-Jag älskar dig Sophie! Orden han sa gjorde mig lika knäsvag varje gång och jag det var som jag blev kär på nytt. Jag släppte taget om honom och kollade han djupt i ögonen.
-Jag älskar dig också, sa jag tyst innan våra läppar trycktes mot varandra. Han gav mig ett stort leende och sedan öppnade han dörren.
-Hejdå! Sa han och innan jag han svara var dörren stängd.
_____________________________________________________________________________________

Jag vaknade, öppnade ögonen långsamt, sträckte på mig. Jag kollade snabbt på mobilen, klockan visade 09.38. Jag gäspade högt och gnuggade mig lite i ögonen. Jag var verkligen trött idag, att bara tänka på Jake tog på krafterna. Solen lös in i mitt rum och bländade mig.
Jag tog mig in i duschen och duschade på bara 14 minuter. När jag kom ut tog jag på mig ett svart linne, ett par jeansshorts. Jag tog fram min locktång och lockade håret lite snabbt och lätt. Jag drog några extra ta med mascaran, bara för att.
Jag hörde röster från köket när jag var påväg ner. Mer än bara mammas och pappas. Och när jag kom ner log jag stort. Vid köksbordet satt Harry, Niall, Louis, Liam, Zayn, mamma och pappa.

-Godmorgon Sophie! Sa mamma och pussade mig på kinden.
-Godmorgon, sa jag och log.
-Varför är alla dom här? Ska ni iväg? Frågade jag förvirrande och alla skrattade lätt åt mig.
-Jag och pappa ska åka iväg och träffa din faster idag, vi kommer sova över där för det tar 4 timmar att åka dit, men killarna sover hos dig! Sa hon snabbt, kramade om mig och sen var dom redan ute.
-Okej, sa jag tyst och sedan körde bilen iväg.
Jag vände mig om och tittade på killarna.
-Hej killar! Sa jag och log.
-Heeej Sophie! Utbrast alla i kör, som vanligt.
Harry ställde sig upp, gick fram till mig och kramade om mig. Han kysste mig lätt på läpparna och jag log mot honom.
-Vi tog med oss lite väskor med våra grejer, kan jag gå upp och lämna dom? Frågade Harry. Han pekade mot hallen, där det stod väskor. Jag kollade dit.

-Oj, hade ni tänkt och vara här hela veckan eller? Frågade jag och skrattade.
-Precis! Nämnde inte Marie det? Dom ska vara borta tills fredag eller lördag! Sa Harry och log.
-Vi har lovat att vara dina barnvakter, sa han nu med ett ännu större leende, och killarna skrattade.
-Så nu får du allt sköta dig babe! Sa Louis och log.
-Vi får se sa jag tillbaka och skrattade.
Zayn, Harry och Liam hjälptes åt med att bära upp väskorna medan jag, Louis och Niall satte oss i soffan. Louis och Niall fastnade snabbt i något program.
-Så boys! Vad ska vi hitta på i helgen? Frågade jag. Ingen av dom svarade och jag kollade bakom Niall. Jag tog tag i kudden som jag såg och slog först till Louis i huvudet med den och sedan Niall.
-Sophie! Nu du! Utbrast Niall och tog upp en annan kudde och slog till mig. Jag skrattade, men bara några sekunder senare tog Louis också upp en kudde och slog till mig.
-Kuddkrig! Hörde jag Harry skrika när han kom springande med Zayn och Liam tätt i häll. Alla tre kastade sig i soffan och jag skrattade när jag kände hur någon kittlade mig.
Efter ett tag låg alla utspridda i vardagsrummet helt utmattade. 
-Kuddkrig är jobbigt! Sa jag och killarna skrattade.
-Jag känner mig helt svettig nu, skulle behöva svalka mig! Och Harry snappade fort upp orden jag sa.
-Okej! Sa Harry. Han ställde sig upp snabbt, bar upp mig i sin famn, sprang ut, och slängde mig i poolen. 
-Harry! Sa jag ganska surt. Jag som hade gjort i ordning mig så mycket idag.
-Förlåt gumman, vill du ha hjälp upp? Sa han och sträckte sin hand mot mig. 
Jag tog tag i hans hand, ryckte till och nu var han också i poolen.
Han kom upp från vattnet och var verkligen genomblöt, han simmade mot mig. Man kunde se igenom hans ljusblåa skjorta och jag kunde inte sluta stirra.
-Jag antar att jag var värd det där, sa han och skrattade.
-Ja det var du! Sa jag och kysste honom.
-Sophie, vet du att du kysser väldigt bra? Sa Harry och log snett. Man vill bara ha fler och fler kyssar för varje gång! Sa han och jag kände hur jag blev allt rödare i huvudet.
Skulle han säga? Jag som tyckte Harry var gud på att kyssas, tänkte jag för mig själv.
-Samma till dig Harry! I just can’t get enough! Sa jag och kysste honom igen. Lite mer passionerat den här gången. 
Han besvarade kyssen lika passionerat och fjärilar dansade i magen på mig, jag kommer aldrig sluta älska denna underbara killen, tänkte jag.
-Jag älskar dig verkligen Harry, sa jag och tittade djupt in i hans gröna ögon.
-Jag älskar dig Sophie, du är mitt allt! Sa han tillbaka.
-Ska vi dra oss upp ur poolen nu, och göra något med killarna? Frågade jag och han nickade.
-Visst, sa han och vi gick upp och satte på oss nya kläder.

När vi kom ner kollade vi på klockan och den var redan var över fem och jag kände hur hungrig jag var.
-Ska vi laga mat killar? Sa jag och log. Alla killarna log instämmande.
-Vad ska vi laga? Frågade Zayn.
-Jag vet inte? Tacos? Sa jag och skrattade.
-Zayn och Liam, ni tar hand om grönsakerna sa Harry.
-Louis och Niall, ni tar hand om att plocka fram bröd, såser och ni kan duka, så fixar jag och Sophie köttfärsen! Och kyckling till dig Zayn!
Alla nickade och satte igång.

Jag gick upp och hämtade min dator, kopplade in dom till mina bas högtalare och satte på musik. Jag kollade igenom alla låtar. Jag satte på What Makes You Beautiful högt och alla log.
Vi sjöng med i låten, som gick om och om igen. Jag var lycklig just nu, Jake hade försvunnit ur mitt huvud och jag hade några dagar framför mig med mina absolut bästa vänner.

Efter ett tag satt vi vid matbordet , åt och skrattade. Louis och Niall hade tänt värmeljus runt om i köket.
-Mysigt vi har det killar! Ni ska veta så tacksam jag är för att få vara er vän! Sa jag och log.
-Och vi är tacksamma att få ha dig som vän, fyllde Niall snabbt i och jag log mot honom. Louis höjde sitt glas och alla kollade på honom.
-Skål! Utbrast han och alla skrattade.
-Skål!
_____________________________________________________________________________________

Förlåt för dålig uppdatering, men som ni säkert förstår går skolan före! Men, här har ni del 66.
Kommentera gärna!
/Angelica, Johanna & Nellie

Han kom ner springandes från trappan.
-Ja visst! Svarade han och vi gick ut till hans bil.

-Hej! Ropade jag när vi öppnade dörren. Jag gick in med Harry bakom mig.
-Hej, hur är det? Frågade pappa som kom ner från trappan och såg oss.
_____________________________________________________________________________________

-Det är bra, sa jag snabbt och drog Harry med mig upp för trappan. Jag ville egentligen inte berätta och jag var nervös. Vad skulle de säga?

-Sophie, du måste berätta, kom nu! Sa Harry när vi gått in på mitt rum. Han förstod nog att jag tyckte det var jobbigt.
-Jag vet! Men..
-Sophie, inga men! Kom nu!

Jag reste på mig med en tung suck och Harry la sin arm runt mig.
-Det kommer gå bra, det är inte direkt du som har gjort något fel!
Jag nickade mot honom och han kysste mig. Jag blev varm i hela kroppen och på något vis gav han mig mod, bara genom att finnas där.
När vi kom ner satt både mamma och pappa i soffan, vi gick sakta dit och samtidigt som jag öppnade munnen gjorde mamma detsamma.
-Sophie, vi måste snacka! Sa hon och jag skrattade lätt.
-Precis vad jag tänkt säga! Hon log mot mig och sedan slog jag och Harry oss ner i soffan.

Ingen av oss ville riktigt börja, men jag tänkte inte sitta här hela eftermiddagen.
-Jag förstår att ni vill veta vad som hände, sa jag tyst och jag såg att dom nickade sakta.
-Ja.
Jag kände redan att jag inte skulle klara av att berätta allt. Jag kollade orolig på Harry som bara log mot mig och såg hur lugn ut som helst.

-Jag tror inte att Sophie klarar av att berättar, är det okej om jag gör det? Frågade han mamma och pappa, som båda nickade till svar.
-Såklart! Sa mamma och Harry kollade mot mig. Innan han sa något nickade jag.
-Berätta du.
Han började berätta allt, från början och jag bara satt där och lyssnade. Mamma och pappa var i chockläge och det såg nästan lite roligt ut när dom ändrade miner hela tiden. Men det fanns egentligen inget något roligt just nu.

När Harry hade berättade det mesta hade mamma och pappa självklart massvis med frågor. Egenltigen orkade jag inte snacka om det, men Harry kunde inte direkt svara på det.
-Vad gjorde han när han kom? Frågade mamma.
-Som Harry sa, så ringde han och sedan när jag då öppnade så sa han hej, som vanligt och vi typ satt på mitt rum och snackade.
Frågorna snacka och jag kände hela tiden hur mina tårar brände bakom ögonlocken. Till sist kunde jag inte hålla mig längre och jag kände hur en tår rann ner för kinden. Två. Tre. Det kom fler och fler. Jag satt mellan Harry och Mamma och de båda såg det direkt. Jag lutade mitt huvud mot mammas axel hon hon pussade mig lätt i håret.
-Varför berättade du inte i morse? Du mår ju inte bra av detta!
-Jag kunde inte, det är jättejobbigt! Hon nickade förstående och jag tog tack i Harrys hand.
-Men, ni måste anmäla honom, sa Harry och pappa var snabb med att svara.
-Såklart vi måste!
-Snälla, inte idag. Vi gör det imorgon, just nu orkar jag inte.
-Okej, sa både mamma och pappa och jag log.
-Tack.

En timme senare satt jag och Harry uppe på mitt rum och tittade igenom gamla fotoalbum som vi hittat på pappas kontor. Där var massa bilder på mig sen jag var liten och våra ögon var tårfyllda så mycket vi hade skrattat.

-Du, jag måste nog hem nu, sa Harry och jag kollade på klockan. Tjugo över fem.
-Haha, vi bara lämnade killarna! Sa jag och flinade.
-Äh, dom klara sig, så länge det finns mat där dom är så är dom nöjda, särskilt Niall!
-Okej, men ska du hem? Han nickade
-Japp!

