-Fick du någon bild med Harry? Frågade jag och hon nickade ivrigt. 
-Ja! Han kom typ bakom mig och jag bara vände mig om och då var hans huvud bara en bit ifrån mig och jag frågade om jag kunde få ta en bild och en tjej tog en bild på oss! Sa hon ivrigt och hon lät lika glad som hon såg ut. 
-Fick du hans autograf? Hon nickade och jag log. 
-Vi måste träffa dom fler gånger! Utbrast jag och Moa nickade. 
-Såklart!
_____________________________________________________________________________________
När Niall och Harry kom in i lägenheten så hade båda två ett stort leende på läpparna. Det såg ut som de hade något lurt på gång.
-Varför är dessa fina killarna så glada då? Frågade jag och de båda skrattade till för några sekunder.
-Ja, jag har just gjort ett fan så sjukt lyckligt. Om fansen är glada så är jag också glad, svarade Niall och log samtidigt som han gick fram och kysste Amanda som sken upp som en sol.
-Och nu har jag gjort två tjejer glada! Det känns bra, fortsatte Niall stolt.
-Men Harry, varför ser du så glad ut då? Frågade jag nyfiket.
-För att jag hoppas på att göra dig riktigt glad nu, svarade han och gick fram till mig och gav mig en passionerad kyss inför alla och självklart så började jag rodna.
-Du gör mig alltid lycklig älskling, bara av att få ha dig i närheten och bara av att kolla på dig och veta att den fina killen är bara min gör mig så sjukt lycklig. Jag älskar dig, viskade jag i hans öra.
-Men jag vill gör dig ännu lyckligare, vänta här, sa han och blinkade med sitt högra öga.

Han kom tillbaka efter några sekunder med ett stort paket i sina händer och han såg helt överlycklig ut.
-Men älskade Harry, jag fyller inte år idag, sa jag och han skrattade.
-Det gör väl inget? Jag får väl ge dig presenter lite när jag vill eller? Och jag tror du kommer att gilla det gumman, sa han och pussade mig på näsan.
-Nähe, kan man inte få några riktiga pussar längre? Sa jag och låtsades vara sur och jag såg hur Harry nästan fick lite skuldkänslor.
-Förlåt, svarade han och kysste mig ömt.
-Du ska veta att jag älskar över allt annat. Men öppna nu, fortsatte Harry och log stort. Jag älskade hans leende, hans smilegropar, jag älskade hela han. Jag öppnade paketet och såg var det var.  Harry var den underbaraste killen man kunde önska sig. I paketet låg det en One Piece, en exakt likadan som jag provade innan idag och blivit helt förälskad i. Den var rosa och längs hela stod det ONE PIECE. Jag log stort.
-Tack, tack, tack! Jag älskar dig Harry du är helt underbar! Hur visste du att jag ville ha exakt denna?
-Det finns något som heter Twitter om du inte redan visste det, men jag hoppas att du kommer älska mig för alltid eftersom jag köpte den till dig, svarade Harry och log stort, ännu större än vad han hade lett innan.
-Klart jag kommer att älska dig för alltid, du hade inte ens behövt köpa den till mig för jag hade ändå älskat dig för alltid.
-Men om du hade fått den av någon annan så hade du älskat den också, och jag vill gärna ha dig för mig själv, för jag älskar dig så sjukt mycket, sa Harry och gjorde en ledsen min.
-Du har faktiskt en poäng där. Men jag kommer alltid att älska dig oavsett vad, svarade jag och kysste honom passionerat.

-Är ni klara med allt ert gullande nu? Frågade Louis samtidigt som han såg lite uttråkad ut.
-Haha oj, jag glömde att ni var här, svarade jag och alla började skratta.
-Men vad ska vi gör nu då? Jag tyckte faktiskt det var ganska underhållande att titta på Harry och Sophie, sa Evelina och alla började skratta igen.
-Kan vi inte kolla på film som vi alltid brukar göra? Frågade Liam.
-Men börjar inte det bli lite tråkigt? Svarade Zayn och skrattade lite.
-Skitsamma, vi kollar ändå. Jag ska bara gå och byta om till min älskade One Piece, sa jag och gick iväg. 
-Så jag är inte din älskade längre? Har du mer känslor för en One Piece än mig? ropade Harry och jag skrattade eftersom han alltid skulle vara lite knasig.

Jag tog ett par mjukisshorts och ett linne som låg i garderoben och tog på mig det så det skulle bli ännu mysigare med min One Piece. När jag var färdig gick jag in till vardagsrummet där alla satt.
-Klart du är älskling, sa jag till Harry så fort jag kom ner och pussade honom på munnen.
Vi startade någon film som ingen egentligen var särskilt intresserad av, alla hade helt mycket spring i benen och ingen kunde sitta stilla i sova. Plötslig hör jag hur Niall säger,
-Förhelvete Liam, vad håller du på med? Sedan slår han Liam med en kudde, sedan var kuddkriget igång.
-Men aj! Skrek jag eftersom jag fick en kudde i huvudet så jag ramlade och slog huvudet i golvet. Alla rusade fram till mig och jag såg att Louis såg orolig ut eftersom det var han som hade slagit mig med kudden.
-Det är lugnt Louis, jag är inte arg på dig men det gör lite ont, sa jag lugnt och kollade på Louis. Harry satte sig såklart ner sidan om mig och pussade mig där jag hade slagit i huvudet.
-Harry tack för att du finns här för mig, men jag mår bra så du kan sluta pussa mig på huvudet, sa jag och han började skratta.

Efter ett tag gick vi mot hotellet igen eftersom vi inte kunde sova i lägenheten för ingen utav killarna hade några grejer med sig. Det var mörkt när vi gick på gångbanan, pratade, skrattade och hade allmänt roligt. Plötsligt hörde jag någon killröst som sa,
-Sophie? 
Och den rösten tillhörde inte någon utav killarna.
_____________________________________________________________________________________
Del 90! Vem tror ni det är som säger Sophie? 
Och, alla skånska fans, GILLA VÅR BRING 1D TO MALMO sida på fb! :)
/Angelica & Johanna

-Förresten, hur går det med Zay och Niall? Frågade jag.
-De går bra, fast det är jobbigt när vi inte träffas så ofta, svarade Amanda och jag nickade.
-Förstår det! Kan säga er att de snackar om er ganska ofta! Sa jag och jag såg två stora leende.
-Och med Zayn?
-Det går bra, men samma sak, jobbigt att vi inte träffas! Svarade Evelina och jag nickade.
-Och med Harry då? Frågade Evelina.
-Jag har tänkt göra slut.
_____________________________________________________________________________________
-Va? Vadå göra slut? Sophie? Hallå? Utbrast Evelina och Amanda fortsatte.
-Va? Men, nej! Utbrast Amanda och jag kollade på dem.
-Alltså, jag vet inte... började jag och såg hur de båda spände blickarna i mig. 
-Asså, ni är totalt dumma i huvudet!? Varför skulle jag göra slut? Sa jag efter några sekunder tystnad och började skratta.
-Sophie, du kan ju inte skrämma upp mig sådär! Utbrast Evelina och jag kände att vi hade de flesta blickar på oss. Jag flinade åt dem.

Vi reste på oss och shoppade ett tag till, innan Harry ringde och frågade var vi gjorde. Vi bestämde oss för att vi skulle åka till lägenheten som jag och mamma hade här i Stockholm.

”Vi är i lägenheten nu, kom när ni är färdiga!” skrev jag i ett nytt sms till Harry och sedan gick jag runt i lägenheten. Jag gick in i mitt lilla rum. Allt såg ut som det gjorde när vi lämnat huset. Sängen stod där den skulle, det vita skrivbordet, med en lampa och en blomkruka på stod kvar. Jag satte mig på sängen och Evelina och Amanda gjorde detsamma.
-Saknar du Sverige? Frågade Amanda och jag nickade.
-Ja, lite. Fast, jag älskar London också! Sa jag och hon nickade.

10 minuter senare knackade det på dörren och jag öppnade försiktigt. Utanför dörren stod Liam, Louis och Zayn.
-Hej, välkomna! Var är Niall och Harry?
-De kommer snart! Jag nickade och sedan kom killarna in. Vi tog lite att dricka och sedan satte vi oss ute på vår balkong. Jag kom då på att det fanns två tjejer, som bodde i samma trapphus som oss, som var två stora fan av killarna. Jag skrattade lite för mig själv och sedan fortsatte vi att snacka.

Harrys perspektiv

-Vilken ska jag ta? Den rosa? Lila? Gråa? Gula? Gröna? Frågade jag Niall. Han ryckte på axlarna och jag skrattade.
-Hjälp mig nu! Sa jag och han skrattade ännu mer.
-Den här? Frågade han och höll en rosa med text på.
-Ja, den blir perfekt! Sa jag och Niall log.

Vi gick mot Sophies lägenhet, i hopp om att det inte skulle komma allt för många fans. Plötsligt såg vi en hel klunga komma mot oss och vi ville stanna. Vi visste att dom blev glada, och de andra kunde väl vänta.

-Harry? Kan jag få ta en bild? Frågade en tjej mig och jag nickade. Hon ställde sig bredvid mig och jag la min arm runt henne. Efter att hennes kompis tagit bilden gav jag henne en snabb kram och sedan tog jag ett foto med henne kompis. Jag skrev varsin autograf till de och sedan jag var det fler fans som frågade efter en bild, kram och autograf.

Nialls perspektiv

Jag kramade fansen, skrev autografer och tog foto. Det var inte så jättemånga fans och alla höll sig väldigt lugna. Jag tittade åt höger, där jag såg att en tjej stod helt tyst. Man såg på henne att hon skulle vilja gå fram, men hon verkade väldigt blyg. Jag tog mig ut ur klungan lite diskret och gick fram till tjejen.
-Hej, varför står du här? Sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig med en förvånande blick.
-H-h-hej, sa hon tyst och jag kramade om henne direkt. När jag släppte taget om henne såg jag att en tår rullade ner för hennes kind.
-Varför gråter du? Hon bara stod där och såg, fortfarande, väldigt förvånad upp. Efter några sekunder kom en annan tjej fram.
-Malin, ska jag ta en bild på er? Malin nickade och ställde sig bredvid mig.
-Smile! Utbrast tjejen som stod bakom kameran och jag log stort. När hon tagit två bilder tog Malin fram en penna och ett papper. Jag skrev ”i love you” och sedan min autograf. Jag gav henne en till kram. ”Gråt inte sötnos!” viskade jag i hennes öra och när jag gick bort mot Harry igen log hon stort mot mig.

