Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

-Hejsan, hur är det? Frågade Liam.
-Hej, jo det är bra! Hur är det själv? Sa jag, med min inte så bra engelska, men Liam verkade fatta i alla fall.
-Det är bra!
-Vad hittar du på? Fortsatte han.
-Jag är hos... eh, min mammas pojkvän, som jag sa. Jag ville egentligen inte ens hit, men mamma sa till mig att jag kunde ta med min dator, så det räddade denna kvällen.
-Och du kan snacka med mig, sa Liam och log.
-Ja, precis! 

Dörren öppnades och jag såg att Emil stod där. Jag var mitt uppe i en mening, men av
-Vem snackar du med? Frågade han och gick in i rummet. Jag stängde snabbt av ljudet på datorn.
-Ingen, sa jag oskyldigt.
-Jo, berätta nu.
-Det spelar ingen roll, det angår inte dig.
-Kom igen, bara berätta?
-Nej, kan du vara snäll och gå?
-Det är vårt hus...
-Din pappa lät mig vara här, och du har väl ett eget rum?
-Mm.
Jag skrev ett snabbt meddelande till Liam. ”Ursäkta mig, men min.. eh, en kille kom in här och han är störig. Vänta en stund!”.
-Vad vill du? Sa jag lite surt och Emil log. Han gick mot mig och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tryckte upp spotify och han skrattade när han såg min lista, som mest bestod av One Direction låtar.
-One Direction suger, sa han och jag kom på att Liam trots allt kunde höra. Men han förstod nog inte riktigt, men förmodligen hade han uppfattat att Emil sagt något med One Direction. Jag suckade för mig själv.
-Var det därför du kom hit? För att säga det? Ärligt talat, jag bryr mig inte ett skit om vad du tycker. Låt mig gilla dem om jag vill, okej?
-Dem sjunger dåligt och är fula.
-Och du är avundsjuk. Gå nu.
-Oh, vad du är cool då.
-Men, seriöst Emil. Tror ärligt talat att jag skulle bry mig om vad du tycker? Tror du att du kan trycka ner mig genom att säga att dem suger?
-Ja, det funkar på många andra.
-Ja, men jag är inte som alla andra, så bara sluta.
-Melissa, jag gillar dig.
-Emil, gå, sa jag med bestämd röst. Hela han äcklade mig.
-Kolla på mig, sa han och jag suckade. Jag vände huvudet mot honom och hans ögon stirrade på mina läppar.
-Emil, jag gillar inte dig, sa jag irriterat. Det kändes på något sätt fel. Jag hade gillat honom riktigt länge. Han hade alltid varit allas tjejer drömkille. Men jag hade fått en helt annan uppfattning om honom. Någon annan, som inte visste hur han egentligen var, kunde gärna få ta honom. Jag tittade mot dator skärmen igen.
-Kolla på mig, sa Emil igen med mjuk röst och han la sin hand på min kind och vände mitt huvud om. Jag tog snabbt bort hans hand.
-Vad? Sa jag surt och innan jag hann blinka kände jag hans läppar mot mina. I mitt huvud snurrade tusen tankar. Jag la mina händer på hans axlar och puttade snabbt bort honom.
-Vad fan gör du? Utbrast jag, nästan som ett skrik, och Emil kollade förvånande på mig.
-Gillar du inte mig? Det verkade så när vi...
-Innan. Innan när jag trodde du var speciell. Men du är precis som alla andra killar. Falsk. Du har redan kysst mig en gång innan.
-Då gjorde du inget motstånd.
-Nej, om jag vetat att du hade en tjej hade jag inte ens kommit hem till dig.
-Så, du gillade mig?
-Gillade, ja. Men jag gillar inte dig nu. Du är precis som alla andra. Bara ute efter massa uppmärksamhet och du vill kunna skryta om hur många tjejer du kysst eller legat med. Lyssna noga. En tjej vill ha en kille som bryr sig om henne och lyssnar på henne när hon behöver någon. Ingen vill ha en kille som du, ingen. Du är en player. Bara gå, nu, sa jag surt.
Emil såg ganska förvånande ut. För mig kändes det bara bra att i stort sätt ha skällt ut honom och sagt hur jag kände. De var sanningen. Jag gillade inte honom, inte alls. Han reste sig upp från soffan och gick ut ur rummet. Han stängde dörren och jag kunde äntligen sätta på ljudet igen.
-Hej, sa jag tyst och jag såg i webbkameran hur Liam log.
-Hej! Vad hände? Sa han.
-Det är en kille, i min skola, han är lite... ja, jobbig, sa jag och Liam nickade.
-Inte för jag fattade vad ni snackade om, men du lät arg. Berätta vad som hänt.
-Allt började i skolan, när jag skulle spela in min cover. Han var den som filmade, och under dagarna blev vi bra vänner och sedan träffades vi hemma hos honom en kväll och den kvällen kysste han mig. Jag hade börjat gilla honom lite, men sen nästa dag skrev han på facebook att han varit tillsammans med sin tjej i sju månader, sa jag och bet mig i läppen. Jag tog en liten paus. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, men det kom en tår. Jag förstod inte varför, men jag var nog bara sur. Och besviken. Men, varför skulle jag börja gråta nu, när Liam kunde se mig.
-Och, sen sa jag till hans flickvän att han kysst mig, men hon trodde inte mig, så hon spred ett rykte i skolan att jag kysst honom, och inte tvärtom. Så alla i skolan var emot mig och jag har bara en riktig vän typ, sa jag och kollade ner. Fler tårar rann ner för kinderna. Jag kunde verkligen inte hjälpa det.
-Men, varför är du hos honom nu?
-Min mamma och hans pappa är typ tillsamman, sa jag och kände hur fler tårar brände bakom ögonlocken.
-Och förlåt att jag gråter, men jag är bar...
-Melissa, det är okej. Jag lyssnar.
-Jag är bara så arg och besviken på honom. Jag gillar verkligen inte han längre. Jag har bara en riktigt vän och sen dagen jag träffade er ha jag varit mycket gladare. Ni har betytt, eller ja, ni betyder mycket för mig, sa jag och torkade bort en tår. Jag såg hur Liam log stort och hans leende smittade av sig på mig.
-Aw, Melissa, du är så hima söt, sa han och jag flinade.
-Du med, sa jag.