-Harry, tack så mycket för du följde med, jag hade aldrig klarat det utan dig, sa jag när han stod framför mig med skorna på och var redo att gå.
-Sophie, jag kommer alltid finnas för dig. Jag hoppas du kommer må bättre snart igen, och du, jag ska döda Jake! Svarade han och jag skrattade till.
-Slå han, men döda inte, sa jag och han log. Sedan drog han in mig en i varm, hård kram och jag borrade in mitt huvud mellan hans axel och huvud.
-Jag älskar dig Sophie! Orden han sa gjorde mig lika knäsvag varje gång och jag det var som jag blev kär på nytt. Jag släppte taget om honom och kollade han djupt i ögonen.
-Jag älskar dig också, sa jag tyst innan våra läppar trycktes mot varandra. Han gav mig ett stort leende och sedan öppnade han dörren.
-Hejdå! Sa han och innan jag han svara var dörren stängd.
_____________________________________________________________________________________
Del 65, inte så jättelång, men bättre än inget!
Förresten, vi har slått besöksrekord igen, tack fina ni! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Jag mår skit, huvudet snurrar, jag mår illa, bilder av Jake flyger runt i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så himla dåligt! Mumlade jag fram och grät.
Han höll om mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Det var inte Harry, men Louis var också en av mina närmsta vänner.
-Sophie, vem är Jake? Frågade han och jag suckade.
_____________________________________________________________________________________

Vi hörde hur någon ryckte i handtaget till dörren. Louis reste sig snabbt och öppnade. Där stod Harry.
-Vad är det? Sa han med orolig röst och sedan satte de sig båda ner på varsin sida om mig.
Jag sa ingenting. Jag bara satt där, helt tyst. Jag satt bredvid två av de jag litade allra mest på men ändå sa jag inget.
-Jag blev bara lite yr, sa jag och reste på mig med Louis stoppade mig. Fan. Jag hade ju nämnt Jake för honom och nu skulle jag inte komma undan.
-Sophie, stanna, berätta vidare! Sa Louis och jag kollade ner i golvet samtidigt som Harry tog min hand.
-Du sa något om Jake? Fortsatte Louis och Harry reagerade direkt. Han visste vem Jake var. Han hade ju sätt oss på cafét, när vi kysstes. Bara den tanken fick mig att må ännu sämre.
-Berätta! Uppmanade Harry mig och jag tog ett djup andetag.
-När jag kom hem från dig ringde min mobil, och då var det någon som sa att han var utanför mitt hus, men jag kände inte igen rösten, och han ringde om och om igen, så tillslut öppnade jag ytterdörren, så var det Jake, började jag och jag kände hur jag hade bådas blickar på mig medan jag kollade ner i golvet.
Jag fortsatte att berätta allt som hänt, det jag kom ihåg.

-Varför släppte du in Jake? Frågade Harry tyst men ändå med en irriterad röst. Förstod han inte? Jake och jag hade var kompisar och jag trodde inte så om honom. Jag trodde han kom för att säga hej.
-Jag trodde inte han skulle.. sa jag och gjorde en paus, innan jag fortsatte.
-Jag trodde inte så om Jake. När jag träffade han första gången var han jättesnäll och jag trodde ju han kom för att säga hej. Jag hade inte släppt in han om jag vetat, det förstår du väl! Sa jag. Eller nästan skrek. Min tårar började rinna ner för mina kinder och jag reste mig för att gå ut.
-Sophie, stanna! Förlåt... sa Harry, som sedan suckade.
Jag satte mig ner på toalettstolen och kollade på honom.
-Om det hade varit en gammal gubbe hade jag inte släppt in honom, men det var Jake... jag litade på honom! Rösten lät mer arg, men jag kunde inte hjälpa det. Men efter några sekunder ångrade jag att jag skrikit. Jag var ju inte arg på honom. Jag var ledsen och jag var arg på Jake. Ingen annan.

-Förlåt, sa jag tyst och Harry mötte min blick. Jag reste på mig och satte mig mellan Harry och Louis igen. Louis, som inte sagt något, harklade sig.
-Ja, ovänner lär ni aldrig bli, sa han och vi alla började skratta.
Jag gav Harry en kyss och allt kändes så bra. Men tankar på vad Jake hade gjort fanns kvar hela tiden och det skulle förmodligen aldrig försvinna.
-Men, vi måste anmäla Jake, sa Harry plötsligt och jag vaknade upp ur mina tankar.
-Va? Nej! Utbrast jag och fortsatte.
-Vi bara glömmer allt, sa jag.
Louis och Harry bytte snabbt några blickar och utbrast;
-Nej, det kan du inte göra!
-Du måste berätta för din föräldrar, fortsatte Louis och jag skakade på huvudet.
-Jag kan inte, det kommer bli svårt och jobbigt, sa jag tyst.
-Vill du att jag ska följa med? Frågade Harry. Jag nickade sakta.
-Vill du det? Frågade jag med en undrande blick och han nickade.
-Allt för dig! Han la sin arm runt mig och tryckte mig mot honom.
-Ska vi berätta för Zayn, Liam och Niall först? Frågade Louis mig när vi alla reste oss från golvet. Jag nickade som svar. Vi gick in i Harry rum, där killarna satt helt tysta.
-Förlåt om jag förstörde, men... började jag och Harry fortsatte. Han förstod nog att det inte var så lätt för mig att snacka om det.
-Hon berättade vad som hade hänt innan hon kom till sjukhuset... vet ni vem Jake är?
Killarna skakade sakta på huvudet. Harry berättade allt för dom och dom nickade förstående.

-Så, ska vi åka hem till dig? Frågade Harry.
-Ja, visst... ska ni alla med? Frågade jag.
-Nej, åk ni, sa Liam och log.
-Okej, hejdå! Sa jag och gav dom varsin kram innan vi gick ner till ytterdörren.

-Förresten, Louis, kan du skjutsa oss? Ropade Harry när vi precis tänkte gå ut.
Han kom ner springandes från trappan.
-Ja visst! Svarade han och vi gick ut till hans bil.

-Hej! Ropade jag när vi öppnade dörren. Jag gick in med Harry bakom mig.
-Hej, hur är det? Frågade pappa som kom ner från trappan och såg oss.
_____________________________________________________________________________________
Förlåt för att det blev så sent och att den blev ganska kort, men bättre än ingenting!
Era kommentarer betyder verkligen jättemyket för oss, och ni kan även skriva i chattrutan, vi kollar den ofta, så har ni frågor kan ni skriva där!
/Angelica, Johanna & Nellie

-Jag pratade med Marie, men du och jag kan väl snacka imorgon? Frågade mamma mig och jag nickade.
-Ja, jag orkar inte nu!
-Det förstår jag, sov gott älskling.
-Godnatt, sa jag och gick upp på mitt rum. Jag slängde mig i sängen och somnade på en gång.
_____________________________________________________________________________________

Jag vaknade runt 11, i min säng. Jag hade inget minne hur jag kom hit och jag kände hur huvudet snurrade när jag reste mig upp. Var allt bara en dröm?
Jag ställde mig vid spegel och insåg att det definitivt ingen dröm. Bandaget satt fortfarande snurrat runt huvudet.Jag tog en lång, varm dusch direkt och satte på mig ett par mjukisbyxor och ett vitt linne. 
När jag gick ut ur badrummet och in i mitt rum igen såg jag sängen. Jake kom direkt upp i huvudet och yrseln kom tillbaka. Jag satte mig ner på huk på golvet och andades. Jag mindes inte så mycket, men vad Jake gjort mindes jag, tyvärr. Jag satt där på golvet och jag såg allt framför mig. 
Efter ett tag gick jag ner till köket för att se om mamma och pappa var där. Som vanligt satt dom och åt frukost. De båda kollade upp när jag kom in.
-Hej gumman! Hur mår du? Frågade pappa.
-Jag mår bra! Ljög jag. Jag ville inte att dom skulle få veta att jag egentligen mådde riktigt dåligt. Jag ville inte tillbaka till sjukhuset, jag ville bara vara hos killarna, hos Harry. Och jag orkade inte berätta om Jake.
-Så bra! Sa mamma glatt och fortsatte.
-Ta lite frukost!
Jag bredden två mackor och satte mig för att äta. Yrseln och illamåendet kändes bättre och jag hällde upp lite juice.
-Förresten, hur kom jag hit? Jag var ju på sjukhuset igår, sa jag och mamma log.
-Vi hämtade dig tidigt imorse, du sov som en sten när vi bar dig till bilen! Sa mamma och skrattade. Jag tog min tallrik och mitt glas och satte in i diskmaskinen.
-Tack för frukosten, sa jag och gick mot trappan.
-Förresten, Harry ville att du skulle ringa när du kom hem, sa mamma och jag nickade som svar. Jag gick upp till mitt rum och tog min telefon. Jag gick in på mina kontakter, letade upp Harry och tryckte på ring.

-Hej älskling! Hur mår du? Svarade Harry direkt efter bara några toner.
-Hej på dig med! Jag mår ganska bra, ljög jag igen. Jag ville säga sanningen men inte just nu.
-Vad bra! Jag saknar dig så himla mycket, vill bara vara hos dig just nu, sa han och jag blev i hela kroppen.
-Jag saknar dig med! Ska vi träffas? Frågade jag.
-Orkar du verkligen det? sa han med förvånad röst och fortsatte.
-Killarna är hos mig just nu, men du får komma om du vill!
-Såklart jag orkar, jag kommer över! Sa jag tillbaka så glatt jag kunde.
-Okej, ska jag hämta dig eller?
-Nej då, jag går!

Vi la på och jag satte upp håret i en slarvig knut, som inte blev så bra eftersom mitt bandage var ivägen. Jag borstade tänderna ch satte på mig ett par jeans iställer för mina ganska utslitna mjukisbyxor och sedan tog jag en svart munkjacka över mitt vita linne. Jag tog min mobil i ena handen och nycklar i andra.
-Jag går till Harry, sa jag och jag hörde ett svagt okej till svar innan jag stängde dörren.

Jag gick med snabba steg mot Harrys hus. Mobilen började ringa. Okänt nummer.
-Hej? Sa jag frågande och fortsatte att gå.
-Eller hur var det kul igår? Hörde jag en röst säga och jag kände igen hans röst direkt. Jake. Jag la snabbt på och gick ännu snabbare

Jag tryckte in ringklockan som satt bredvid dörren. Han öppnade dörren snabbt och drog mig till sig. Han
kramade mig, pussade mig, kysste mig. Allt kändes så perfekt här.
-Jag har saknat dig helt galet Sophie! Var det ända han sa och jag pussade han på kinden.
-Jag har saknat dig med Harry! Sjukt mycket, känns så bra att vara hos dig nu. Även om det inte var så länge vi varit ifrån varandra, kändes det som flera veckor. Och nu kändes det verkligen bra att stå här med Harrys armar runt mig.
Louis, Niall, Liam och Zayn satt i Harrys rum och spelade Playstation 3 när vi kom upp dit. De var verkligen inne i spelet. Jag harklade mig.
-Ja, hej på er med killar! Sa jag och skrattade.
Liam vände snabbt blicken åt mig och log.
-Hej Sophie! Sa han och kom fram och kramade mig. Hur mår du? Frågade han.
-Jag mår ganska bra, hur mår du själv? Frågade jag tillbaka.
-Jag mår galant! Svarade han och log ännu mer.
Det andra killarna kom fram och kramade mig också. Vi satte oss ner i soffan och började snacka. Ja var nära på att säga vad Jake gjort, men jag hejdade mig i sista stund.
-Vad ska vi göra? Frågade Harry. 
-Film? Föreslog jag, eftersom jag kände mig väldigt trött.
-Visst! Svarade han och jag fick välja film.

Efter filmen hade gått en stund började jag känna mig yr. Jag kände mig allt mer svag. Och Jake började dyka upp i mitt huvud.
-Ehm, jag måste på toa, kommer strax! Sa jag snabbt.
Jag sprang till Harrys badrum och böjde mig över toalettstolen och jag var tvungen att kräkas. Tårarna rann och jag mådde inte det minsta bra.
Varför just jag? Jakes svarta ögon flög runt i huvudet i 180 och jag såg han framför mig.
Jag hörde hur det knackade på dörren och men jag orkade inte göra något.
-Sophie? Kan jag komma in? Jag var för yr för att höra vem det var.
Jag fick inte fram något svar men dörren öppnades och sen låstes den igen. Jag vände mig om och såg Louis.
-Sophie, kan du berätta för mig? Hur mår du egentligen? Sa han med orolig röst och jag skakade på huvudet samtidigt som tårarna rann, jag kunde inte hålla mig, men jag kunde inte berätta heller.
-Jag mår bra, jag bara behövde kräkas lite, sa jag och kände att jag var lite röd om kinderna.
-Sophie, du mår inte bra! Vad är det? Berätta nu! Sa han bestämt.
-Jag mår skit, huvudet snurrar, jag mår illa, bilder av Jake flyger runt i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så himla dåligt! Mumlade jag fram och grät.
Han höll om mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Det var inte Harry, men Louis var också en av mina närmsta vänner.
-Sophie, vem är Jake? Frågade han och jag suckade.
_____________________________________________________________________________________
Först och främst, vi har slått rekord med unika besökare idag, med 10 stycken sen förra rekordet! Någon måste ha länkat? Aja, ni är bäst!
Och ja, här har ni del 63... kommer hon berätta för Louis först?
/Angelica, Johanna & Nellie.