Malins perspektiv

-Malin! Vad hände egentligen? Utbrast, nästan skrek min vän Moa och jag satte mig ner på en mur några meter bort. Vi såg att Harry och Niall gick iväg och alla fansen försvann. Det vara bara jag och Moa kvar och jag andades ut.
-Berätta! Nu! Utbrast hon och jag skrattade.
-Helt plötsligt bara stod han där när jag kollade upp, han kramade om mig utan att jag sa något och sen grät jag och han frågade varför jag grät och sen kom du, sa jag snabbt utan att ta ett enda andetag och Moa log stort mot mig.
-Och om du inte hade kommit hade jag stått kvar är och varit knäpp tyst, du räddade min dag! Fortsatte jag och hon skrattade lite lätt mot mig.
-Du fattar inte! Han, Niall Horan, kom fram till mig och kramade om mig utan en enda anledning! Sa jag och log stort. Jag tänkte igenom de som nyss hänt på några få minuter och började hoppa upp och ner.
-Fick du någon bild med Harry? Frågade jag och hon nickade ivrigt.
-Ja! Han kom typ bakom mig och jag bara vände mig om och då var hans huvud bara en bit ifrån mig och jag frågade om jag kunde få ta en bild och en tjej tog en bild på oss! Sa hon ivrigt och hon lät lika glad som hon såg ut.
-Fick du hans autograf? Hon nickade och jag log.
-Vi måste träffa dom fler gånger! Utbrast jag och Moa nickade.
-Såklart!
_____________________________________________________________________________________
Först och främst: tack för era kommentarer och woop, vad duktiga ni blev på att kommentera! Haha! 
Förresten, eftersom vi har en hel del läsare tror vi att vi skulle kunna få ihop minst 100 gillningar på vår nya FB-SIDA! Swedish 1Dfamily heter den, och ni som läser ingår där. Gilla sida! Vi vill se hur många vi är! :)
/Angelica & Johanna

Jag log mot de och jag blev glad när jag visste att mina två absoluta bästa vänner var glada. Och även Niall och Zayn såg glada ut. Dessvärre satt mest Liam och Louis och smsade. Men just nu var jag glad för de andras skull.
_____________________________________________________________________________________
Nästa dag vaknade jag i Harrys famn. Vi la tätt intill varandra och jag kände Harrys andetag i nacken. Jag vände mig försiktigt om och pussade han lätt på kinden innan jag reste mig upp och gick på toa. Jag kollade på klockan, som bara var tio över åtta. Jag gick in på meddelande och började skriva till mamma. ”Hej! Du visste om att Amanda och Evelina skulle komma, eller hur? Men, tack för jag fick åka! Vi har det jättebra, hoppas allt är bra med er också, puss & kram!” skrev jag och tryckte på skicka. Jag kollade ut genom fönstret och såg hur solen försökte titta fram genom molnen. Jag visste inte riktigt vad vi skulle göra idag. Förmodligen skulle killarna till studion, men eftersom Amanda och Evelina var här, så kunde jag roa mig. Det plingade till i mobilen och jag läste sms:et. ”Haha, ja! Hoppas det var en bra överraskning! Allt är bra med mig, men pappa mår inte helt bra än, men han är hemma och vilar! Ha det så bra, jag saknar dig!” Pappa? Juste de. Jag hade för ett tag glömt bort att han inte mått så bra innan vi åkte, men tur nog mådde han bättre. ”Det var den BÄSTA överraskningen! Hälsa pappa, saknar er!” skrev jag snabbt innan jag tryckte upp twitter. ”OMG, @sophiewinston is in sweden now.. and 1D. Want to meet them!” var den första tweeten jag såg och jag log lite för mig själv.

Jag öppnade min resväska och tog fram kläder för dagen. Det fick bli mina svarta shorts, ett lila baslinne och ett lite mer slappt, vitt linne. Jag tog kläderna i handen och jag in på toaletten för att byta om. Jag tog en snabb dusch och sedan satte jag på mig mina underkläder. Samtidigt trycktes dörrhandtaget ner och jag vände mig om.
-Hej älskling, sa Harry med sin trötta, sexiga morgonröst och jag flinade åt honom.
-Hej, sa jag och vi möttes i en kyss. Harry la sina händer på min rygg och jag rös lite. Kyssen blev passionerad och Harry var på väg att knäppa upp min BH. Jag avslutade kyssen och kollade på Harry, som såg en aning besviken ut.
-Inte nu Harry, sa jag och flinade. Han kollade ledsamt på mig och jag log mot honom.
-Jag är hungrig! Klä på dig så vi kan äta frukost! Han nickade och gick ut ifrån badrummet igen. Jag tog på mina kläder och sedan tog jag lite mascara. Jag hörde att min mobil ringde och jag sprang snabbt in i sovrummet för att svara.

-Hej!
-Hej, är ni vakna? Jag, Niall, Louis och Liam tänkte gå och äta frukost, ska ni med?
-Ja, vi kommer ut om några minuter! Men Zayn och Evelina då?
-De sover tror jag.. ingen av de svarar i alla fall, sa hon.
-Dom kanske är upptagna med annat, sa jag och vi skrattade.
-Men, vi ses om några minuter då, sa jag och sedan la jag på.

-Vem var de? Frågade Harry.
-Amanda, men är du klar? Vi tänkte äta frukost?
-Ja!
Jag gick till dörren och tog på mina converse och Harry gjorde detsamma. Sedan gick vi ut och i hallen stod Amanda, Niall, Liam och Louis.
-Godmorgon, sa jag och gav de alla varsin kram.

Vi satte oss vid två olika bord. Jag, Amanda och Louis vi ett och Liam, Harry och Niall vid ett annat. På min tallrik låg en ljus vanlig frukost bulle, lite pålägg och annat gott.
-Ska ni till studion idag? Frågade jag och Louis nickade.
-Ja, vi måste vara där klockan 11, sa han och jag nickade.
-Amanda, du, jag och Evelina kan väl shoppa? Amanda nickade och log stort mot mig.
-Ja, absolut! Svarade hon, ganska högt och alla som var i salen kollade mot oss. Jag och Louis började skratta åt henne och hon gav oss en menande blick.
-Sophie, du vet att jag hatar när sånt här händer, sa hon.
-Haha, det är kul! Sa jag och hon flinade lite tyst.

-Hejdå killar! Sa vi när killarna 2 timmar senare hoppade in i bilen som skulle köra de till studion. De vinkade mot oss och sedan körde de iväg.
-Så, ska vi shoppa? Frågade jag och Evelina nickade ivrigt.
-Ja!

Vi gick upp igen för att hämta våra väskor, pengar och mobiler. Jag la även ner nycklarna till vår lägenhet som vi hade i Stockholm.
-Ready?
-Let's go! Svarade Evelina och Amanda i kör och jag skrattade.

Vi började med ett besök på gina tricot, där jag, som vanligt, hittade massa fina saker. Jag provade ett linne, ett par mörka jeansshorts och en blus, men bestämde mig för att bara köpa shortsen. Evelina köpte ett linne och Amanda en vanlig T-shirt, men text på. Vi betlade och sedan gick vi ut igen.
-Kan vi inte gå till One Piece affären? Frågade jag och Amanda nickade.

Vi gick mot affären och snackade om allt. Jag älskade verkligen att gå och snacka med vänner. Man kunde snacka om allt och alla.
-Ehm, är du Sophie? Sophie Winston? Frågade en tjej och jag tittade på henne.
-Ja, sa jag och jag såg nu ganska förvånad ut.
-Åh, är du Harrys flickvän? Utbrast hon och jag kände hur Amanda och Evelina, so stod bredvid mig började flina.
-Ja, sa jag igen och hon stod där med gapande mun. Bakom henne stod fyra andre tjejer, som också så förvånade ut.
-Kan inte vi få ta ett foto med dig? Frågade en utav tjejerna som stod bakom och nu var det jag som blev förvånad.
-Ehm.. jo, visst.. sa jag och hon log mot oss.
-Ska jag ta en bild? Frågade Evelina och jag log mot henne.
-Gör så!
Tjejen som hade en kamera gav den till Evelina, som snabbt tog två bilder.
-Tack så mycket! Du vill inte skriva din autograf? Frågade samma tjej igen och jag hoppade nästa till. Det här var jag ju inte van vid att göra. Klart att alla deras fans visste att jag var ihop med Harry, men jag brukade ju inte få ställa upp på bilder.
-Visst, sa jag lite osäkert och en utav tjejerna räckte fram en penna. Jag skrev min autograf, eller snarare bara mitt namn, på fem papper och sedan tackade de igen.

-Sophie! Sen när började du skriva autografer? Utbrast Evelina när vi gått en bit och jag skrattade.
-Seriöst, det är första gången! Och, gud, jag ser säkert ut som en, ja något, på bilden! Sa jag och de skrattade åt mig.
-Du såg helt förvånad ut när tjejerna kom fram till dig, sa Amanda.
-Jag var förvånad! Utbrast jag och de flinade åt mig.
Vi gick vidare och vi kom tillslut fram. Vi gick in direkt och började prova alla möjliga One Piece.

En och en halv timme senare gick vi ut där ifrån. Vi kände att vi varit där ganska länge och nu var jag ännu mer sugen på att köpa en One Piece. Jag la upp en bild på mig i en One Piece på twitter och skrev ”the one who give me this, i will love you forever!” och sedan la jag ner mobilen igen.
-Ska vi gå och fika? Frågade Evelina och jag nickade.
-Espresso house, here we come! Utbrast jag och Evelina och Amanda instämde.