En timme senare satt vi fortfarande och snacka. Jag hade berättat om min pappa och om att Vanessa hamnat på sjukhuset. Även om jag inte kände Liam så bra, så kändes det bra att snacka med honom, för han lyssna verkligen. Han kunde ju inte göra så mycket åt sakerna, men han fanns där och lyssnade. Det betydde mycket för mig.
-Liam, jag måste gå nu. Mamma kallar, vi ska hem, och klockan är halv tolv här, sa jag och log.
-Ja, jag borde också sova, sa han.
-Tack för att du lyssnade, det betyder verkligen mycket för mig. Du är en bra människa Liam, förändra dig aldrig!
-Melissa, när du än vill snacka, lova att ringa, okej? Du är en bra människa du också, och det är roligt att snacka med dig. Hejdå!
-Hejdå, svarade jag och sedan la jag på samtalet.

När vi var på väg hem från Stefan och Emil hade jag ett stor leende på mina läppar.
-Vad du verkar glad, sa mamma och jag nickade.
-Det är väl tillåtet?
-Jadå. Hade du en rolig kväll? Kunde du och Emil umgås?
-Pfft, jag och Emil? Aldrig. Kvällen var bra, för jag fick vara ensam, sa jag och mamma kollade fundersamt på mig. Jag skrattade lite för mig själv. Om hon bara visste. Och om det bara fanns fler killar som Liam i denna värld.

 Det blev en lång del, bra va? Ni är super på att kommentera, fortsätt så! :)

Vill du läsa novellen med engelska dialoger (när killarna är med)? Gå in på onedirectionnovell.blogg.se/english, eller tryck HÄR. Glöm inte att lämna en kommentar vart du än läser!