(glöm inte att vi har en chattbox, där ni gärna får skriva något!)

Visst har vi några läsare från Skåne?

Vi har skapat en sida på FB, vi hade nämligen tänk ha en träff! Vi har inte planerat så mycket än, men vi vill ju först veta om det finns något intresse. Gå in på vår FB sida, som ni hittar hääär och gilla oss, så missar ni inte något nytt. 
Självklart är alla välkomna, man behöver inte bo i Skåne för att komma, men förmodligen blir det flest skåningar ;) Så gå in och gilla oss, sedan skriv gärna lite tips på vad vi kan göra på träffen, vi behöver alla tips!

Del 63 kommer förhoppningsvis ikväll!

 

 

____________________________________________________________________________
Harrys Perspektiv

Vi hade varit på sjukhuset i timmar nu, och vi hade inte fått sätt en glimt av Sophie.
Hon hade snabbt åkt in till akut avdelningen och vi hade inte fått följa med in, en doktor hade visat oss till ett väntrum där vi nu satt.
Jag, Marie, Will och killarna satt i tystnad och jag kunde inte slita blicken från klockan mittemot oss. Sekundvisaren tickade saktare än vanligt. Hon hade varit inne på akuten i 3 och en halv timme nu. 210 minuter. 210 minuter utan Sophie.
En sköterska kom fram till Will och Marie, som satt en bit från oss, och pratade. Jag orakade inte lyssna på vad som sa. Tänk så var det något negativt?
När läkaren gick efter några minuter, som kändes som en evighet kom Marie fram till mig och satte sig ner bredvid mig, hon la sin arm runt mig och jag kollade på henne med en orolig blick.
-Harry gubben, sköterskan som nyss kom fram sa att Sophie har vaknat och mår relativt bra, hon har fått en lätt hjärnskakning och en bruten handled. Vi får snart träffa henne, sa Marie med en glad ton i rösten och jag kände hur en sten föll från bröstet. Men jag var fortfarande orolig för henne.
-Hon frågade om dig, så du får gå in först, la hon till och jag kollade på henne.
-Men.. började jag och Marie la sin hand på min axel.
-Gå du in! Sa hon och jag log mot Marie och en sköterska kom fram till mig,
-Det är du som är Harry va? Du får jätte gärna gå in till Sophie nu, sa sköterskan med ett stort leende, som jag besvarade med ett minst lika stort leende. Hon följde mig till dörren som gick in i rummet där Sophie låg.
-Där inne är hon, gå du in! Sa hon och gick sedan iväg.
Jag öppnade försiktigt dörren och där log hon. Min Sophie.
Allt blod var borttorkat, hon hade ett bandage runt huvudet, håret var igenom borstat, och det satt även ett bandage på hennes vänstra handled.
När jag gick mot henne log hon med hela ansiktet och jag gjorde detsamma. Min älskling log, min vackra ängel log.

-Hej älskling, sa jag ganska tyst och sjönk ner på en stol bredvid sjuksängen som hon låg i.
-Hej älskade du, sa hon tillbaka med en ganska trött och svag röst. Man såg på henne att hon inte mådde helt bra, men jag var tvungen att fråga.
-Hur mår du? Frågade jag.
-Jag mår bra nu när du är här, svarade hon och gav ifrån sig ett leende.
Jag kände hur alla känslor bara släppte. Jag log, och bara tittade på henne.
-Men Harry! Varför gråter du? Jag mår bra gubben, sa hon.
Jag kände inte ens att jag grät, men tårarna bara rann nu. Men hon mådde ju inte helt bra, men jag var glad att jag fick se henne igen.
-Glädje tårar älskling, sa jag och vi skrattade lätt.
Jag ställde mig upp, böjde mig ner och gav henne en kyss.
Hon svarade kyssen och jag blev varm i hela kroppen.
-Jag älskar dig.
Sophies perspektiv


Hans kyssar gjorde mig varm i hela kroppen, hans leende fick mig att må bra. Han gav mig stryka bara genom att finnas där och hans ord gjorde mig knäsvag.
-Hur skulle jag klara mig utan dig Harry ? Sa jag.
-Älskling, hur skulle jag klara mig utan dig? Att jag var så nära att förlora min ängel idag.. det finns inga ord, jag älskar dig så mycket. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig!
En tår rann sakta ner från min kind. Han torkade bort den med sin tumme.
-Jag älskar dig med Harry, och det vet du. Du är mitt allt! Svarade jag och han bara log sitt fina leende mot mig. Han tog min hand och kysste mig igen.
En sköterska knackade på dörren och bad Harry att gå ut igen så mina föräldrar kunde komma in och hälsa.
-Snälla Harry gå inte.. sa jag och hörde hur rösten sprack.
-Lung gumman, ni får snart träffas igen, sa sköterskan och följde Harry ut samtidigt som jag såg mamma och pappa komma in i rummet. Jag log stort och dom gjorde detsamma.


Harrys Perspektiv

Sköterskan följde mig tillbaks till väntrummet där Louis, Niall, Zayn och Liam satt.
Zayn låg med sitt huvudet på Nialls axel och sov medan Niall satt lutat mot Liam och sov.
Jag kollade på klockan, vi hade varit här närmre fyra timmar nu, nästan fyra och en halv. Alla var väldigt trötta. Men jag hade inte kunnat sova.
Louis ställde sig upp och kramade om mig lätt.
-Det betyder så mycket att ni följde med, sa jag.
-Vi är bröder till döden sa han, såklart vi följde med! Sa han och jag log.
Liam ställde sig upp också och kramade om mig, Niall som satt lutat mot honom ramlade ner mot Liams stol och vakande till.
-Schysst uppvaknade ! Sa han surt till Liam. Zayn vaknade nästan direkt och
Vi alla började skratta åt honom.
-Men, hur är det med Sophie? Frågade Zayn och Liam samtidigt och jag nickade.
-Jo, hon mår bättre! Sa jag och de nickade.
-Jag älskar er grabbar, tack för att ni finns! Sa jag och de log mot mig.
-Å vi dig grabben, sa de alla i kör och gav mig en klapp på axeln.

Efter inte så lång tid kom Marie och Will tillbaka och de gick fram till oss.
-Sophie måste stanna över natten för observation, så hon får åka hem imorgon, sa Will och jag nickade.
-Så det betyder att alla vi ska åka hem och sova nu. Jag och Will åker och hämtar Sophie imorgon bitti, la Marie till. Alla var ju jätte trötta så vi tog våra saker och gick ut till bilen efter vi sagt hejdå till Sophie.

Innan vi alla satte oss i bilen gick jag fram till Marie och Will.
-När ni har hämtat Sophie imorgon, kan ni be henne och ringa mig? Frågade jag.
-Såklart vi gör grabben , svarade Will.
Jag gav de båda en kram och de bad mig och ringa om det var något.
-Hejdå! Sa Will och Marie samtidigt.
-Hejdå, vi ses! Sa jag och gick bort mot Louis bil.

När vi var framme vid mitt hus stannade Louis bilen helt och jag öppnade bildörren.
-Hejdå killar, sov gott, vi hörs imorgon. Sa jag .
-Hejdå Harry! Svarade Louis och Niall, för dom var dom ända som var vakna.
-Och tack ännu en gång! Sa jag innan jag smällde igen bildörren och gick upp mot huset.

Jag gick in i huset, mamma, kom fram till mig när jag stod i hallen och tog av mina skor. Hon pussade mig på kinden och bara höll om mig. Jag hade inte berättat något för dom, men just nu orkade jag inte. Jag var riktigt trött efter den här dagen.
-Jag pratade med Marie, men du och jag kan väl snacka imorgon? Frågade mamma mig och jag nickade.
-Ja, jag orkar inte nu!
-Det förstår jag, sov gott älskling.
-Godnatt, sa jag och gick upp på mitt rum. Jag slängde mig i sängen och somnade på en gång.
____________________________________________________________________________
Del 62, den blev ju ganska lång.. haha!
Först vill vi tacka för alla era snälla kommentarer, det är jätteroligt att ni läser och slänger in en kommentar!
Och för det andra, så slog vi besöksrekord igår... så tack fina ni! 
Och för det tredje, vi har funderat på att lägga in en chattruta, vad tycker ni om det?
/Angelica, Johanna & Nellie

-Är du rädd? Sa han och höjde på ögonbrynet.
-Bara gå av, sa jag med en ännu mer bestämd ton och då kände jag hur han la sina händer på mig rygg och försökte knäppa upp min BH.
-Jake, utrbast jag, men han fortsatte.
_____________________________________________________________________________________

Jag försökte skrika, inget kom ut ur strupen. Jag var som förfrusen och rädd.
Det gjorde ont i hela kroppen, alla muskler var som mest spända när jag försökte rycka mig loss ur hans grepp.
-Det kommer gå så mycket bättre om du slutar kämpa emot! Sa han med en irritation i rösten. Jag skakade på huvudet och jag svettades mer och mer.
Han hade redan knäppt upp min BH och försökte med all sin kraft dra av min tröja. Han drog upp mig och tog tag i mina axlar kollade mig i ögonen och skrek,
-Kom igen nu! Sluta kämpa emot! Hans svarta ögon såg döda ut när han tittade på mig.
Mina tårar började rinna ner för kinderna. Jag hade försökt hålla de inne, men jag kunde inte. Jag ville bort här ifrån. Nu.

Han puttade ner mig på sängen igen, jag landade hårt på sängkanten och fick en enorm värk i bakhuvudet.
Tillslut kände jag hur han släppte taget om mig och hoppade upp ur sängen i världens fart.
-Helvete du blöder ju om huvudet! Skrek han med panikslagen röst.
Han försvann snabbt ur rummet och jag hörde ytterdörren nerifrån smälla igen och jag skrek, både utav ilska och hur ont det gjorde. Sen blev allt svart.

Harrys Perspektiv

-Bra jobbat idag killar, sa Liam och gav mig en klapp på axeln. Jag nickade mot honom och log.
-Ska vi dra och käka lunch? Frågade Niall.
-Ja visst, vi drar till Subway., svarade Zayn med en glad ton i rösten och vi tog våra saker för att gå ut mot bilen.

I bilen, på vägen till Subway, ringde min mobil. Maries, Sophies mamma, nummer lös på telefonen. Jag fick en konstig känsla i magen, hon brukade inte ringa mig?
-Hej! Svarade jag och mer hann jag inte säga innan hennes mamma fortsatte.
-Harry! Sophie har blivit överfallen, sa hon och jag hoppade till.
Min tunga blev som bly, jag fick inte fram ett ord.
-Jag och Will har varit iväg och kom precis hem, vi vet int vad som har hänt! Kommer du? Sa hon, med en darrande röst och och jag kunde se framför mig hur panikslagen hon såg ut.
-Jag kommer, svarade jag med gråten i halsen och la på.