Vi satte oss vid ett bord där ute. Jag hade köpt kladdkaka med grädde. Min absoluta favorit. Amanda hade köpt cheescake och Evelina köpte en stor muffin. Vi satt där och snacka, som vi alltid gjorde. Vi tog några bilder och jag tweetade ”me and my friends at espresso house!” och efter att jag tryckt på tweet, kom jag på att det kanske skulle komma fans hit, eftersom folk trots allt visste hur jag såg ut, och även nu visste var jag var.
-Förresten, hur går det med Zay och Niall? Frågade jag.
-De går bra, fast det är jobbigt när vi inte träffas så ofta, svarade Amanda och jag nickade.
-Förstår det! Kan säga er att de snackar om er ganska ofta! Sa jag och jag såg två stora leende.
-Och med Zayn?
-Det går bra, men samma sak, jobbigt att vi inte träffas! Svarade Evelina och jag nickade.
-Och med Harry då? Frågade Evelina.
-Jag har tänkt att göra slut.
_____________________________________________________________________________________
Hade dåligt samvete igår när jag la upp en kort del, så nu har ni en ny, lite längre del! Det kommer nog en till idag! Om ni kommenterar mycket, så kan jag LOVA er en ny del!
/Angelica & Johanna

-Jag älskar dig, sa jag tyst och hon log.
-Jag älskar dig också.
Orden hade vi sagt till varandra tusen gånger, men varje gång var ändå speciell.
___________________________________________________________________________
Harrys perspektiv

Vi gick omkring Stockholm, hand i hand och allt var underbart. Jag älskade Sophie av hela mitt hjärta och inget kunde få mig att ändra på det. Vi gick längs gatorna i gamla stan, de små gatorna var så mysiga och där var svenska souvenirbutiker överallt. Allt var så mysigt, vi pratade inte på mycket men tystnaden sa att allt var underbart. När vi hade gått en bra bit ifrån gamla stan gick vi förbi en restaurang som så mysig ut och jag hörde hur Sophies mage började kurra precis då.
-Hungrig gumman? frågade jag med ett leende.
-Haha, ja det kan man väl säga, svarade hon och skrattade sitt underbara skratt som gjorde att jag log ännu större.
-Men ska vi äta här? frågade jag och kramade om henne.
-Ja, bara jag får mat!
-Haha, du är lite som Niall nu....fast han är faktiskt steget värre, sa jag och vi båda började skratta.

Några timmar senare stod vi i hissen på väg upp till vårt hotellrum. Jag tog upp sin mobil lite snabbt och skrev något, sedan la ha ner den igen. När hissdörrarna öppnades kollade jag mot Sophie som log stort.

Sophies perspektiv

-Amanda? Evelina? Va? Men.. ni skulle ju inte komma! Va? Hallå? Var de orden jag fick ur mig innan jag slängde mig över dom och gav de båda varsin kram.
-Hej! Utbrast jag när jag gett de varsin normal kram och de log mot mig.
-Hej, sa det i kör och log tillbaka. Bakom de stod Niall, Zayn, Liam och Louis.
-Visste ni att de skulle komma?
-Ja! Sa Niall och flinade.
-Men, åh, vad fuskigt! Utbrast jag och alla flinade åt mig.
Vi alla gick in på mitt och Harrys rum och vi satte direkt igång en film. Jag satte mig bredvid Harry och på min andra sida satt Evelina. Bredvid henne satt Zayn, som hade lagt sin arm runt henne. På andra sidan Zayn satt Niall och Amanda. Jag log mot de och jag blev glad när jag visste att mina två absoluta bästa vänner var glada. Och även Niall och Zayn såg glada ut. Dessvärre satt mest Liam och Louis och smsade. Men just nu var jag glad för de andras skull.
___________________________________________________________________________________
Världens Kortaste Del! Förlåt, men alltså, vi har annat att göra! Men, tack för era söta kommentarer!
Pusssssssssssssss
/Angelica & Johanna

Harrys perspektiv

50 minuter senare satt vi på flyget. Sophie längst in, jag i mitten och Niall längst ut. På andra sidan satt Liam, Louis och Zayn och bakom oss satt Paul. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. ”Time to leave the UK...” skrev jag och tog en bild på mig och Niall. Sedan la jag ner mobilen i fickan och planet lyfte.
_____________________________________________________________________________________

När jag öppnade ögonen tittade jag ut genom fönstret. Sophie la och sov mot min axel och i precis i samma stund sa piloten i högtalarna att vi skulle knäppa fast säkerhetsbältena.
-Sophie, vakna, sa jag tyst och hon öppnade sina ögon direkt och tog ut sin hörlurar.
-Va? Sa hon och jag flinade.
-Vi är snart framme, knäpp fast dig! Sa jag och hon nickade.

Vi gick av planet och in på flygplatsen. Det var inte så jättestort, men där var mycket folk. Vi följde efter Paul, som visade oss vart vi skulle. När vi gick såg vi att det var några få tjejer som stod och pekade mot oss. Jag log mot dom och de alla började skratta och skrika på samma gång.
-Paul, vänta! Ropade jag och han stannade upp. Jag kollade mot tjejerna med en menade blick och han nickade. Tjejerna, som verkade väldigt blyga kom fram till oss.
-Hej tjejer, sa jag glatt och dom bara stod där, alldeles tysta.
-Hej, sa en tjej, med medellångt, blont hår, tyst och jag log lite extra mot henne.
-Kan jag få ta en bild med dig? Sa en annan med ganska kort, mörk hår. Jag nickade mot henne och hon ställde sig bredvid mig. Där var bara 8 stycken, och jag såg att de andra tjejerna gick fram till Louis, Liam, Niall och Zayn. Efter några minuter var vi tvungna att gå iväg för att åka till hotellet vi skulle bo på. Vi hoppade in i bilen och jag tog upp min mobil och satte på den. ”Just landed in Sweden and met some fans at the airport!”

När vi var framme vid hotellet checkade vi snabbt in. Jag och Sophie delade ett rum, Louis och Niall delade ett och Liam och Zayn ett. Paul bodde för sig själv.
-Ska vi gå ut lite? Frågade jag.
-Fråga någon annan, jag tänker sova, sa Sophie och jag skrattade.
-Okej! Sa jag och gick över till ett av de andras rum, som la några meter ifrån vårt.

-Hej, någon utav er som vill hänga med ut? Frågade jag när Zayn öppnade dörren.
-Ja, svarade han snabbt och vände sig mot de andra killarna.
-Vi stannar här, sa Liam och Zayn nickade.
-Okej, sa han och sedan gick vi ut.

Vi gick ut från hotellet och bara gick någonstans.
-Zayn, vet du ens var vi är? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-Ehm, i Stockholm, sa han och skrattade.

-Hej Harry! Sa en tjej, som jag kände igen.
-Hej! Var inte du på flygplatsen innan? Frågade jag och hon nickade.
-Jo! Känner du igen mig? Sa hon förvånande och jag nickade.
-Ja! Hon log stort mot mig. Hon tog fram en penna och ett papper.
-Kan du skriva din autograf? Frågade hon och jag log.
-Såklart! Vad heter du?
-Alice, sa hon och jag log.
”To Alice, from” skrev jag först och sedan skrev jag min autograf.
-Här, sa jag och räckte tillbaka pappret.
-Tack, kan jag få en kram? Jag log och kramade om henne. Henne kompis tog en bild och jag log stort. Det kom fram lite fler tjejer och det samlades fler och fler. En timme senare bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet.
-Hejdå tjejer, ropade vi till de alla och alla vinkade.

-Zayn, vad heter hotellet som vi bor på? Sa jag plötsligt och Zayn stannade upp och stirrade på mig.
-Zayn, seriöst? Vad heter det?
-H..hil.. något! Sa han och vi brast ut i skratt. Jag tog upp min mobil och ringde Liam.

-Hej! Var är ni? Frågade han och jag flinade för mig själv.
-På väg hem, men vi vet inte vad hotellet heter! Sa jag och jag hörde hur Liam skrattade.
-Hilton, sa han och jag log.
-Tack!

När vi väl kom fram till hotellet mötte vi Niall och Louis i lobbyn. De hade köpt mat och var på väg upp till rummen.
-Är ni hungriga? Frågade Niall och jag nickade.
-Ja!
Vi gick fram till hissarna och gick in i den som kom först.

-Träffade ni några fans? Frågade Louis och jag nickade.
-Ja, några av dom var de som var på flygplatsen, sa jag och han log.

När vi kom upp kallade vi på Liam och sedan satte vi oss i vårt rum och åt. Paul knackade på.
-Vi åker halv två, var klara då!
-Okej, sa vi i kör och han log.

Vi stod utanför hotellet och väntade på bilen som skulle hämta upp oss. Klockan var några minuter i halv och vi såg att det kom några tjejer. De verkade inte se oss först, men sedan började de småspringa fram till oss.
-H-h-ej, sa en tjej och jag log.
-Hej, hur är det? Frågade jag.
-Bra, kan jag få en bild? Jag nickade och hennes vän tog upp sin kamera och fotade. Jag gav henne en snabb kram och sedan kom vår bil.
-Hejdå, vi måste verkligen iväg, sa Niall och alla tjejerna vinkade till oss.

-You don't know, oh oh, you don't know.. sjöng vi alla inne i studion. Detta var vår första låt och vi alla var nervös.
-Det är bra killar, vi provar igen! Sa han och vi sjöng igen.

När vi efter tre timmar var klara smsade jag Sophie. ”Hej, allt bra? Vi är hemma snart, puss!”

Sophies perspektiv

”Vad bra, saknar er! Finns tjejer här utanför som väntar på er! ;) Jag tänkte gå ut och gå en runda innan, men jag somnade... ska vi gå en runda senare?” Svarade jag på Harrys sms. Jag la fortfarande i TV och tittade på Top Model. Det kändes inte som om jag var hemma egentligen och sedan kom jag på att jag inte bodde alls långt härifrån. Mobilen vibrerade. ”Haha, är där många? Men, ja klart vi kan! Vi är hemma om 10 minuter!” ”Vet inte hur många det är nu, men inte så jättemånga tror jag! Puss” skrev jag snabbt och sedan kollade jag vidare på reprisen av Top Model.

