla tjejer ville ha och jag gillade Sanna. Helt fel.
-Vad är det? Sa hon lite tyst och jag svalde hårt.
-Inget, sa jag och hon nickade.
-Jag är inte blind! Jag vet att det är något, sa hon och jag kände hur jag svettades lite. Skulle jag sitta här och berätta för henne att jag gillade henne? Allt skulle bli så pinsamt. Men hon var så fin och snäll.
-Alltså, jag... nej, det är inget.
-William, sluta! Säg det, sa hon och jag mötte hennes blick. Jag tog ett djupt andetag och insåg att jag skulle bli tvingad att säga det.
-Ja...jag..
-William! Utbrast hon och vi båda började skratta.
-Jag gillar dig, sa jag snabbt och jag såg på henne att hon log lite.
-Var det de du skulle säga? Det var väl inte så farligt? Sa hon samtidigt som hon log sitt fina leende. Jag hade precis skämt ut mig och jag kände hur jag svettades mer och mer. Varför hade jag sagt det?
-Jag gillar dig också, sa hon och mitt hjärta hoppade till. Men, va? Vänta, va? Hade hon inte Liam?
-Men, gillar du inte Liam? Sa jag förvånande och hon var nästan nära att spotta ut drickan hon hade i munnen.
-Va? Sa hon efter att hon svalt och sen fortsatte hon.
-Jag gillar Liam som vän, inte mer, sa hon och jag log lite och mötte hennes blick ännu en gång.
-Men, jag trodde.. började jag och hon avbröt mig.
-Jag sov bredvid honom för att jag blev tvungen och han smsade mig för att fråga vart jag var, sa hon och jag skrattade. Hon hade läst mina tankar.

Louis perspektiv

Vi hade en ledig måndag och jag hade lyckats få i mig lite frukost och även fått på mig en vit T-shirt och ett par svarta mjukisbyxor. Jag hade varit inne på twitter och tittat på TV medan de andra killarna hade varit ute lite, men jag kunde inte riktigt släppa tankarna på Matilda. Hon och Zayn verkade verkligen gilla varandra och jag, gillade nog henne också. Jag kollade på min mobil nästan hela tiden, i hopp om att där skulle vara ett sms från henne, problemet var bara att jag inte hade hennes nummer. Jag kollade mig runt och såg Zayns mobil ligga uppe i soffan. Jag kände mig väldigt taskig, men jag ville ha Matildas nummer. Till min glädje kunde jag hans lösenord och jag gick in på hans kontakter. ”Matilda” stod där på ett ställe och eftersom jag inte visste någon annan Matilda han kände, så ville jag chansa på att det var hon. Jag skrev snabbt in numret på min mobil och sedan la jag tillbaks Zayns mobil där den lagt innan. Jag gick in på meddelande och började skriva. ”Hej Matilda, det är Louis! Hur är det? Vad gör du imorgon? Du vill inte träffas?” skrev jag och sedan tryckte jag in Matilda som mottagare, men när jag skulle trycka på skicka stannade jag upp. Skulle jag verkligen göra detta? Det var som om jag bjöd ut en tjej som Zayn gillar. Men, jag kunde inte hjälpa det. Men samtidigt kom alla tankar på Eleanor tillbaka. Hon var inte helt ute från min hjärna och jag hade redan börjat gilla någon annan. Vad var det med mig? Min tumme nuddade skärmen och meddelandet skickades iväg. Nervositeten spred sig genom kroppen och jag la mig ner på madrasserna, som vi fortfarande inte tagit bort, och drog täcket över huvudet.
_____________________________________________________________________________________
Inte den bästa delen, förlåt!

Nu har ju skolan dragit igång och ni förstår nog att vi inte kommer kunna hålla en så bra uppdatering som vi lyckades med under lovet. Vi båda kommer ha mycket läxor, vilket faktiskt kommer gå före, men vi kommer absolut inte sluta skriva, sålänge ni stannar kvar, så fortsätter vi skriva! Denna delen skrev jag ganska snabbt, så om där är stavfel eller något, släng in en kommentar, så fixar jag det!
Massa kramar!
/Angelica & Johanna

Det var även någon anonym som frågade efter del 67 på The Way To My Life, så här har du det: http://onedirectionnovell.blogg.se/2011/october/the-way-to-my-life-del-67.html#comment :)