-Harry! Vad har hänt? Frågade Louis oroligt och jag skakade på huvudet.
-Jag måste till Sophie, kan du köra dit? Var det ända jag sa tillbaka och han nickade.
-Självklart, svarade han och svängde till vänster, för att komma på rätt håll.

Alla satt helt tysta i bilen.
-Harry! Prata med oss, vad har hänt? Frågade Liam.
-Det är Sophie, hon har blivit överfallen, sa jag tyst.
-Va? Sa alla killar i kör.
-Av vem då? Frågade Liam med ilska i rösten.
Jag orkade inte prata om detta egentligen men jag visste att det frågade för att visa att de brydde sig.
-Inte fan vet jag! Skrek jag och var också riktigt arg nu. Jag kunde inte hjälpa det.
Ilskan bubblade i hela kroppen och jag behövde bara vara vid Sophie nu. 

Louis stannade vid Sophies hus och jag hoppade av.
-Tack, och jag är inte arg på er, sa jag snabbt och dom nickade mot mig. Jag log ett svag leende som tack och smällde igen bildörren.

-Hallå! Skrek jag när jag ryckt upp ytterdörren.
-Vi är här uppe! Skynda Harry, hörde jag Marie ropa med gråtande röst.
Jag sprang upp till Sophies rum och kände hur tårarna trängde bakom ögonen.
Min Sophie. Min Sophie är skadad. Och vem hade gjort så mot henne?

När jag kom upp till rummet såg jag henne och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Hon låg bara där, det såg ut som hon sov, men jag visste att hon inte mådde bra. När jag såg hennes huvud blev jag rädd. Hela hennes huvud var fullt med blod och hon hade riv märken på axlarna och i ansiktet. Vem? Vem gör så här mot henne?
-Ambulansen är snart här , sa Marie och jag nickade mot henne.

Jag tog Sophies hand, kramade om den hårt och kysste hennes kind försiktigt.
-Sophie, den jäveln som gjorde det här mot dig, han ska dö! Viskade jag i hennes öra och jag menade det verkligen.

Sen gick jag över till andra sidan där Maria satt och höll i Sophies hand.

-Allt kommer bli bra, ambulansen är snart här, sa jag lugnande till henne. Hon kollade på mig och jag kramade om henne.

Efter det blev allt suddigt, Jag hörde sirenen från ambulansen komma och hur 2 män kom springandes i trappen med en bår. Jag hade aldrig gillar ambulanser och att behöva se Sophie åka iväg i en gjorde mig orolig. Dom la Sophie på båren och sprang ner igen.

Bara en fick plats att åka med i ambulansen.
-Harry, vill du åka med? Jag skakade på huvudet.
-Åk du med i ambulansen, jag och killarna kör dit, sa jag och hon nickade och gick ut till ambulansen.

När jag skulle gå ut kom Will, Sophies pappa.
-Ska du med till sjukhuset? Frågade Will och jag nickade.
-Ja, jag åker med de killarna... ska du köra själv? Han nickade och jag fortsatte.
-Men du kan åka med oss, kom! Sa jag och han tog fort nycklar och låste huset och sedan hoppade vi in i bilen.

Snälla, snälla låt Sophie klara sig, var den ända tanken som flög runt i mitt huvud just nu. Jag var så rädd och så orolig. Och tanken på vem som gjort det fick mig att bli arg.
_____________________________________________________________________________________
Era kommentarer är så roliga att läsa, fortsätt kommentera! Det är jättekul att läsa när ni skriver typ "åh, började gråta" eller liknande. Haha! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Hej!
-Hej, jag är utanför ditt hus, öppna dörren. Nu, sa en röst med bestämd ton och jag kände hur jag började svettas och hur rädd jag blev. Jag la ner mobilen i soffan och jag satt och skakade. Jag kände inte igen rösten. Vem var det?
_____________________________________________________________________________________

Jag höll kvar handen på mobilen och kände att den vibrerade igen. Denna gången var det ett sms. Jag tog upp mobilen, men skakande fingrar. Denna gången var det ett sms, från okänt nummer. ”Kom igen, bara öppna dörren... jag väntar” stod det och jag blev bara mer och mer rädd. Vem var det? Varför valde jag inte att följa med till studion? Varför var inte mamma och pappa hemma? Jag läste sms:et igen. Vem kunde det vara? Jag tog upp mobilen för att skicka ett sms till Harry eller någon utav killarna, men de var säkert upptagna, tänkte jag och la ner mobilen igen. Jag satte mig i hörnan av soffan med en svart filt runt mig. Jag ville inte gå upp och öppna men kanske det var någon som jag kände som ville överraska mig. Jag tog ett djupt andetag och reste mig i soffan, mobilen vibrerade igen och jag tog upp den för att läsa de nya sms:et, som innehöll samma text som förut. ”Kom igen, bara öppna dörren... jag väntar” läste jag igen och satte mig ner. Skulle jag våga öppna dörren? Jag tog mod till mig och gick sakta mot ytterdörren. När jag stod framför dörren och visste att någon stod på andra sidan blev jag ännu mer rädd. Jag låste försiktigt upp dörren och i samma sekund rycktes dörren upp och mitt hjärta bankade, snabbare än vad det någonsin gjort.

-Hej, utbrast killen som stod rakt framför mig.
Jag skakade fortfarande lite men lugnade mig ganska snabbt när jag såg vem det var.
-Åh, hej Jake! Sa jag och log.
-Kom in! Sa jag och han gick in och stängde dörren bakom sig.
Vi stod där, helt tysta. Jag flinade lite åt mig själv som hade blivit så rädd, men han hade verkligen skrämt mig.
-Vad skrattar du åt? Frågade han och log smått.
-Du skrämde livet av mig med dina läskiga sms! Sa jag och han höjde på ögonbrynet.
-Gjorde jag? Sa han och drog in mig i en varm kram.
-Ja, skrattade jag och kramade om honom lätt.

-Vill du har något att äta förresten? Frågade jag Jake när vi var på väg upp för trappan.
Han skakade på huvudet så jag fortsatte upp. När vi kom in på mitt rum satte vi oss båda i sängen.
-Är du och Harry fortfarande tillsammans? Frågade han och jag nickade glatt.
-Ja, sa jag med ett stort leende.
-Vet du? Sa han tyst, med en liten konstig röst och fortsatte.
-Jag gillar dig.
Jag hoppade till. Vad menade han? Gillade han mig mer än vän?
-Va? Var det ända jag fik ut ur min mun och han kollade på mig. Våra blickar möttes och han log ett busigt leende.
Han hoppade över mig och la sig på mig.
-Du är så fin, sa han och jag skrattade. Han började smeka mig på kinden och allt kändes så fel, jag försökte resa på mig, men han höll mig kvar.
-Jag ska inte göra något, jag bara vill kolla på dig, så fin du är! Sa han och jag kände hur jag börja svettas. Jag försökte puttade bort honom, men han var tillräcklig stark för att inte bli avputtad.
-Jake, gå av, sa jag med en bestämd röst och han flinade åt mig.
-Är du rädd? Sa han och höjde på ögonbrynet.
-Bara gå av, sa jag med en ännu mer bestämd ton och då kände jag hur han la sina händer på mig rygg och försökte knäppa upp min BH.
-Jake, utrbast jag, men han fortsatte.
_____________________________________________________________________________________
En väldigt kort del, men ni ville ha fortsättningen!
Och tack för alla kommenterar på förra delen som många av er verkade gilla! Ni är bäst! ♥
/Angelica, Johanna & Nellie

-Harry! Sophie! Hördes det ovanför. Vi glömde helt bort att vi inte var ensamma i huset. Jag kände hur det hettade om kinderna.
-Gumman, vi får avsluta det här senare sa han och jag kände hur hettan spred sig i ansiktet.
Jag log mot honom och han kysste mig.
_____________________________________________________________________________________

I gästrummet låg Liam i en säng, Zayn i en säng , Niall på en madrass och Louis hade ramlat ner på golvet.
Alla sov fridfullt och vi stängde till dörren.
Jag låg i Harrys säng och halv sov medan han var inne i badrummet.

Jag kände en varm kyss på kinden och vaknade till.
-Förlåt gumman, tog jag så lång tid på mig? Frågade han.
-Nej, förlåt mig jag är bara väldigt trött, så kom och lägg dig bredvid mig nu! Sa jag och gäspade till.
Han skrattade till och la sig bredvid mig.
-Jag tror jag kan få dig piggare, sa han med ett flin på läpparna och våra händer nuddade varandra.

Han vände sig mot mig och kysste mig samtidigt som han smekte min mage sakta.
-Harry? Killarna är ju i rummet bredvid , sa jag med en orolig blick.
-Skit i dom! Sa han och kysste mig mer. Jag gjorde som Harry sa, dom sov trots allt.

Nu låg våra kläder utslängda i hans rum och jag låg ovanpå honom.
Harry och jag var verkligen ett riktigt par, ett vuxet par och jag ångrade ingenting med honom.

-Du är så fin Sophie, det är du verkligen, viskade Harry.
Jag gav han en passionerad kyss som svar och han besvarade den. Varenda gång han kysste mig fick jag fjärilar i magen, att veta att jag var hans och han var min gjorde mig så lycklig.

Harrys Perspektiv

Jag vaknade av regnet som smackade mot fönstret. Klockan var nio och det var tyst i hela huset. Jag antog att killarna sov och jag kollade mot Sophie som la i min säng och sov. Man kunde tydligt se hennes andetag och jag log mot henne, även om hon inte kunde se det. Hon var alltid så fin.

Jag gick upp ur sängen och gick direkt in i badrummet för att ta en dusch. Sedan valde jag kläder för dagen, det blev ett par beigea chinos och en lila Fred Perry pikè. Lätt och snyggt.
När jag var färdig gick jag ner för att fixa frukost och efter bara 10 minuter hörde jag någon som kom in i köket. Jag tittade upp och såg Niall och Louis.

-Gullig du är gubben som gör frukost! Sa Louis med ett glatt leende.
-Vad gör jag inte för mina boys? sa jag och skrattade. Louis klappade mig lätt på ryggen och tog ett glas vatten medan Niall satte sig ner.
-Du Harry, hade du och Sophie trevligt igår kväll? Frågade Louis med ett flin.
-Du skulle bara veta, sa jag och blinkade med ena ögat.
-Det lät som ni hade a good time i alla fall! sa Niall och vi alla brast ut i skratt. Liam och Zayn kom bara en stund efter, vi skrattade fortfarande och när Niall, mellan hans skratt berättade för Zayn oxh Liam skrattade dom också.

-Ska vi börja äta? Frågade Niall och vi andra nickade.
-Ja, hon kommer väl snart, sa jag och hällde upp lite juice i ett glas.

Bara några minuter senare kom Sophie ner. Hon såg ganska trött ut, men jag såg att hon hade borstat igenom sitt hår.
-Godmorgon, sa jag och hon log mot mig, samtidigt som de andra killarna flinade lite åt henne.
-Vad? Sa hon lite irriterat och satte sig bredvid mig.
-Hade ni kul igår? Sa Liam och jag såg hur Sophie blev alldeles röd om kinderna.

Sophies Perspektiv

Just nu, precis i denna stunden ville jag bara sjunka igenom marken och aldrig mer visa mig inför någon. Jag kände hur hettan spred sig i hela ansiktet och den röda färgen tog över största delen av mitt ansikte. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte bortförklara mig. De hade hört. Till min glädje började Louis prata.

-Sophie sötnos! Det är inget att skämmas över, sa han och de andra killarna skrattade till. Jag hängde på skrattet och plötsligt kändes allt mycket bättre. Även om det fortfarande var lite pinsamt. Harry la sin arm om mig och gav mig en kram och pussade mig på kinden.
-Visste hade vi trevligt? Sa han och blinkade och de andra brast ut i skratt ännu en gång.
-Mm, mumlade jag tyst. Det hördes knappt, vilket var tur. För, det hade varit bra. Allt med Harry var bra.
-Ska du inte äta? Frågade Harry mig och jag nickade lätt.