Som Harry sagt, 10 minuter senare knackade det på dörren och jag öppnade.
-Hej älskling, sa han och jag hann inte svara förrän hans läppar mötte mina. Han kramade om mig och jag log.
-Hej, sa jag och flinade.
-Ska vi gå direkt? Frågade Harry och jag nickade.
Jag tog på mina vita converse och la ner mobilen i min byxficka.
-Jag ska bara säga de till andra, sa han och gick iväg. Jag tog kortet som man låste upp dörren med och stängde dörren efter mig. Två sekunder senare kom han tillbaka.
-Kom, sa han och tog tag i min hand.
När vi kom ner stod där två tjejer, som tydligen inte fått komma in i lobbyn. Ute blåste de ganska mycket och de hade bara T-shirts på sig.
-Har ni stått här länge? Frågade Harry när vi kom ut och de nickade. Han släppte min hand och gick fram till de två och gav de båda varsin lång, varm kram. Jag tog ett snabbt foto med de och sedan tackade de och gick. Jag tog tag i Harrys hand igen och kollade på honom.
-Jag älskar dig, sa jag tyst och han log.
-Jag älskar dig också.
Orden hade vi sagt till varandra tusen gånger, men varje gång var ändå speciell.

_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

-Jag älskar dig, sa jag och Harry kysste mig ännu en gång.
-Sophie, Harry, kom! Hörde vi mamma ropa igen, men denna gång lite mer panikslaget.
Jag kollade oroligt på Harry som snabbt reste sig och drog mig med sig ut ur rummet och ner för trappan.
_________________________________________________________________________________
När vi kom ner satt mamma på knä i hallen och pappa la där på golvet. Jag blev rädd direkt.
-Vad har hänt? Skrek jag och satte mig bredvid mamma. Hon kollade oroligt på mig. 
-Han kom hem precis och ha sa att han inte mådde bra, sedan bara föll han ihop, sa hon panikslaget och jag blev mer och mer rädd. 
-Pappa! Sa jag och skakade han lite lätt. Ingenting hände och nu hade även Harry satt sig ner. Det rann en tår ner för min kind. Jag var så rädd. Jag visste inte vad som hade hänt. Ingen visste. 
-Men, vad sa han innan han föll ihop? Sa Harry tyst och kollade på mamma.
-Han sa bara att han inte mådde bra, sa hon snabbt och Harry nickade. Han tog upp sin mobil och två minuter senare la han på. 
-Killarna, min mamma och Gemma kommer, sa han och jag log mot honom.
-Men dom behöver in.. började mamma men han stoppade henne.
-Dom kommer ändå, sa han och mamma log.

Tio minuter senare hörde jag massa röster nerifrån hallen. Jag hade gått upp på mitt rum. Jag satt här helt själv och tårarna rann ner för mina kinder. Jag hatade när saker hände bara såhär. Jag satt i sängen och gjorde ingenting. Jag tog upp min mobil, men la ner den lika snabbt igen. Några minuter senare knackade det på dörren.
-Mm, sa jag och mamma öppnade.
-Jag, Anne och pappa åker till sjukhuset, vill du följa med?
-Har han vaknat?
-Han är lite halvvaken, sa hon.
-Okej, men jag vill inte följa med, svarade jag och hon nickade på huvudet.
-Killarna stanna här, sa hon och jag log.
-Dom behöver inte de, sa jag.
-Dom lär inte gå, sa hon och jag skrattade.
Mamma gick ner för trappan och jag hörde att hon och Anne sa hejdå till killarna, och Gemma. Jag gick in i badrummet och torkade bort mitt smink som hade kletat ut sig på kinderna. Sedan gick jag ner till killarna.

-Hej, sa jag lite tyst och de alla log mot mig.
-Hej, svarade dom.
-Vad hände? Sa jag och satte mig bredvid Harry i soffan.
-Vi vet inte, dom skulle ringa så fort dom visste något, sa han och jag log.
-Okej.
-Du har inte träffat Gemma? Sa Harry och jag skakade.
-Hej, sa jag och log mot henne.
-Hej, sa hon ganska tyst och log mot mig.
-Ska vi spela kort? Sa jag och Louis nickade.
-Ja!

5 timmar senare ringde telefonen och klockan var nästa fem.
-Hej, svarade jag lite oroligt.
-Hej gumman, är allt bra?
-Ja, hur är det med pappa? Frågade jag.
-Han måste stanna här inatt, svarade hon och jag nickade för mig själv.
-Okej, är ni på väg hem?
-Ja, vi tänkte köra snart, sa hon.

6 dagar senare, Lördag

Klockan var bara halv fyra på morgonen och jag gick in och tog en snabbt dusch. När jag var klar gick jag ner till köket där mamma och pappa satt. Pappa hade fått komma hem på måndagen igen och allt var bra.
-Godmorgon, är ni redan vakna?
-Godmorgon, är du redo att åka till Sverige? Frågade pappa och jag log stort mot honom.
-Ja, fast jag kommer sakna er, sa jag och pappa log tillbaka.
-Har du packat allt? Frågade mamma och jag nickade mot henne.
Jag tog fram lite frukost och när klockan var kvart över fyra var jag klar. Jag gick upp till mitt rum och la ner det sista i min resväska. Vi skulle stanna till tisdag eller onsdag. Min väska var fullpackad och jag satte mig på den för att kunna stänga den.

När klockan var fem kom killarna och hämtade upp mig.
-Hejdå mamma och pappa, sa jag och gav de båda en kram och en puss på kinden.
-Hejdå, ha det så kul, vi älskar dig, sa dom nästan exakt samtidigt och jag skrattade.
-Jag älskar er också, hejdå! Sa jag och drog med mig min väska mot bilen.

På flygplatsen var där några fans som stod och väntade. Hur dom visste att killarna skulle iväg hade vi aning om, men dom var här i alla fall. Killarna skrev några autografer och sedan checkade vi in våra väskor. Planet skulle gå om en timme. Vi satte oss på ett café och snackade lite. Jag såg hur Louis kollade sig omkring och sedan reste han sig.
-Ehm, jag kommer snart, sa han och gick iväg.

Louis perspektiv

Jag hade kollat runt och tyckt jag sett Shewa, tjejen som jag träffat förra veckan. Jag gick mot toaletterna, för att jag kände att jag behövde göra ett besök där. Precis när jag tog tag i handtaget hörde jag hennes röst.
-Hej Louis, sa hon lite tyst och jag vände mig om.
-Hej Shewa, sa jag och gick fram för att ge henne en kram. Bredvid henne stod 3 tjejer som jag hälsade på. -Ska ni åka till Sverige nu? Frågade jag och hon nickade.
-Ja, planet går om en timme ungefär, när ska ni åka?
-Då blir det nog samma plan, sa jag och log.
-Men, jag måste verkligen gå på toa, sa jag och hon skrattade.
-Okej, vi ses!

Harrys perspektiv

50 minuter senare satt vi på flyget. Sophie längst in, jag i mitten och Niall längst ut. På andra sidan satt Liam, Louis och Zayn och bakom oss satt Paul. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. ”Time to leave the UK...” skrev jag och tog en bild på mig och Niall. Sedan la jag ner mobilen i fickan och planet lyfte.
__________________________________________________________________________________
Inte så lång del, men snart är dom i Sverige och woop, då ska ju några utav er vara med!
Det kommer ett inlägg om oss lite senare, eller imorgon!
/Angelica & Johanna

Shewas perspektiv

-Du skojar? Men? Va? Sa dom i kör och jag insåg att det var en ganska stor grej.
-Lugna er, snälla!
-Men hur har du kunnat vara med honom? Har du hållit dig sådär lugn hela dagen?
Jag nickade och skrattade när jag tänkte på det. Hur hade jag lyckats?
___________________________________________________________________________
Louis perspektiv

När jag kom innanför dörren möttes jag av Harry. Jag tog av mig mina skor och kollade upp på honom.
-Vad är det? Han flinade.
-Hade ni det trevligt? Vad gjorde ni?
-Vi fikade och gick i lite affärer, sa jag och gick in i köket för att ta lite vatten.

Harrys perspektiv

Jag la mig ner i soffan och tog upp min mobil. Jag tryckte upp twitter och kollade runt. ”I'm really tired after yesterday. But, it was really fun” skrev jag och tryckte på tweet. Sedan gick jag in på meddelande och tryckte upp min konversation med Sophie. I de senaste smser stod det ”Jag älskar dig också” och jag log lite smått för mig själv. ”Hej älskling! Saknar dig redan! Hinner du träffas imorgon? Vi har mycket jobb framför oss innan vi åker till Sverige!” skrev jag och sedan satte jag på TV:en. X factor visades som repris och jag bestämde mig för att kolla.

Jag vaknade av att mobilen vibrerade och jag kollade på skärmen som visade 3 nya sms. ”Jag saknar dig också! Men vi kan träffas imorgon! När och var?” löd det första, från Sophie. De andra var från mamma. ”Hej, vi är i London om några timmar, vad hittar ni på?” När jag läste flög jag upp från soffan. Eftersom vi numera bodde ensamma i våra lägenheter saknade jag familjen riktigt mycket. ”Jag sov, men nu är jag vaken. Kom hit när ni är framme! Vem är vi?” svarade jag snabbt och sedan tog jag fram det andra sms:et. ”Hej, du kommer aldrig bli av med mig. Och, du borde ångra de du gjorde” stod det och jag förstod vem det var. Jake. Jag tog bort meddelandet och tog fram Sophies istället. ”Fick nyss ett sms från mamma, dom kommer hit snart, men vi kan nog träffas imorgon ändå! Jag ringer dig imorgon. Jag älskar dig, puss!” skrev jag och precis när jag la ner mobilen på bordet knackade det på dörren.

-Hej, utbrast jag och kastade mig i famnen på min mamma. Hon pussade mig på kinden och jag gjorde detsamma. Sedan vände jag mig mot Gemma och gav henne en lång kram.
-Är det bara du här? Frågade mamma.
-Tror det, sa jag och hon log.
Vi gick in i lägenheten och jag kollade på klockan, som var halv sex. Jag ringde snabbt Louis och frågade var dom var. Jag bestämde att vi skulle beställa pizza, så vi kunde äta tillsammans med min mamma och syster.