-Hejdå killar, vi ses! Sa jag och gav de alla varsin kram. Harry gav mig en lätt kyss och sedan gick jag ut. Killarna skulle till studion och jag kände mig ganska trött så istället för att följa med och sitta där, antagligen mer som ett störningsmoment än stöd, bestämde jag mig för att gå hem och vila lite. Jag ryckte i handtaget men det var låst. Jag tog upp mina nycklar ur min väska och låste upp.
-Hej, ropade jag när jag gick innanför dörren, som jag stängde och låste. Ingen svarade och det var släkt i hela huset, fast det var ändå ljust eftersom klockan var mitt på dagen.
Jag hittade en lapp på bordet som jag snabbt läste.
”Hej gumman, vi är inte hemma... vet inte när vi kommer hem. Du kan fixa något att äta när du vill, puss!”
Vadå inte hemma? Det förstod jag väl? Vart var dom? tänkte jag. Jag tog ett glas vatten och satte mig framför TV och tog min laptop i knäet. Plötsligt ringde min mobil och utan att kolla på skärmen svarade jag.
-Hej!
-Hej, jag är utanför ditt hus, öppna dörren. Nu, sa en röst med bestämd ton och jag kände hur jag började svettas och hur rädd jag blev. Jag la ner mobilen i soffan och jag satt och skakade. Jag kände inte igen rösten. Vem var det?

_____________________________________________________________________________________
Vem tror ni att det är? Har han varit med här innan? Är det någon okänd? Gissa!
Lite bättre med uppdateringen denna vecka, bra va? Denna del är mest skriven utav Nellie, sedan har jag (Angelica) skrivt lite också.. so tell us, gillar ni denna delen?
/Angelica, Johanna & Nellie

Nellie vill också passa på att säga tack för era kommentarer, hon blev superglad när hon läste de. Fortsätt peppa oss alla, så mycket roligare att skriva när vi vet att ni gillar det!

-Hej gubben! Haft det trevligt? frågade hon nyfiket.
-Såklart jag har! svarade jag och log.
Hon log tillbaka och kramade om mig.
-Du är så fin min son, sa hon och gav mig en puss på kinden och sa godnatt.
____________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Jag vaknade av telefonen som ringde, jag var för trött för att se vem det var men jag svarade.
-Godmorgon honey! 
En mycket välkänd röst.
-Godmorgon Harry, sa jag och log för mig själv.
-Vad gör du? Frågade han.
-Jag blev nyss väckt av min telefon som ringde på högsta volym, sa jag och skrattade.
-Sophie, det var ändå dags att gå upp, klockan är ett! 
-Ja jag vet, tack för att jag har en personlig väckarklocka, sa jag. 
-Men du, det var ett tag sedan vi träffades hela gänget nu! Vill du gå och kolla på bio med mig och killarna idag? Frågade Harry.
-Kommer inte fansen bli helt galna? Frågade jag.
-Kan hända, därför har jag hyrt en privat salong till oss! Sa han och skrattade.
-Då finns det ju inget val, såklart jag följer med! 
-Bra, vi hämtar upp dig vid 7 puss! Sa han och la på luren.

Jag gick till badrummet och bytte om, det fick bli ett par ljusa jeansshorts och ett svart linne, jag borstade igenom håret och satte upp det i en hästsvans.

-Godmorgon gumman! Sa pappa glatt när jag kom ner till köket.
-Hur mår du? Frågade han. 
-Jag mår bra.. Vart är mamma? Frågade jag. 
-Hon är och handlar, men jag måste till jobbet nu, jag gjorde lite pannkakor av dom sista äggen, ät gärna! Sa han och pussade mig på kinden. 
Och så var det tomt i huset. 
Jag tog lite apelsinjuice och åt pannkakorna pappa hade gjort.

Efter jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum, satte på hög musiklärare och sminkade mig.
Jag drog lite mascara på ögonfransarna och läppglans. 

Jag kände mobilen som började vibrera i byxfickan. På skärmen lös Liams namn med stora bokstäver. Vi hade inte pratat så mycket efter han hade kysst mig.

-Hej det är Sophie svarade jag. 
-Hej Sophie! Hur är läget? Frågade han.
-Det är bra, hur är det själv? Frågade jag tillbaka. 
-Bara bra.. Jag tänkte fråga en sak.. Är allt okej mellan oss? Frågade han nervöst.
-Liam ja, vi släpper det som hände. Jag älskar Harry! Att du kysste mig vara bara dumt, du är en underbar kille, men som vän, sa jag. 
-Bra, jag gillar dig verkligen Sophie, som vän också.. Sa han rätt stelt.

Jag hade känt något när Liam kysste mig. Men jag älskar Harry. Jag är hans. 

-Känns bra att vi pratade Liam, du är en schysst kille, sa jag. 
-Ja! Känns som en sten släppte från min mage, sa han och skrattade. 
Vi sa hejdå och la på luren.

Klockan hade hunnit bli 6 och mamma hade kommit hem för ett tag sedan och gjort middag. 
Vi åt fläskfilè och pommes med sås.

Klockan hade hunnit bli 7 och jag hörde en bil som tutade utanför. Louis tänkte jag och skrattade. 
Jag tog på mig ett par ballerina skor, drog på mig en svart tjocktröja och tog en liten brun väska där jag la i nycklar, mobil och pengar.
-Hejdå mamma! Skrek jag och gick ut.
I bilen möttes jag av fem riktigt glada killar!

-Hej Sophie! Sa alla i kör.
-Hej killar, sa jag och skrattade.

Louis körde, Niall satt bredvid , Harry och Liam satt i mitten och Zayn allra längst bak! 
Jag satte mig mellan Harry och Liam. 
-Vad blir det för film då? Frågade jag.
-Paranormal Activity maraton! Sa Niall.
-Både ettan och tvåan ..? Frågade jag Niall med stora ögon.
Harry skrattade till.
-Lugn gumman! Du får hålla min hand, sa han och blinkade med ena ögat.
-Aww, så bra att jag har dig Harry! Sa jag och kysste honom. 

Louis parkerade bilen bakom biografen och vi gick in bakvägen. 
Inne i biografen fanns det popcorn,godis och läsk. 
Det var en stor duk och hela biosalogen var fylld med fina röda fåtöljer med guldiga handtag.
På dörren stod det ‘’ VIP SALONGEN ‘’ med stora guldbokstäver. 

-Harry älskling! Det här är ju grymt! Sa jag skrattande. 
-Ska det va bio så ska det! Sa han och kysste mig.

Vi satte oss längst ner, i mitten satt Harry och jag, på Harrys vänstra sida satt Liam och Zayn, och på min högra sida satt Niall och Louis. Filmen började och vi alla hade tagit mycket snacks och dricka!

En halvtimme efter filmen började satt man på en spänd tråd, alla var riktigt rädda! Louis skrek till och alla började istället att skratta.
-Be a man! Sa Niall med sin söta irländska.
Då började vi skratta ännu mer.  Harry tog min hand och andra filmen började.

När båda filmerna var slut satt vi bara och snackade, klockan hann bli elva innan vi åkte därifrån. Vi åkte hem till Harry,
-Vill ni sova över här? Det är helt tomt i huset, ingen annan kommer komma hem förrän imorgonkväll, frågade Harry. 
Alla svarade ja. Jag skickade snabbt ett sms till mamma och hon svarade att det var okej.

-Hur ska vi sova då? Undrade Zayn.
-ALLA I SAMMA SÄNG! Skrek Louis och slängde sig i Harrys säng.
-Jag och Sophie i min säng , sen får ni andra sova på sängarna och madrasser i gästrummet.
De nickade och vi hjälptes åt och ta fram madrasser, jag och Harry gick ner till deras förråd där dom hade lakan, kuddar och andra sängtillbehör.

Det var ett väldigt trångt rum..
-Så mysigt att vara så nära dig Sophie, sa Harry med ett underbart leende. Jag log tillbaka och höll om honom, han kysste mig, kyssarna blev mer passionerade och han drog sin hand under min tröja och smekte min mage och upp mot mina bröst.
-Harry! Sophie! Hördes det ovanför. Vi glömde helt bort att vi inte var ensamma i huset. Jag kände hur det hettade om kinderna.
-Gumman, vi får avsluta det här senare sa han och jag kände hur hettan spred sig i ansiktet.
Jag log mot honom och han kysste mig.
____________________________________________________________________________
Del 58, vad tycks? Mycket beröm till underbara Nellie som har skrivit denna delen och stort tack till Nellie eftersom hon hjälper mig och Angelica så vi kan uppdatera bättre!
Glöm inte att kommentera, för ni läsare är bara bäst!! :)
/Angelica, Johanna & Nellie.

Harrys perspektiv

Vi satte oss ner igen och började prata. Efter ett tag kom kyparen in med två Banana Split, som jag visste var Sophies favorit.
-Åhh! Utbrast hon och högg in direkt. Jag flinade åt henne och började själv äta.
_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

Middagen hade varit underbar, Harry är den bästa pojkvännen i världen och jag var så glad.
Inget eller ingen kan förstöra den här kvällen och inget kunde få mig att sluta le.

Efter middagen kom limousinen tillbaka och vi åkte sakta hemåt igen.
Vi började småprata lite.
-Sophie älskling, var kvällen lyckad? frågade Harry med ett stort leende på läpparna.
-Kvällen var underbar Harry! Du är underbar. Allt var perfekt! Tack älskade du, sa jag och gav honom en puss på kinden.
-Det gör mig glad, gumman! jJag älskar dig så otroligt mycket, jag vill alltid att det ska vara du och jag.
Jag ville också att det ska vara Harry och jag, för alltid. Men jag är tvungen att åka tillbaka till Sverige i slutet av sommaren. Hur kommer det bli då?
Jag släppte dom tankarna och tänkte istället på hur underbart jag har det nu.
-Åh jag älskar dig Harry! Jag vill också att det ska vara oss för alltid.
Han gav mig ett stort leende , det där underbara, så det pirrar till i magen.
-Jag älskar när du ler så där, sa jag till han och då log han ännu mer.

Harrys Perspektiv

Bilen rullade in på Sophies gata och hon tog sin svarta väska.
-Stanna i bilen Sophie! skrek jag till innan jag steg ut ur bilen.
Jag sprang runt bilen och öppnade dörren åt henne.
-Vilken gentleman man har till pojkvän! sa Sophie och skrattade till.
-Såklart, vad gör man inte för sin fina dam, sa jag och flinade.
Jag tog hennes hand och gick med henne till dörren.

Sophies perspektiv

Harry drog mig intill sig och höll om mig.
Vi stod där ett tag och bara höll om varandra, jag andades in hans goda doft.
Jag tittade upp mot honom och vi möttes i en kyss, en sån där perfekt.
Våra läppar måste vara gjorda för varandra, tänkte jag och log.
-Jag älskar dig Sophie, viskade Harry i mitt öra.
-Jag älskar dig Harry! Och tack för allting, allt har varit underbart, sa jag tillbaka.

Han log mot mig och släppte sakta min hand, gick tillbaka till limousinen och satte sig i bilen och den körde iväg. Jag tryckte ner handtaget på dörren och det var låst.
Skumt, tänkte jag.

Jag tog upp nyckeln ur väskan och låste upp, det var bäck svart inne i huset.
Jag drog av mig skorna och gick in till köket för att dricka vatten och jag kollade på klockan och såg att det var långt över midnatt! Inte konstigt att det inte var någon vaken.
Jag skrattade tyst för mig själv.

Jag låste dörren och drog mig upp till mitt rum, tvättade bort sminket och satte på mig pyjamas.
Jag loggade snabbt in på twitter och skrev : I have the best boyfriend in the world, I love you so much @Harry_Styles och sedan loggade jag ut igen. 
Jag stängde av datorn och gick och la mig i sängen och tänkte på hur underbar Harry var och hur lycklig jag var med honom.

Harrys Perspektiv

Limousinen stannade nu utanför mitt hus, jag tackade och sa hejdå till chauffören som nickade åt mig.
Jag log fortfarande, Sophie var så underbar.
Hennes fina leende, fina ögon, så perfekta läppar, finaste tjejen och just jag hade turen att få henne. Det fanns inga ord som kunde beskriva hur kär jag var i henne!

Mamma var vaken när jag kom in och jag möttes av ett leende.
-Hej gubben! Haft det trevligt? frågade hon nyfiket.
-Såklart jag har! svarade jag och log.
Hon log tillbaka och kramade om mig.
-Du är så fin min son, sa hon och gav mig en puss på kinden och sa godnatt.

_____________________________________________________________________________________
Denna delen är skriver av Nellie, ni borde välkomna henne, och Angelica har gjort några små ändringar.
Hoppas ni gillar... och släng nu in en kommentar för att peppa Nellie lite, lite respons kan hon väl få?
/Angelica, Johanna & Nellie.

-Vad tycks älskling?
-Du hade inte behövt göra allt detta för mig. Det hade räckt med att bjuda mig på en hamburgare för du vet att jag älskar dig oavsett vad. Men detta är underbart, svarade jag och vände mig om och kysste honom.
_____________________________________________________________________________________

Harry drog ut den mörkbruna, nästan svarta stolen åt mig. Jag log ett lätt leende mot honom och satte mig ner. Efter några få minuter kom det in två stora, vita tallrikar. Kyparen satte ner de, först till mig och sedan till Harry. Oxfilé med klyftpotatis stod på menyn och jag log.
-Åh, så gott det ser ut! Utbrast jag och Harry flinade.
-Det får vi väl hoppas att det är, sa han och log sitt leende, som jag nog aldrig skulle kunna sluta älska.

Vi båda började äta på direkten, eftersom vi båda var ganska hungriga och efter 5 minuter kunde vi båda säga att det var gott.
-Åh, det var jättegott, sa vi nästan samtidigt och skrattade.
-Men, du behövde inte göra detta.. började jag men han tog upp sitt finger vid sin mun.
-Sch, sa han lågt och fortsatte.
-Jag behövde kanske inte, men jag ville, sa han och la sin hand på bordet. Jag la min hand över hans och vi bara satt där och log mot varandra.

När vi ätit upp satt vi där och snackade om allt. Det kändes så skönt att vi kunde sitta där och snacka om något väldigt seriöst och bara några sekunder senare skrattade vi åt något som inte ens var roligt. Han var den bästa pojkvännen jag kunde hitta och jag älskade honom. Han böjde sig ner och tog upp en liten ask som han sedan sträckte fram till mig.
-Men Harry, inte mer! Sa jag och han nickade.
-Öppna nu!
Jag gjorde som han sa och när jag öppnade sken jag upp som en sol. Det var ett silvrigt, ganska enkelt armband som jag länge hade velat ha.
-Men, asså...
-Gillar du inte det? Frågade Harry och jag kollade upp.
-Jo, det är klart jag gör, jag älskar det! Hans lite besvikna min ändrades snabbt till ett glatt leende.
-Och säg inte att det är för mycket, du är värd så mycket mer egentligen.

Han reste på sig och jag gjorde detsamma. Han gick fram till mig och hjälpte mig att knäppa armbandet. Jag kollade rakt i hans ögon och han la sina händer på min midja. Jag la min vänstra hand runt hans nacke och strök med min högra hand hans kind.
-Sophie, jag älskar dig, sa han, ganska tyst, men ändå tillräckligt högt för jag skulle höra det. Jag hade hört orden förut, men just nu kändes allting så speciellt. Det var som på film och jag kände hur hela jag nästan sprack av glädje.
-Jag älskar dig Harry, fick jag fram innan vi båda lutade oss fram och möttes i en perfekt kyss.

Harrys perspektiv

När jag kysste Sophie kändes det annorlunda. Inte som alla andra gånger. Det kändes som om att hon verkligen uppskattade det jag gjorde för henne. Hennes kalla armband nuddade vid min nacke och sedan hennes varma hand. Det gick rysningar genom hela mig. Jag skulle nog aldrig kunna visa hur mycket jag älskade henne. När vi avslutade kyssen drog jag in henne i en kram och hon la sina händer på min rygg. Jag andades in henne doft och log för mig själv.

Vi satte oss ner igen och började prata. Efter ett tag kom kyparen in med två Banana Split, som jag visste var Sophies favorit.
-Åhh! Utbrast hon och högg in direkt. Jag flinade åt henne och började själv äta.
_____________________________________________________________________________________
Ganska kort del, men ni kanske gillar ändå?
Nellie kommer börja skriva imorgon, spännande va? 
/Angelica & Johanna

Jag låg nu hemma i min säng och hade tråkigt. Harry sa att jag var tvungen att gå hem eftersom han skulle till studion med killarna. Men helt plötsligt fick jag ett sms där det stod ”Ta på dig något fint, du blir hämtad av en bil kvart i sju. Var färdig då! Puss från din Harry”. Jag blev väldigt glad när jag hade läst det men vad hade han nu hittat på?
_____________________________________________________________________________________
Klockan var ett och jag visste inte vad jag skulle hitta på. ”Men du kan inte bara skriva så! Var ska vi?” skrev jag i ett nytt sms till Harry och bara några sekunder senare svarade han. ”Haha, det får du se! Måste jobba, vi ses ikväll!” Jag flinade för mig själv och la mobilen bredvid mig. Vad skulle jag göra? Efter bara några minuter insåg jag att jag var väldigt trött så istället för göra något la jag mig på sidan och somnade.

-Sophie, hörde jag en röst tyst säga och jag vaknade upp och insåg att jag hade sovit.
-Vad är klockan? Utbrast jag och mamma kollade frågande på mig.
-Kvart över 5, sa hon med lugn röst medan jag for upp ur sängen.
-Vad är det? Sa hon. Hennes frågande blick var fortfarande kvar och jag skrattade lätt mot henne.
-Måste fixa mig! Harry skrev att jag skulle vara klar till kvart i sju, sa jag med lite panikslagen röst.
-Jaha, ska ni äta?
-Jag har ingen aning, han berättade inte, men jag måste duscha nu!
-Men, jag bara skulle säga... började mamma men innan hon han prata klart var jag redan inne i badrummet.
När jag senare kom ut från duschen var klockan kvart i 6. En timme kvar, du hinner, tänkte jag för mig själv, även om jag visste att jag snart skulle börja springa runt för att hitta kläder. Och så blev det. Klockan var prick 6 och det enda jag tagit på mig var ett par vita trosor och en vit BH. Jag letade igenom min garedrob ännu en gång och jag hittade min vit-beiga blommiga klänning som jag knappt använt i sommar. Jag kollade på den ett tag och tog ut den. Jag satte på mig den och kollade mig i spegeln. Det såg helt okej ut. Ögonfransarna var något svartare och tydligare än vanligt, men inte mycket. Jag var inte den typen som överdrev med smink. Jag tog min plattång som jag hade satt igång, så den var klar att användas. Jag gjorde några små lockar framme i med hjälp av plattången och resten av håret drog jag bara några lätta tag med plattången. Jag sprejade lite hårspray och sedan såg det enligt mig helt okej ut.

-Vad fin du är! Och det är ju klänningen jag köpte åt dig, gillar du den? Var mammas första kommentar när jag kom ner för trappan.
-Ja, klart jag gillar den! Sa jag och hon log mot mig.
-Vad bra gumman! Svarade mamma.

-Men jag måste ut nu, jag tyckte jag hörde en bil komma. Hejdå mamma, sa jag och gick mot dörren.
-Hejdå och ha så kul, svarade mamma och log mot mig samtidigt som jag gick ut genom dörren. När jag ko ut såg jag en svart limousine och utanför stod Harry iklädd en svart kostym och med ännu en bukett röda rosor i ena handen. Andra buketten rosor idag, fy vad gullig och underbar pojkvän man har.
Jag gick mot honom med ett stort leende på läpparna, så stort att jag log med hela ansiktet.
-Hemskt vad min underbara sötnos ser glad ut idag! Sa Harry och log stort, dock inte lika stort som mig.
-Man kan inte var annat än överlycklig när man får ha en sådan underbar pojkvän som dig, svarade jag och kysste honom mjukt.
-Och man kan inte vara lyckligare än vad jag är när du är i min närhet, svarade Harry och tog min hand och vi gick in i Limousinen som sedan åkte iväg.

Efter vi hade åkt i ungefär tio minuter saktade limousinen in och någon öppnade dörren. Harry hoppade ut och tog sedan tag i min hand så jag också kom ut från limousinen. Då såg jag var vi var. Vi var utanför en av Londons finaste restaurang.
-Vad gör vi här? Frågade jag och kände mig lite förvirrad.
-Jag hade tänkt att bjuda min underbara Sophie på en middag? Svarade han stolt och drog mig tätt intill honom.
-Men det är ju sjukt dyrt här, du kan inte betala så mycket för mig.
-Klart jag kan, du är värd alla pengar i världen.

När vi kom in var där inte en enda människa inne. Där var helt släckt, med levande ljus på ett bord som stod mitt i lokalen. Där var en vit duk, med rosenblad på bordet och allt var uppdukat jättefint. Kunde han bli mer romantiskt?
Helt plötsligt hör jag att någon börjar spela piano, jag vänder mig om och ser då den stora, svarta flygeln.
Harry kom bakifrån mig och höll om mig, sedan sa han,
-Vad tycks älskling?
-Du hade inte behövt göra allt detta för mig. Det hade räckt med att bjuda mig på en hamburgare för du vet att jag älskar dig oavsett vad. Men detta är underbart, svarade jag och vände mig om och kysste honom.
_____________________________________________________________________________________
Nu kom del 55, hoppas ni gillar det fast det är en kort del idag igen! Tack för alla kommentarer, man blir sjukt glad och peppad för varenda kommentar.
Har inte orkat läsa igenom det, men säg till om där är några fel :)
/Angelica & Johanna

Update:
Vi har nu tagit in en gästbloggare, så vi får välkomna Nellie som kommer att vara med att skriva nu! :)

Jag fick låna en tröja utav Harry. Harry hjärta Louis stod det och jag skrattade när jag såg den. Jag lånade också ett par alldeles förstora mjukisbyxor och sedan satte vi oss i sängen med hans datorn. 
Han gick in på sin twitter och skrev en snabbt tweet. ”Who wants to see me and Sophie doing a twitcam?” Och efter bara några få minuter fanns det massivs med svar. ”DO IT” stod det i de flesta och Harry kollade på mig.
-Är det okej?
-Ja visst, sa jag och han log. 
Han loggade in på twitcam.com och några minuter senare kunde fans från hela världen se oss två.
_____________________________________________________________________________________

Vi satt där framför datorn och Harry utbrast.
-Hej alla! Han log stort mot webb kameran som var inbyggd i datorn och jag gjorde detsamma. Sedan kom jag på att vi, ja, båda två, samtidigt, precis hade duschat och mitt hår såg säkert katastrofalt ut.
-Harry, jag kommer snart! Sa jag och reste mig. Han nickade lätt mot mig.

Jag borstade igenom mitt hår som jag hade förväntat mig, såg katastrofalt ut. Jag drog även några lätta dag med min mascara som jag hade här hemma hos Harry. Tanken på vad vi gjort innan kom upp och jag flinade för mig själv. Men samtidigt kom tanken på Liams kyss upp i huvudet. Men Harry verkade inte direkt arg och jag slog bort tanken lika fort som den kom och gick tillbaka in till Harrys rum.