-Här är pizzan! Ropade Niall när dom kom in genom dörren en halvtimme senare och jag skrattade åt honom. Killarna hälsade på mamma och Gemma medan jag började dela pizzorna och sedan satte jag fram de på bordet.
-Pizzatime! Ropade jag och alla kom in i köket och tog för sig.

-Så, ni ska till Sverige hörde jag? Frågade mamma och vi alla nickade.
-Ja, först var det om två veckor, men jag tror det blir redan nästa helg, sa jag och mamma nickade.
-Ska Sophie med? Jag nickade till svar och hon log.
-Ska ni stanna här länge? Frågade jag.
-Vi vet inte, men ett tag!
-Vill ni bo här? Mamma kollade på mig och jag log mot henne.
-Det är okej, sa jag och hon nickade.
-Gärna! Jag nickade mot henne.

Två timmar senare satt vi alla framför TV:en och snackade. Jag skickade ett snabbt sms till Sophie. ”Hej, jag, mamma och Gemma tänkte äta på någon mysig restaurang imorgon, du kan hänga med om du vill!?” och bara några sekunder senare svarade hon. ”Ja, gärna.. om det är okej för er! Vi ses!” jag log och skrev snabbt ”Såklart det är!” och sedan la jag ner mobilen.

Nästa morgon när jag vaknade stod Gemma i köket och gjorde frukost.
-Detta är vad jag saknar med att bo hemma, sa jag när jag gick ut i köket och hon skrattade.
-Jag vet att du saknar mig, sa hon och log.
Jag hjälpte till att göra det sista och sedan väckte vi mamma och Louis. Vi satt i nästan en timme och åt frukost.

-Jag går till Sophie, vi ses ikväll, ropade jag innan jag lämnade lägenheten och började gå. Mamma och Gemma hade bestämt sig för att shoppa, vilket jag inte ville göra.

Sophies perspektiv

-Hej, sa jag och kramade om Harry hårt. Vi möttes i en kyss och jag log mot honom.
-Inte lika trött idag? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Nej!
Vi gick upp på mitt rum och hörde att mamma kallade. Jag suckade högt.
-Vi kommer, ropade jag högt och vi fick gå ner igen.

-När är det ni ska åka till Sverige? Frågade mamma och kollade på Harry.
-Det var egentligen tänk om två veckor, men det blir redan nu på lördag, sa han och mamma nickade.
-Ja, jag vet ju att du vill följa med Sophie, men jag snackade med Amandas mamma, och de två kan inte komma upp till Stockholm, sa hon och jag spände blicken i henne.
-Va? Nej! Utbrast jag och hon nickade.
-Men, får jag åka med? Hon nickade sakta mot mig.
-Ja, sa hon och jag log.
-Tack så mycket! Men, är du helt säker på att Amanda och Evelina inte kan komma?
Hon nickade mot mig och mitt leende försvann lika snabbt som det kom.
-Men jag ska dit ändå, sa jag och Harry log mot mig.
-Jag lovar att ta hand om henne, sa han och mamma nickade.
Vi gick tillbaka upp till mitt rum och vi satte oss i sängen. Harry la sin han på min och vi flätade ihop våra fingrar.
-Stackars Niall och Zayn, sa jag och Harry nickade instämmande.

-Men, jag tänker följa med i vilket fall som helst, sa jag och Harry log sitt fina leende.
-Sluta vara så söt, sa jag och han kollade på mig. Han lutade sig fram och kysste mina läppar mjukt.
-Sluta vara så snygg då, sa han och jag flinade. Han kysste mig igen och jag besvarade kyssen.
-Kommer vi inte kunna träffas på hela veckan? Sa jag lite ledsamt.
-Jo, men inte så mycket. Vi ska på olika intervjuer och vi måste hinna med ganska mycket innan vi åker iväg, sa han och jag nickade.
-Jag älskar dig, sa jag och Harry kysste mig ännu en gång.
-Sophie, Harry, kom! Hörde vi mamma ropa igen, men denna gång lite mer panikslaget.
Jag kollade oroligt på Harry som snabbt reste sig och drog mig med sig ut ur rummet och ner för trappan.
_____________________________________________________________________________________
Några saknade Harry och Sophie i förra delen, men they are back! ;)
Vi fick också en fråga om vi inte kunde göra ett inlägg om oss själva.. är det någon mer som vill det?
Glöm inte att det är lättare att ställa frågor i blogresponse, där kan vi svara dirket! Så har ni några frågor, fråga oss i blogresponse!
/Angelica & Johanna

Louis perspektiv

”Hej, det var trevligt att träffa dig igår, är allt bra? Har du lust att träffas någon dag? Vad gör du imorgon? Louis. x” skrev jag och klickade på skicka. Jag kände mig lite nervös. Hon kanske inte ens ville träffa mig igen? Men, hon verkade vara en schysst tjej. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Shewa stod det på skärmen och jag log för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
”Hej, såklart vi kan träffas, tyvärr kan jag inte imorgon. Har du tid idag? x” Jag skrev in ett snabbt svar. ”Ja, vi möts vid stället vi va på igår vid 1, går det?” När jag skickat sms:et kollade jag på klockan, som var kvart över 12. Jag reste mig upp och gick in i duschen direkt.

-Ska du iväg? Frågade Harry mig när jag tog på mig mina skor och jag nickade.
-Var?
-Jag ska träffa en vän, sa jag snabbt och tryckte ner handtaget till dörren.
-Vem? Sa han och flinade åt mig.
-En vän, sa jag lite irriterande och han flinade igen.
-Kom igen Louis, vem?
-Shewa, sa jag snabbt i hopp om att han inte skulle ha en aning om vem det var och alltså strunta i att fortsätta fråga.
-Vem är det? Sa han och jag suckade.
-En tjej.
-Hon du träffade igår? Frågade han och jag nickade.
-Precis, men jag måste gå nu, sa jag och han flinade.
-Ha så kul!

När jag kom fram satt Shewa på en bänk. Hennes bruna hår blåste lätt utav blåsten och hon log mot mig.
-Hej, sa hon och ställde sig upp.
-Hej, allt bra? Frågade jag och gav henne en kram.
-Jadå, själv? Sa hon och jag log.
-Det är bra, fast lite trött! Hon skrattade lätt.
-Ska vi gå runt lite eller? Frågade jag och hon nickade.
-Ja visst, kom! Sa hon glatt och vi började gå.

-Så, är du från Sverige? Frågade jag och hon nickade.
-Ja, jag bor i Stockholm, men jag är här på semester med några kompisar.
-Jaha, vad trevligt! Jag och kill... började jag men kom sedan på att jag inte berätta något om det för henne. Jag visste ju inte ens om hon var ett fan?
-Va? Sa hon och jag skakade på huvudet.
-Nä inget, sa jag.
-Hur länge ska du stanna här förresten? Frågade jag istället.
-Jag åker hem om en vecka, sa hon och jag nickade.
-Ska vi ta en fika? Förslog jag.
-Ja visst! Var?
Jag kollade mig runt lite och såg att vi var bara några meter från ett fint café.
-Där! Sa jag och pekade. Hon log och nickade sedan gick vi dit.

-Två stora chokladmuffins och två fanta, sa jag och tjejen som tog emot vår beställning nickade.
Det kom in två tjejer på cafét som lite blygt kom fram till mig.
-Kan vi få ta ett foto? Frågade en och jag nickade.
-Visst! Shewa, du kan väl fota? Sa jag och hon nickade.
Tjejen gav sin rosa kamera till Shewa som tog två snabbt foton och sedan gick tjejerna ut igen.
-Förlåt, sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig.
-Vadå? Hade jag sett dig sitta på ett fik med en random tjej hade jag också gått in och tagit ett kort, sa hon och skrattade lite. Jag förstod att hon visste vem jag var.

Shewas perspektiv

Han log lite svagt mot mig innan våra muffins kom. Jag kollade på honom.
-Och ja, jag är ett fan. Ett stort fan, men jag utnyttjar inte dig. Du verkar vara världens snällaste, sa jag och han log mot mig igen.
-Du med, sa han och sedan tryckte han ner sin sked i sin muffin och stoppade in en stor bit i munnen.
-Vad den god? Frågade jag.
-Ja, utbrast han och vi kände att alla som satt inne på cafét vände sina blickar mot oss. Jag flinade åt honom och sedan smakade jag den.
-Visst var den god? Sa Louis och jag nickade.

När jag kollade på klockan nästa gång var klockan halv tre. Jag var tvungen att vara hemma senast fyra eftersom vi skulle träffa ett par vänner till min ena kompis.
-Ehm, Louis, ska vi resa oss och gå runt lite i affärer? Klockan är redan halv tre! Sa jag och han nickade.
-Ja, absolut! Svarade han och jag log. Tjejen som serverat kom fram och Louis betalade henne. När vi gick ut tog jag upp mina pengar ur min väska och räckte fram de till Louis.
-Nej, jag betalar, sa han och jag skakade på huvudet.
-Nej, vi delar på det! Sa jag och nu skakade han på huvudet.
-Nej, jag betalar sa han och skrattade. Han tog tag i min arm och puttade bort den.

Vi gick in i olika affärer och i en hittade jag en fin, begie klänning.
-Var denna fin? Frågade jag och Louis nickade.
-Ja! Prova den! Jag letade upp rätt storlek och gick in i provrummet.

-Shewa? Hörde jag Louis röst säga utanför provrummet och jag öppnade skynket.
-Åh, den var skitfin! Utbrast han och jag flinade.
-Tycker du?
-Ja, absolut, svarade han och jag log.
Jag kollade mig i spegeln och funderade.

-Jag ska ju iväg ikväll, jag kanske ska ha denna? Sa jag lite tveksamt och jag möttes Louis leende i spegeln.
-Ja, jag tyckte verkligen den var fin!

Vi gick ut från affären med varsin kass. Jag hade köpt klänningen plus en vit tunn kofta. Louis hade hittat ett par nya jeans och en vanlig vit tröja som han sagt att han behövde.