När vi 2 timmar senare stängde av twitcamen la Harry sin arm runt mig och pussade mig lätt på kinden.
-Är du trött? Sa han och pussade mig ännu en gång.
-Ja, sa jag samtidgt som jag gäspade och Harry gav ifrån sig ett lågt skratt.
Vi gjorde oss klara för att sova och sedan la vi oss båda i Harrys säng.

Harrys perspektiv

När Sophie la bredvid mig i sängen kändes allt så perfekt. Det var såhär jag ville ha det. Sophie tätt intill mig och att kunna höra hennes andetag.
-Vet du så mycket jag älskar dig? Sa jag och hon vände huvudet mot mig.
-Nej, berätta! Sa hon och flinade.
-Överdrivet mycket, sa jag och sedan möttes vi i en perfekt kyss, precis som alla andra kyssar.
-Jag älskar dig också, sa hon innan hon vände på sig. Jag la min arm runt henne och flyttade lite närmre henne. Jag märkte hur hon snabbt hade somnat så jag la där, helt tyst och njöt av att få ha henne så nära mig.

Sophies perspektiv

 

Jag vaknade morgonen därpå av att det luktade pannkakor i hela huset så jag reste mig upp och gick nerför trapporna. När jag kommer ut till köket är lampan släkt och på bordet står där pannkakor, levande ljus och en bukett rosor. Allt var uppdukat jättefint och det såg så romantiskt ut på något sätt.
-Godmorgon älskling, jag hade precis tänkt gå upp och väcka dig! Sa Harry samtidigt som han kom fram till mig och gav mig en kyss som jag besvarade.
-Godmorgon min älskade älsklling. Har du gjort detta för mig?
-Ja det har jag. Vad gör man inte för den man älskar mest i hela världen, svarade han stolt och kysste mig än en gång.

Jag låg nu hemma i min säng och hade tråkigt. Harry sa att jag var tvungen att gå hem eftersom han skulle till studion med killarna. Men helt plötsligt fick jag ett sms där det stod ”Ta på dig något fint, du blir hämtad av en bil kvart i sju. Var färdig då! Puss från din Harry”. Jag blev väldigt glad när jag hade läst det men vad hade han nu hittat på?

_____________________________________________________________________________________
Här kom en extremt kort men antagligen mycket efterlängtad del!  hoppas ni tycker det är bätte med lite än ingenting alls men vi ska försöka förbättra oss med uppdateringen.
Men vi har tänkt på en liten sak. Så tycker ni att vi ska fortsätta med denna novellen eller avsluta om några delar och sedan börja på en ny?
/Angelica & Johanna

Vi vet att vi har världens sämsta uppdatering, men allt blir inte som tänkt och nu söker vi dig som är intresserad utav hjälpa oss.

Ja, som både ni & vi märker blir det svårt att hinna med novellen alla dagar i veckan och vi söker någon/några som är villiga att hjälpa till. Vi kräver inte att ni ska skriva en del/dag men man kanske kan skriva en liten bit, av en ny del och sedan kan man hjälpas åt. 

Skicka ett mail till oss, berätta om dig själv och om varför du vill hjälpa till. Namn, ålder & var du bor (stad/landskap) och om du har något att tillägga, så gör det. 

Vi har fått några frågor om vi söker gästbloggare och just nu kör vi ju det, så PASSA PÅ!

Maila oss på [email protected] och låt oss veta veta vem du är!


om vi får några mail idag kan det leda till en ny del ikväll...

Jag hörde att det ringde på dörren men jag orkade inte gå ner för att öppna. Det var säkert någon som pappa bjudit hit såhär en söndagseftermiddag. Jag hörde att mamma öppnade dörren och att någon började snacka. Jag kollade på Liam, som kollade rakt in i mina ögon. Han, till min stora förvåning, lutade sig framåt och våra läppar möttes. Precis då, i samma sekund, trycktes handtaget ner och dörren öppnades. Jag hade inte än dragit mig tillbaka men gjorde det så fort jag såg vem som stod där. Harry. Varför just nu? Inget kunde bli mer fel, absolut inget.
_____________________________________________________________________________________

Harry kollade på mig med tårfyllda ögon och jag kände även hur mina ögon fylldes.
-Liam, vad fan gör du? Skrek jag och puttade han. Jag var så arg och inget kunde bli värre. Harry stod kvar i dörröppningen.
-Jag älskar dig, viskade jag tyst, nästan mimade. Harry bara skakade på huvudet och gick iväg. Jag la mig ner i sängen och tryckte ner huvudet i kudden. Liam, som inte sagt något, satte sig bredvid mig.
-Förlåt, allt är mitt fel, sa han tyst. Han hade rätt egentligen, det var hans fel att Harry, förmodligen, hatade mig just nu. Men jag kunde stoppat han. Jag hade också gjort fel. Och vad skulle jag nu säga till Harry?
-Liam, bara gå, sa jag med gråten i rösten och jag hörde hur han sakta reste sig och gick ut.

Liams perspektiv

Jag gick snabbt ner för trappan och mot ytterdörren. Jag tryckte ner foten i mina skor, tog jackan i ett snabbt ryck och gick sedan ut. Varför? Jag gillade ju inte henne på det sättet. Det var Harry och Sophie. Nu hade jag förstört för dem, för mig och Harry och för mig och Sophie. Mobilen vibrerade och där stod Harry. Jag fick en klump i magen och suckade. ”Ska vi skita i detta och gå vidare? Eller, är det ni två nu?” Jag stannade hastigt till. Vadå skita i det? Var han inte arg? Jag hade kysst hans flickvän och tyckte vi skulle skita i allt. ”Nej, det är inget mellan oss. Men... är du inte arg på mig?” Jag var ganska chockad av hans sms. Jag började gå igen och då ringde det.
-Hej, svarade jag försiktigt och jag hörde Harrys röst.
-Hej! Sa han och jag kände hur klumpen i magen växte, men samtidigt var jag ganska lugn.
-Harry seriöst... du borde vara sur? Sa jag med en allvarlig röst.
-Ja, jag vet... men det gör inte saken bättre?

Harrys perspektiv

Jag satt hemma på min säng. Liam hade rätt, jag borde var arg, väldigt arg. Men jag visste att inget skulle hjälpa. Gjort var gjort. Jag älskade Sophie och Liam var en utav mina bästavänner. Vi behövde prata bara.
-Men... började Liam men slutade lika fort igen.
-Ja, jag är väl lite sur och det kändes fel att se dig kyssa Sophie, men jag orkar inte göra något stort utav detta.. så länge det inte var... på riktigt? Sa jag.
-På riktigt? Sa han med förvånande röst och fortsatte.
-Verkligen inte, vi är inte tillsammans, sa han och jag nickade för mig själv.
-Okej, sa jag och log. Visst, jag var besviken på Liam, och Sophie. Men vad skulle jag göra?
-Är allt okej nu då? Sa han försiktigt och man hörde hur han var lite nervös.
-Oroa dig inte, jag snacka med Sophie och sen är allt bra!
-Säker?
-Helt säker, sa jag och jag kunde se framför mig hur Liam blev glad.
-Tack.. och du? Det är bara du, jag och Sophie som vet, sa han, ännu en gång med nervös röst.
-Ja, det är det! Sa jag och skrattade lite. Även Liam gav sig ifrån ett lite flin och jag log.
-Hejdå, vi ses!
-Hejdå, sa han och sedan lade jag på.

Jag la kvar i min sängen och fick bilden när Liam och Sophie kysstes framför mig. Jag förstod knappt mig själv, varför var jag knappt arg? Liam hade kysst Sophie, min flickvän. Och hon hade kysst honom. Men jag var ändå inte arg? Jag var besviken på de båda, men inte arg. Klockan var runt sex tiden, jag var hemma själv och jag hörde tydligt hur regnet smattrade mot fönsterrutorna. Plötsligt knackade det på dörren och jag reste mig upp. Vem, av alla jag känner, skulle komma till mig nu? Regnet öste ner och när som helst skulle det säkert börja åska. Jag gick mot ytterdörren och låste upp. Till min förvåning, och glädje, stod Sophie där i dörröppningen och såg lite ledsen ut. Jag sträckte ut mina armar och hon tog ett steg innanför dörren och lutade sig mot mig, med en ganska förvånad min. Jag kramade om henne hårt och njöt av att få ha henne i min famn. Jag drog in hennes lukt och när hon släppte taget om mig var jag väldigt blöt.
-Det regnar faktiskt ute, sa hon som en ursäkt och jag flinade åt henne.

Hon tog av sina genomblöta skor och sin våta jacka och sedan tog jag hennes varma han och vi gick upp till mitt rum. Utan att vi sa ett ord till varandra satte vi oss i min säng och jag la min arm runt henne.
-Skulle du egentligen inte iväg? Frågade hon mig och jag nickade.
-Jo, men jag gick hem till dig för jag ville säga hejdå... men så..
-Jag vet! Utbrast hon och kollade ner samtidigt som hon sa, med en tyst röst;
-Förlåt.
-Jag är inte sur, bara besviken, sa jag. Hon rörde inte en min. Hon fortsatte kolla ner på sitt eget ben och jag puttade lätt på henne och tog min hand under hennes haka och lyfta sakta upp hennes huvud.
-Sophie, jag älskar dig! Sa jag och kollade djupt in i hennes fina ögon.
-Jag älskar dig också... men... jag kysste ju Liam och du...
-Jag vet, men vad är meningen med att bli arg? Jag vill inte förlora dig och jag har redan pratat med Liam, sa jag och hon kollade på mig och snart såg jag hur hennes leende växte.
-Jag älskar dig Harry, sa hon och innan jag han svara möttes våra läppar i en perfekt kyss. Jag kramade om henne med min högra arm och hon la sin hand på mitt ben. Kyssen övergick till en mer passionerad, intim kyss och när Sophie slutade att kyssa mig suckade jag tyst för mig själv, men tillräckligt högt för att hon skulle höra. Hon flinade åt mig och jag log mot henne.
-Jag måste gå på toa, sa hon och jag nickade. Jag tog fjärrkontrollen till TV och tryckte på den gröna knappen och några sekunder senare var TV:en på. Jag zippade runt mellan kanalerna men jag hittade inget jag ville se. Några minuter senare kom Sophie tillbaks och la sig bredvid mig igen. Vi la där, helt tysta och lyssnade till regnet som fortfarande inte hade upphört och jag bara njöt av att få ha Sophie så nära mig. Efter några minuter avbröt Sophie tystnaden som uppstått.
-Men skulle du inte iväg? Sa hon och kollade på mig.
-Nej, jag orkade inte, jag ville hellre stanna hemma och va med dig, sa jag och hon log sitt söta leende.
-Ska du vara hemma själv hela natten? Jag nickade.
-Fast, vill du sova över så får du det! Sa jag snabbt och hon nickade sakta.
-Ja, visst! Men jag måste nog höra med mina föräldrar, sa hon och nu var det min tur att nicka.
Hon tog upp sin mobil och ringde.
-Hej, kan jag sova hos Harry inatt?
-Ingen är hemma här... och han vill inte vara ensam.
Hon kollade på mig och flinade.
-Ja, jag kommer hem imorgon, puss! Sa hon och lade sedan på.
-Du fick? Sa jag med en glad röst och ännu en gång nickade hon.
-Men jag har inget jag kan sova i eller tandborste, sa hon.
-Du kan sova naken, sa jag och blinkade.
-You wish, sa hon och puttade mig lätt sedan fortsatte hon.
-Och, var ska jag sova?
Vad skulle jag säga? Tänk så ville hon inte sova hos mig, i min säng. Men jag chansade.
-Här, sa jag och kollade lite frågande på henne.
-Okej, sa hon och rodnade lite.
-Om du vill, lade jag snabbt till och hon nickade lika snabbt.
-Såklart! Hennes kinder blev lite rödare än var det redan var.
-Så söt du är när du rodnar, sa jag och de hjälpte henne inte att göra det mindre. Jag lutade mig fram och kysste henne. Hon besvarade kyssen och det gick en varm känsla genom hela min kropp. Gick det verkligen att älska någon såhär mycket?