-Ska du gå nu? Sa han när vi gick längs trottaren.
-Ja, jag måste verkligen det, tyvärr! Sa jag.
-Jag följer dig, sa han och jag log.
-Okej!
Vi gick och snackade om allt. Jag tänkte inte ens på att det var Louis från One Direction. Jag hade inte berättat något för mina kompisar, men jag skulle göra det. Vi stannade utanför hotellet vi bodde på.
-Hejdå Louis, det var verkligen kul att träffa dig! Sa jag och han log.
-Detsamma! Han kramade om mig och jag drog in hans doft. Han luktade verkligen gott. Jag kände hur hans läppar nuddade min kund och i samma sekund rodnade jag lite.
-Förresten, jag och killarna ska till Stockholm om två veckor, men berätta det inte för någon!
Inom mig hoppade mitt hjärta till. Jag visste många som var stora fan utav killarna.
-Nej, det ska jag inte! Hejdå, och tack för fikan, sa jag och han log.
-Vi ses! Sa han och sedan gick jag iväg.
Jag gick in i lobbyn och sedan in i hissen. När jag tryckt på siffran 5 och dörrarna stängts hoppade jag lite upp och ner. Jag kunde inte riktigt förstå detta. Jag hade träffat Louis på en fest. Han hade lagt sin arm runt mig för att jag frös. Han hade smsat mig. Han hade gett mig varma kramar. Han hade bjudit mig på fika. Han hade sagt att mina klänning var fin. Och han hade pussat mig lätt på kinden. Louis Tomlinson. Tjejer över hela världen visste vem han var. Och jag hade haft turen att få träffa han. Hissen plingade till och jag gick bort till rum nummer 504. Jag knackade lätt på dörren och min kompis öppnade. Hon stod och log stort mot mig och hoppade.
-Vad är det? Frågade jag och hon nu såg jag att hon även skakade.
-Hallå? Sa jag och stängde dörren bakom mig.
Mina två andra kompisar kom fram och gjorde likadant.
-One Direction är här, i London, just nu! Utbrast de samtidigt och jag skrattade.
-Tjejer, kom! Sa jag och dom följde efter mig. Vi satte oss ner i min säng och dom kollade nyfiket på mig.
-Vad är det?
-Jo, igår på festen kom det fram en kille till mig och vi dansade.
-Va? Har du skaffat pojkvän? Grattis! Jag skakade på huvudet.
-Låt mig berätta klart!
-Berätta! Alla stirrade på mig och det såg väldigt roligt ut.
-Jo, jag träffade honom idag också, och det är, Louis. Ni vet Louis från..
-One Direction? Skrek dom rakt ut och hoppade upp från sängen.
Jag kollade på dom och nickade.
-Du skojar? Men? Va? Sa dom i kör och jag insåg att det var en ganska stor grej.
-Lugna er, snälla!
-Men hur har du kunnat vara med honom? Har du hållit dig sådär lugn hela dagen?
Jag nickade och skrattade när jag tänkte på det. Hur hade jag lyckats?

Louis perspektiv

-Vad bra att jag kom då, sa jag och hon nickade. Vi fortsatte dansa och snacka samtidigt. 
-Förresten, vad heter du?
-Va? Sa hon och lutade sig fram.
-Vad heter du?
-Shewa, sa hon och jag log.
”Shewa” upprepade jag i mitt huvud och la hennes namn på minnet.
___________________________________________________________________________________
Vi stod på dansgolvet och hoppade till musiken som spelades. Jag kollade på Shewa och hon log mot mig.
-Ska vi gå ut lite? Frågade jag och hon nickade. Jag vände mig om och såg att det kommit ännu mer folk. Jag tog tag i Shewas hand och drog henne med mig mot dörren. När vi kom ut var där inte så mycket folk. Vi satte oss på en bänk och jag såg på Shewa att hon frös lite. 
-Fryser du? Frågade jag och hon nickade. Jag log mot henne och flyttade lite närmre henne, samtidigt som jag la min arm runt henne.

-Ska vi gå in igen? Frågade jag några minuter senare och hon nickade.
-Ja, vi kan ju inte missa hela festen, sa hon och jag log.
När vi precis skulle gå in stannade jag henne.
-Förresten, kan jag få ditt nummer? Sa jag och hon nickade. Jag räckte fram min mobil och sedan skrev hon snabbt in det.
-Tack, sa jag och sedan gick vi in.

När klockan var lite över halv 3 var vi på väg hem. Alla var trötta och när vi kom hem somnade vi direkt.

Nästa morgon var jag först med att vakna, men klockan hade redan blivit fem i halv ett. Jag tog upp mobilen och gick snabbt in på twitter. ”Had an amazing night yesterday, thanks dudes!” skrev jag och sedan gick jag upp. Alla hade somnat hemma hos Sophie och jag hörde hennes föräldrar från nedervåningen.
-Godmorgon, sa det när jag kom ner.
-Godmorgon, hade ni trevligt när ni var iväg? Frågade jag trött och dom log.
-Ja, har ni haft det bra? Frågade Marie. Jag nickade mot henne.
-Ta lite frukost! Sa hon och jag log. Jag satte mig ner och då kom alla andra också ner.
-Godmorgon, sa Sophie och gav sina föräldrar vars en kram.

Sophies perspektiv

När alla ätit frukost bytade killarna snabbt om och sedan åkte de hem. Ingen var på så bra humör och jag kände mig väldigt trött. Jag satte mig i min säng med min dator och kollade runt på internet. Jag kom på att jag inte snackat med mamma och pappa om Sverige besöket och kände att det var dags att fråga redan nu.
Jag reste mig från sängen och gick ner till vardagsrummet där mamma satt med sin dator och pappa låg i soffan.
-Ehm, jag skulle vilja fråga er en sak, sa jag och mamma kollade upp.
-Jaha, vadå?
-Jo, asså, killarna ska åka till Sverige om typ två veckor.. kan jag följa med dom? Sa jag och mamma kollade på mig.
-Men, är det inte onödigt att åka dit nu när du är här? Sa hon och jag suckade.
-Men, snälla! Jag kan ju träffa lite av mina vänner plus att Amanda och Evelina kanske kommer till Stockholm.
-Jo, men.. började mamma.
-Men vad? Sa jag och hon skrattade.
-Vi får se! Har du pratat med Evelina och Amanda?
-Ja, lite! Men dom vill ju såklart dit, sa jag och hon nickade.
-Okej, men vad vill du ha för mat ikväll?
-Du är bäst på att byta samtalsämne, sa jag irriterande och flinade. Hon nickade glatt.
-Men, kan vi inte grilla och äta bara vi tre? Hon nickade igen och jag log.
-Det gör vi!

Louis perspektiv

Jag tog upp mobilen och öppnade mina kontakter. Jag gick ner till bokstaven S och såg Shewas namn. Jag tryckte på öppna kontakt. Jag funderade ett tag och sedan började jag skriva ett sms. ”Hej, det var trevligt att träffa dig igår, är allt bra? Har du lust att träffas någon dag? Vad gör du imorgon? Louis. x” skrev jag och klickade på skicka. Jag kände mig lite nervös. Hon kanske inte ens ville träffa mig igen? Men, hon verkade vara en schysst tjej. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Shewa stod det på skärmen och jag log för mig själv.

-Och du är mitt allt, sa jag och sedan möttes vi i en kyss.
Jag vände mig om och blundade. Bilder på Jake kom upp i mitt huvud, men jag började tänka på de orden som killarna sagt. ”Du är en i gänget” upprepades i mitt huvud och jag log för mig själv. Jag orkade inte lägga mer energi på Jake nu. Han var inte värd något.
_____________________________________________________________________________________
När jag vaknade upp nästa morgon lyste solen in genom de små springorna i persiennen. Jag drog upp dom snabbt och då vände Harry på sig, med huvudet in mot väggen. 
-Godmorgon! Utbrast jag och satte mig i sängen. Jag lutade mig över honom och gav han en snabb puss på kinden innan han puttade bort mig. 
-Godnatt, svarade han och jag skrattade. Jag brukade aldrig vara såhär pigg en fredagsmorgon. Men vi hade somnat tidigt igår och klockan var snart halv elva. Och tanken att jag skulle få festa hela natten gjorde mig glad. Jag hade inte gjort det här i London, men det var nog något man bara inte fick missa. Jag gick in i gästrummet där Niall, Zayn, Louis och Liam sov. Jag gjorde samma sak här, drog upp persiennerna och alla vred på sig samtidigt. 
-Upp med er nu! Sa jag och flinade lite.

Efter en halvtimme satt vi samlade runt bordet och åt frukost. Jag var den ända som var pigg och jag försökte snacka med killarna, men som svar fick jag bara några tysta ”mm” och ”nej”. Jag suckade och tog en till macka.
-Vilken tid börjar festen? Frågade jag, i hopp om att få ett svar.
-Jag snackade med en kille som jag känner, vi kunde komma hem till han vid åtta och sedan dra ut, sa Louis lite trött och jag log.
-Okej, sa jag. Det verkade inte gå att få ut så mycket ord från deras munnar, så jag lät bli.

När klockan slog halv 2 hade killarna packat ihop alla sina saker som dom haft med sig. Vi hade gjort oss klara och nu satt vi på mitt rum och bara snackade.
-När kommer din föräldrar hem? Frågade Zayn och jag ryckte på axlarna.
-Jag har ingen aning, sa jag och han nickade.

-Men, är det okej om vi åker hem vid tre? Så ses vi sen ikväll? Fortsatte han och jag nickade.
-Ja såklart! Sa jag glatt och han log.
-Säker på det är okej att du är hemma själv? Sa Harry för att försäkra sig och jag nickade.
-Ja! Han log också mot mig och sedan bestämde vi oss för att gå ut lite.