Vi stod nere i köket och höll på att laga middag. Laxen och potatisen kokade och Sophie stod och höll på att göra sallad till. Jag tog fram två tallrikar, glas och bestick och dukade framför TV:en. Även om det inte var något roligt som visades var det bättre än att sitta i köket och vara helt tyst.

En kvart senare satt vi framför TV:en med fyllda tallrikar. Eller ja, min i alla fall.
-Oj, ska du äta så mycket, sa jag ironiskt och hon skrattade.
-Är inte så jätte hungrig, sa hon och jag bara nickade åt henne innan jag började äta. På TV:en visades Americans Funniest Home Videos och där fastnade vi direkt. Vi glömde nästan bort att äta och en halvtimme senare, när programmet var slut hade maten svalnat. Sophie hade ätit upp sitt, men jag hade fortfarande lite kvar.
-Du kan ju värma det? Sa hon och jag skakade på huvudet.
-Skitsamma, det är ganska gott ändå, sa jag och hon gjorde en jo-säkert-väldigt-gott min och flinade åt mig.

Vi satte in våra tallrikar i diskmaskinen och sedan gick vi upp till mitt rum och la oss direkt i sängen och satte på TV:en där istället.
-Ska vi kolla på film? Föreslog jag och Sophie skakade på huvudet.
-Jag orkar inte, vi kan bara ligga här och göra ingenting, sa hon och jag nickade. Jag hade inget emot att bara få höra Sophies andetag. Jag la mig tillrätta och sedan flätade vi ihop våra fingrar.
-Kommer du ihåg när vi åkte i London Eye? Sa Sophie och jag nickade sakta.
-Såklart jag gör! Vår första kyss.. och du var helt livrädd där uppe, sa jag och skrattade.
-Ja, men eftersom du var med överlevde jag!
-Då ska jag följa med dig överallt, du få ju inte dö! Sa jag och hon pussade mig lätt på kinden.

Sophies perspektiv

Den lilla pussen på kinden övergick snabbt till en passionerad kyss och jag drog min hand över Harrys bröst. Han sjönk lite neråt, så han nästan la ner och jag la nästan över honom. Jag la mitt huvud på hans axel och han börjat kyssa mig på min hals. Det gick rysningar igenom hela min kropp. Harry la ner och jag la på honom. Han lade sina armar på min rygg och drog av min tröja och linne samtidigt. Hans varma händer nuddade min rygg och hela jag blev varm. Han tittade på mig med en frågade blick när han var på väg att knäppa upp min BH. Jag bara nickade mot honom och kysste hans läppar. När han hade knäppt upp den rullade vi båda runt, så Harry låg över mig. Han tog av sina byxor och jag fick av mina shorts som jag hade, även om det regnade och blåste ute. Vi fortsatte att kyssas och jag kunde inte motstå honom. Bara tanken av att han var min gjorde mig så lycklig. Han tog tag i mina trosor och drog sakta neråt. Jag blev lite osäker, var jag verkligen redo? Harry märkte det och släppte direkt och då visste jag. Jag var redo. Jag gav han en menande blick och han tog tag i mina trosor igen. Vi båda hjälptes åt att få av dom, samtidigt som Harry tog av sina.
-Är du helt säker? Fråga Harry mellan kyssarna han gav mig.
Jag nickade.
-Ja, sa jag och han bara log ett stort leende mot mig.

Senare låg vi båda, utmattade i Harrys säng och flämtade. Jag kände mig så lycklig.
-Sophie, jag älskar dig, sa han mellan hans snabba andetag och jag la min hand på hans perfekt mage.
-Jag älskar dig Harry, det vet du! Han kysste mig med hans varma läppar.
-Du, jag måste duscha, sa han och jag skrattade.
-Jag med! Du kan börja, sa jag och han skakade på huvudet.
-Tillsammans? Han blinkade, som han brukar, med sitt högra öga och jag skrattade och jag kände hur mina kinder blev röda.
-Kom nu Sophie, han reste sig och där stod han, helt naken inför mig och jag kunde inte låta bli att flina för mig själv.
-Kom! Utbrast han och drog i täcket. Jag rodnade ännu mer och han skrattade åt mig. Sedan reste jag mig upp med Harrys blickar på mig, hela tiden.

Vi stod i duschen, nära varandra och vattnet rann ner för våra kroppar. Han kramade om mig och sedan tog han tvål i sin hand och började tvåla in mig och jag gjorde detsamma på honom. Sedan tog jag lite shampoo i håret innan Harry satte på vattnet och började skölja av oss, samtidigt.

Jag fick låna en tröja utav Harry. Harry hjärta Louis stod det och jag skrattade när jag såg den. Jag lånade också ett par alldeles förstora mjukisbyxor och sedan satte vi oss i sängen med hans datorn.
Han gick in på sin twitter och skrev en snabbt tweet. ”Who wants to see me and Sophie doing a twitcam?” Och efter bara några få minuter fanns det massivs med svar. ”DO IT” stod det i de flesta och Harry kollade på mig.
-Är det okej?
-Ja visst, sa jag och han log.
Han loggade in på twitcam.com och några minuter senare kunde fans från hela världen se oss två.
_____________________________________________________________________________________
Okej, här har ni del 53 och nu vill vi att ni lämnar en kommentar, GILLAR NI DENNA DELEN?
Förlåt för den långa väntan, men vi har inte hunnit i helgen. Men här har! 
/Angelica & Johanna

Hej allihopa! Det kankse kommer en ny del senare idag, men just have to tell you something.
(vi vet att det är en novellblogg om våra fina killar, men ibland blir det lite extra inlägg!)

Jo! Idag (3/9) ska vi båda åka till Höör för att se ERIC SAADE och vi vet att det finns några skåningar som läser! (twitter ni vet?;) ) Så, skulle du se oss får du JÄTTEGÄRNA komma fram och säga hej... Vi är inte farliga och om ni undrar hur vi se ut, kan ni kolla på våra privata twitters ... HÄR HITTAR NI JOHANNAS & HÄR HITTAR NI ANGELICAS (kolla in hennes blogg för att se en bättre bild) 

Såååååå, kommentera gärna om ni ska dit! ..Asså, ni behöver inte säga hej om ni inte vill, men det hade somsagt varit kul!

Vi drog på oss varsin hjälm och sedan satte vi oss ner. Det var en yngre, ganska snygg, kille som startade min gokart och jag hörde hur pappas också startade. Jag kollade bak på honom och han nickade.
-Jag ska vinna idag! Sa jag och han fnös till.
-Ha, de tror du va! Jag skrattade åt honom och sedan hörde jag hur mamma ropade.
-Kolla hit! Sa hon och höll upp bår gemensamma systemkamera. Jag log mot kameran och hon tog en bild. Sedan tryckte jag in gasen och gav mig ut på banan.
_____________________________________________________________________________________

När vi en halvtimme senare satte oss i bilen hade klockan hunnit bli halv tre. Jag knäppte fast mitt bälte och pappa vred om nyckeln och motorn startade.
-Sophie, du kommer aldrig vinna över mig! Sa han plötsligt och jag skrattade.
-En dag ska jag vinna, sa jag med lite extra betoning på ska. Han log mot mig och mamma suckade.
-Nästa gång vi gör detta, ska jag vara med och vinna!
Jag och pappa skrattade till och hon kollade på oss.
-Tror ni inte mig?
-Nej, sa jag skrattandes.

Jag vaknade inte förrän vi stannade på uppfarten hemma vid vårt hus. Jag sträckte lätt på mig och satte på mina skor som jag tagit av innan jag somnat i bilen. Jag tog med mig min kudde och gick in. Jag gick direkt in på mitt rum, slängde kudden i sängen och startade datorn. Jag hade släppt tanken på bilderna, Liam och Harry för ett tag, men nu kom den tillbaka. Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Liam. ”Hej, jag är hemma nu! Är ni klara i studion?” Jag kollade på klockan som visade 16.03. Jag la ner mobilen på skrivbordet och satte mig sedan på min svarta skrivbordsstol och skrev in mitt lösenord på datorn. Jag tryckte upp internet och skrev in twitter.com i adressfältet. Jag loggade in och skrev ”I had a great day with my family, i love shopping and go cart, lol” samtidigt som min mobil vibrerade. Jag tryckte på tweet och tog sedan upp mobilen. ”Vi är klara vid 5... ska jag komma till dig?” ”Ja, gör så!” svarade jag snabbt och la ner mobilen igen. Jag hade aldrig var själv med Liam. Och det skulle kännas konstigt att vara med honom utan Harry. Jag och Liam behövde snacka, men helt ärlig så var jag nervös, väldigt nervös.

Klockan var lite över fem när jag hörde hur det ringde på dörren.
-Jag öppnar! Ropade jag högt och sprang ner för trappan på direkten.

-Hej, sa jag och log stort mot Liam när han klev innanför dörren.
-Hej, sa han och vi kramade om varandra. Han tog av sig sina skor och vi gick upp mot mitt rum. Jag ville inte att mamma eller pappa skulle kommentera något om att det bara var Liam som var här.
Jag satte mig på sängen och han satte sig bredvid. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-När såg du bilderna? Sa jag tyst och han kollade på mig.
-I morse när jag vaknade.
Jag nickade.
-Jag såg dem igår kväll, men jag orkade inte smsa dig då, sa jag och skrattade till.
-Okej, men tror du Harry kommer bli sur om han ser bilderna?
-Jag vet inte... egentligen gör vi ju inget speciellt på bilderna, men vi ser..
-Kära ut, fyllde han i och jag svalde.
-Mm, sa jag tyst.
-Vad ska vi säga? Fortsatte jag och han ryckte på axlarna.
-Vi kan ju bara säga som det var, att vi bara stod där och hade kul? Sa jag och han nickade denna gången.

Jag hörde att det ringde på dörren men jag orkade inte gå ner för att öppna. Det var säkert någon som pappa bjudit hit såhär en söndagseftermiddag. Jag hörde att mamma öppnade dörren och att någon började snacka. Jag kollade på Liam, som kollade rakt in i mina ögon. Han, till min stora förvåning, lutade sig framåt och våra läppar möttes. Precis då, i samma sekund, trycktes handtaget ner och dörren öppnades. Jag hade inte än dragit mig tillbaka men gjorde det så fort jag såg vem som stod där. Harry. Varför just nu? Inget kunde bli mer fel, absolut inget.
_____________________________________________________________________________________
Woops, vad kommer hända?
Märkte att vissa utav er tyckte Liam skulle komma in och förstöra... lite taskigt av honom eller vad?
Och vi fick en kommentar om att många noveller handlar om Liam, och vi läser nästan ingen novell, så vi har ingen aning. (Finns vissa som vi läst några delar av... tipsa oss gärna om noveller, men spamma inte nu!)

Och ja, det var en ganska kort del, men såhär kommer det att bli:
Dagar då vi båda har tid till att skriva, kommer det komma längre delar (troligtvis helger) och dagar då vi har mindre tid blir det kortare delar. Känns bättre att göra så än att typ skriva en del/vecka, eller hur?
Glöm inte slänga in en kommentar!
/Angelica & Johanna


FÖRRESTEN:
Alla söta och fina 1D fans... [klicka hääääär] och följ mitt fan account på twitter, just for the boys. Det skulle vara sjukt snällt, och självklart kommer jag följa tillbaka... just tweet me!
/aa