Fem över tre körde killarna hem och jag satte mig i soffan och kollade runt. Det hade blivit ganska stökigt och jag ville överraska mamma och pappa, som hade ringt och sagt att dom var hemma vid fyra tiden. Jag tog fram dammsugaren och började dammsuga i köket, hallen och i TV rummet. Sedan plockade jag undan lite och tjugo minuter senare såg det faktiskt helt okej ut. Jag bar upp dammsugaren på övervåningen och gjorde samma sak där. Jag bäddade rent i de två gästsängarna som Niall och Liam lånat och sedan bäddade jag min egen säng.
Jag var klar fem i fyra och bara några sekunder senare hörde jag hur dörren öppnades. Jag sprang fort ner och mötte mamma och pappa i en varm kram.
-Hej, sa jag glatt.
-Hej, hur är det?
-Det är bra! Själva? Har ni haft det bra?
-Det är bra, fast jag är väldigt trött efter den långa bilturen, men roligt har vi haft det, svarade mamma och pappa nickade instämmande.
-Har grabbarna åkt?
-Ja, dom skulle hem vid tre, fast vi ska träffas ikväll, sa jag och kom sedan på att mamma och pappa kanske inte alls gillade att jag skulle ut och festa.
-Jaså, något speciellt?
-Ja, vi tänkte...ehm, festa ikväll, sa jag lite tystare.
-Jaha, var bara försiktig, sa pappa och jag log mot honom.
-Det ska jag vara!
-Vad bra! Har allt gått bra nu när vi varit borta? Frågade pappa och jag nickade.
-Jadå, jag städade nu innan ni kom hem, så ni slipper göra det, sa jag stolt. Mamma log som ett tack och jag log tillbaka mot henne.
Jag gick tillbaka upp till mitt rum och satte mig framför datorn. Jag loggade in på skype och fick snabbt ett samtal från Evelina.

Jag kollade snabbt på klockan och såg att den stod på 18.19.
-Evelina, jag måste gå, sa jag lite ledsamt och hon nickade.
-Okej, vad ska du nu hitta på? Svarade hon och jag log.
-Ut och festa! Sa jag glatt och hon skrattade.
-Med?
-Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam! Hon kollade på mig med stor mun.
-Du ska festa med min kille? Hallå? Sa hon och jag flinade.
-Jag ska se till så det inte händer något!
-Ja, det är bäst för både dig och Zayn, sa hon och jag log.
-Hejdå, vi ses snart hoppa jag! Sa jag innan jag tryckte på den röda knappen för att stänga av samtalet.
Jag stängde av datorn och sedan gick jag snabbt in i duschen.

Jag stod inne på mitt rum i min vita BH och ett par ljusrosa trosor. Jag kollade runt i min stora garderob, men jag visste inte vad jag skulle ta på mig. Jag tog fram ett par svarta shorts och höll upp dom. Jag log för mig själv när jag kom på vad jag skulle ha på mig.
-Perfekt, sa jag tyst för mig själv. Jag tog på mig mina kläder och sedan tog jag fram min mascara och drog några lätta tag, sedan fyllde jag på med mer. Jag letade fram min stora necessär där jag hade allt smink och sedan la jag på lite ögonskugga och ett tunt lager rouge. Jag borstade igenom mitt nytvättade hår och tog fram min fön för att torka det. Jag lät håret hänga ner, helt vanligt. Jag tog lite spray för att hålla luggen på plats och sedan kollade jag mig i min spegel. Jag tog upp min mobil och tog en snabbt ”spegelbild” och la upp den på twitter. ”Time for party!” skrev jag och kollade på klockan, som redan hunnit bli åtta.

-Hejdå, ropade jag och gick ut till Louis bil som stod på vägen. Jag öppnade bildörren och möttes utav fem stora leende.
-Hej killar, sa jag och log mot dom.
-Hej! Sa dom och Louis startade bilen.

När vi kom fram stod det ganska mycket människor utanför och snackade. Vi hoppade av bilen och gick fram till dom.
-Hej, sa Louis och alla vände sig om.
-Hey man, utbrast en kille som jag inte visste vem det var. Killarna gick fram och hälsade på de flesta, och jag följde efter Harry, eftersom jag inte kände någon. Jag såg att det stod några andra tjejer lite längre bort som inte heller verkade känna någon. Jag log lite svagt mot dom men dom såg in mig.

-Jag tror att alla har kommit, ska vi dra eller? Frågade en utav killarna, förmodligen han som Louis kände och alla svarade ”ja” i kör. Klockan var snart halv nio.

Vi gick längst en stor gata tills vi kom fram till mitten av stan. Killarna hade redan bestämt vilket ställe vi skulle till. Stället var till för alla, både de yngre och äldre. Jag gick bredvid Harry och höll i hans varma hand. Jag hade aldrig varit ute och festat med killarna, men jag hoppades att killarna inte skulle lämna mig.

När vi kom in var det mörk och musiken spelades högt. Än hade det inte kommit så många människor, men klockan hade precis slagit tio över nio, men folket fylldes på. Eftersom jag inte sagt så mycket innan, ville jag visa killarna att jag inte var den tråkiga tjejen som inte kunde festa. När klockan blivit halv elva var det fullt ös och jag var så glad. Harry la sin hand på min midja och han kysste mig passionerat.
-Vad snygg du är, sa han och jag flinade.
-Du med, var det ända jag han säga innan hans mun mötte min igen.

Louis perspektiv

Jag hade tappar bort alla. Niall och Liam såg jag en skymt av från baren. Zayn såg jag ingenstans och Harry och Sophie såg jag mitt på dansgolvet. Upptagna med annat. Jag kollade runt mig och såg att det stod en tjej en bit bort, helt själv. Jag gick fram till henne.
-Hej, sa jag högt och hon kollade upp.
-Hej!
-Varför står du här? Det är fest, kom! Sa jag drog med henne mot dansgolvet.
-Men.. började hon och jag kollade på henne.
-Inga men, kom nu! Sa jag och hon log.

Vi ställde oss på dansgolvet och dansade i takt med musiken.
-Var är du ifrån? Frågade jag.
-Sverige, men jag är på semester här med min kompis!
-Sverige? Coolt. Var är din kompis?
-Någon kille drog med henne, sa hon och flinade.
-Vad bra att jag kom då, sa jag och hon nickade. Vi fortsatte dansa och snacka samtidigt.
-Förresten, vad heter du?
-Va? Sa hon och lutade sig fram.
-Vad heter du?
-Shewa, sa hon och jag log.
”Shewa” upprepade jag i mitt huvud och la hennes namn på minnet.
_____________________________________________________________________________________
Vi vet att det finns en läsare som heter Shewa, och grattis, du kom med där helt plötsligt!
Förstår ni hur svårt det var att välja någon? Kanske någon mer får komma in i novell helt plötsligt!?
Iaf, ni andra tre kommer komma med senare, vi kommer inte glömma er! :)
/Angelica, Johanna & Nellie


update:
del 82 kommer imorgon! tack för era fina kommentarer! :)

-Tro inte att det är över, jag kommer tillbaka, sa han innan han vände sig och de började gå mot sin bil igen.
-Det där var så jävla onödigt, ropade jag efter dom. Jag kollade på Harry som höll på sin kind.
-Hur är det? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Det är bra, men Sophie kommer döda mig nu, sa han och jag tog han på axeln. Vi började sakta gå in mot huset, men Harry stannade.
-Vänta lite, sa han och när han tog bort sin hand såg vi hur det rann blod ut från munnen.
_____________________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Jag hörde hur Jakes bil startades och hur de körde iväg. Jag rusade mot dörren, med ett hjärta som bankade i 190. Jag visste inte ens vad som hade hänt.
Jag öppnade dörren och möttes av en blodig Harry. Jag kollade med en orolig blick mot honom. Det var blodfläckar på hans tröja, hans hand var full med blod och han stod och spottade blod ifrån munnen.
Louis hade en hand på hans rygg.
-Harry, vafan har dom gjort? Fick jag fram i ett pip och jag kände hur tårarna trängde bakom ögonen. Tårarna började rinna och ilskan byggdes upp inom mig. 
Harry stod nerböjd med sitt huvud och sa ingenting. Louis tittade på mig och rynkade pannan.
-HARRY, vafan har dom gjort? Fick jag nu fram i ett skrik.
Han lyfte nu sitt huvud och tittade på mig.
-Sophie, jag ville bara skydda dig, jag var så arg, jag vill döda Jake jäveln. Ska han fortsätta plåga dig såhär? Svarade han, och nu grät han också. Jag gick fram emot honom och kramade om honom. Han tog min hand, och ledde mig in igen. Jag låste dörren och stängde alla fönster.

Vi gick tillbaka till soffan och killarna kollade upp.
-Harry, vad har hänt? Utbrast Niall och Harry började förklara.
När Harry förklarat allt, lite tydligare sa Liam,
-Det har varit en lång dag, vad sägs om att få någon sömn?
Alla nickade och vi hjälptes åt att städa. Jag stängde av filmen och satte kuddarna lite fint i soffan.

Jag och Harry var nu i mitt rum, Harry satt på mig säng med huvudet nerböjt.
-Älskling, gå och ta en dusch så mår du nog lite bättre, sa jag och log.
Han nickade och gav mig en kyss på kinden.

Medan Harry var inne i duschen passade jag på att gå in till det andra killarna, som denna natten bestämt sig för att sova i gästrummet, eftersom det blivit väldigt varmt på mitt rum.
Jag öppnade dörren och möttes av fyra väldigt tysta killar.
-Hej killar, sa jag och log.
-Hej Sophie, svara Zayn och Louis.
Liam och Niall bara log till svar.
Jag satte mig på kanten till Nialls säng och sa,

-Jag ville bara tacka er för allt ni har gjort, ni är fantastiska. Jag har ett enormt dåligt samvete mot er, att ni ska behöva genomlida det här, jag ville verkligen inte att någon skulle bli skadad, jag är skyldig er så mycket, sa jag och log lite halvt.
-Sophie, ha aldrig dåligt samvete, du är en i familjen! Och vi skyddar vår familj, sa Niall och log stort mot mig.
-Du är en i gänget Sophie, sa Zayn och log.
-Och du ska inte behöva genomlida nåt sånt här, vi ser hur mycket du lider av det här! Om Jake någonsin kommer nära dig igen då ringer vi polisen, sa Louis.
-Vi älskar dig Sophie, sa Liam och log. 
-Åh, jag älskar er killar! Ni är verkligen dom fyra bröderna jag aldrig fick, sa jag.
-Grupp kram! Skrek Louis och alla skrattade och sedan kramade jag om dem.
-Nu borde vi sova, imorgon är det ju Fredag och vi ska festa! Sa jag och log stort. 
Jag gav alla killar en puss på kinden och sa godnatt.

-Hej älskling, sa jag när jag kom in i mitt rum igen.
-Hej gumman, svarade Harry.
Han såg riktigt trött ut när han stod där i sina svarta kalsonger.
-Hur känns munnen? Blev det något sår? Frågade jag. 
-Nja, jag såg inte så mycket i badrummet, svarade han. 
-Låt mig kolla, sa jag och satte mig i sängen bredvid honom. 
Jag ställde mig på knä i sängen istället, så jag skulle bli längre än honom.
-Det ser ut som att det har blivit ett litet sår i ditt tandkött, sa jag efter att ha tittat en stund. 
-Det läker nog snart ska du se, fortsatte jag. 
Han log mot mig och drog in mig i hans famn.
Vi möttes i en kyss och nu låg vi bredvid varandra i min säng, jag låg på hans bröst och han strök min rygg. 
-Jag älskar dig Harry, jag ville aldrig att ni skulle bli inblandade och jag ville absolut inte att du skulle bli skadad, sa jag. 
-Sophie, vi skyddar dig, i vått och torrt. Ingen ska någonsin skada dig. Och jag älskar dig, mer än någonting annat. Du är mitt allt. 
-Och du är mitt allt, sa jag och sedan möttes vi i en kyss.
Jag vände mig om och blundade. Bilder på Jake kom upp i mitt huvud, men jag började tänka på de orden som killarna sagt. ”Du är en i gänget” upprepades i mitt huvud och jag log för mig själv. Jag orkade inte lägga mer energi på Jake nu. Han var inte värd något.

-Hej, det är Sophie, svarade jag i telefonen.
-Hej, sa en röst som jag faktiskt inte kände igen.
-Vem är det? Sa jag tyst. Ingen svarade.
-Hallå? Sa jag och hörde lite tyst prat i bakgrunden.
-Är allt bra med dig idag? Frågade den okända rösten och mitt hjärta började banka.
____________________________________________________________________________________
Jag kollade orolig mot killarna. Harry tog mobilen ifrån mig och stängde av samtalet. 
-Vem var det? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
-Jag vet inte, sa jag tyst.
-Jake? Frågade Niall och jag skakade på huvudet. 
-Nej, tror inte det, det lät inte som han, sa jag. 
Niall kollade orolig på Harry. Jag lutade mig tillbaka i soffan och Harry la sin arm om mig.
-Ta det lugnt, vi är här, sa han till mig och jag nickade. 
-Jag vet! Sa jag och log mot honom.

Mobilen ringde igen. Jag lät den ligga kvar på bordet där den låg och alla kollade på den. Ingen rörde sig. Det ända som hördes var ringsignalen. Det stod dolt nummer, precis som innan. Några sekunder senare slutade och jag flinade lite. Jag tog upp mobilen och då pep det till. Ett nytt sms. ”Hej, jag vet att du ser detta. Du kommer inte bli av med oss förrän du kommer ut. Vi vill snacka med dig. Själva.” stod det. Jag visade det för killarna.

-Bry dig inte! Vi kollar på film nu, sa Liam och jag log mot honom. Jag låste mobilen, stängde av ljudet och la den på bordet.
-Vilken film? Frågade jag.
-A walk to remember! Sa Harry som redan satt framför TV:en och satte i skivan.
-Okej, sa jag och drog en filt över mig. När Harry satt i filmen satte han sig bredvid mig och tryckte på play.
-Vill du ha filten över dig? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-Nej, ha den du, sa han och jag log.
På andra sidan om mig satt Louis. Han var från början djupt inne i filmen.

-Hallå!? Vi har glömt godiset! Utbrast Louis när det gått 20 minuter på filmen.
-Niall, varför har du inte sagt något? Tillade Zayn snabbt och alla flinade.
Han reste sig snabbt och sprang ut i köket. Han tog med de två stora chipspåsarna och godispåsen
-Nu så! Sa han och satte sig i soffan och log stolt. Jag tog några chips från en utav påsarna och när jag lutade mig bakåt såg jag ett billjus genom fönstret.
-Dom är kvar, sa jag tyst och såg i ögonvrån att Liam pausade filmen.
Harry reste sig ut soffan.
-Vart ska du? Sa jag orolig, men han svarade inte. Jag kollade på Louis, som snabbt reste sig ut soffan och gick efter honom.
-Harry, vart ska du? Hörde jag Louis säga och då tog Harry på sina skor.
-Harry! Gå inte ut, sa jag, men då hörde jag att dörren smällde igen.
-Louis? Ropade jag, men fick inget svar. Jag kollade på Liam, Zayn och Niall som satt i soffan.
-Varför gick dom ut? Sa jag och de alla skakade på huvudet.

Louis perspektiv

När vi kom ut stod bilen kvar och de fick syn på oss direkt. Jake hoppade ut först och sedan de tre andra killarna. Jag såg hur Harry spände blicken i de och jag tog han på axeln.
-Harry, lugn, sa jag. Han rörde inte en min och jag märkte att han var arg.

Vi stod nu framför Jake och hans kompisar. Harry hade inte sagt något, men jag såg på honom att han egentligen bara ville skrika ut mot dem. Han tog ett djupt andetag och började.

-Vad vill ni egentligen? Kan ni inte låta Sophie va? Var de första han sa och Jake var inte sen med att svara.
-Vad vi vill? Egentligen ingenting, men Sophie är min. Bara skit i henne. Hon utnyttjar dig, det förstår du väl? Du är inte den snygga killen som alla tjejer vill ha, hon är med dig och killarna för ni råkar vara ett känt band, sa han och jag att Harry blev ännu mer arg. Själv var jag också arg, men jag visste att Harry helst ville göra detta själv.
-Råkar vara? Är du avundsjuk eller? Sophie är min, så ni kan köra iväg nu, och aldrig mer komma tillbaka, sa han argt och Jake flinade.
-Jag? Avundsjuk? Nej, verkligen inte. Kalla ut Sophie, sedan ska jag lämna er ifred.
-Varför ska du snacka med Sophie? Säg det till mig, så ska jag meddela henne, svarade Harry och jag flinade lite för mig själv.
-Om du inte går in och hämtar henne, då gör jag det! Sa han och tog ett steg fram.
-Det gör du inte, sa Harry snabbt och Jake stannade upp.
-Sophie är inte värd dig, hon förtjänar en kille som älskar henne, på riktigt, sa han och jag såg hur arg harry var nu.
-Jag kanske inte är perfekt, men du är inte mycket bättre. Och, jag älskar henne, sa han och Jake kollade på honom. Han tog ännu ett steg fram och kollade på honom med arga ögon. Jake höjde sin hand och slog mot Harry. Han träffade på hans vänstra kind. '

-Tro inte att det är över, jag kommer tillbaka, sa han innan han vände sig och de började gå mot sin bil igen.
-Det där var så jävla onödigt, ropade jag efter dom. Jag kollade på Harry som höll på sin kind.
-Hur är det? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Det är bra, men Sophie kommer döda mig nu, sa han och jag tog han på axeln. Vi började sakta gå in mot huset, men Harry stannade.
-Vänta lite, sa han och när han tog bort sin hand såg vi hur det rann blod ut från munnen.
_____________________________________________________________________________________
Förlåt för att ni inte fick någon del igår, men hoppas ni gillade denna!
Snart kommer det upp ett nytt inlägg med vilka som får vara med i novellen! :)
/Angelica, Johanna & Nellie

Sophies perspektiv

-Vet ni vad? Sa Sophie plötsligt.
-Vad? sa alla vi i kör och Sophie skrattade.
-Jag har ångrat mig, vi åker till nöjesparken eftersom vi har planerat allt och jag vill inte svika er. Vi kan kolla på film ikväll när vi kommer hem så får Harry lite som han vill, sa Sophie och log mystiskt mot Harry.
- Men let’s go then! Sa jag och vi gick ut genom dörren och körde iväg.
________________________________________________________________________________________
-Vad stort! Var det enda Sophie fick ur sig när vi gick in i parken. 
-Har ni hyrt hela stället? Frågade hon och kollade på oss med stora ögon.
-Ja! Svarade vi och hon log. 
-Så, var ska vi börja? Frågade Zayn och Harry var snabb med att svara.
-En som inte är så läskigt, sa han och jag flinade åt honom.

När vi två timmar senare hade åkt nästan de flesta karusellerna hade vi de tre värsta kvar.
-Säker på att vi inte ska åka hem nu? Frågade Harry och jag skrattade åt honom.
-Du kommer klara dig, sa Sophie och han log.
-Jo, det hoppas jag!

Sophies perspektiv

Vi satte oss i ”tåget” som körde runt i berg- och dalbanan. Jag och Louis satte oss längst fram, eftersom vi var de två som älskade detta mest. Efter oss satt Zayn och Liam och i trejde vagnen satt Harry och Niall. Harry såg helt skräckslagen ut. Niall såg lite lugnare ut, han satt där mest för att kunna lugna Harry. Det tutade högt och sedan började tåget rulla.

-Jag ska aldrig mer åka! Utbrast Harry när tåget stannade igen och alla skrattade.
-Vi har två kvar! Sa Louis och jag log. Sedan började jag och Louis gå mot nästa karusell.

När vi en timme senare bestämde oss för att åka hem andades Harry ut.
-Äntligen! Sa han.
Vi gick till bilen och började köra. Jag var ganska trött, så jag somnade mot Harrys axel nästan direkt.

Jag vaknade med ett ryck. Jag kollade runt mig och såg att alla sov, förutom Louis såklart.
-Haha, vad du vaknade till fort! Sa han.
-Mm, sa jag tyst. Jag hade drömt ännu en gång om Jake och jag mådde inte bra utav detta. Jag visste att jag var i trygga händer när jag var med killarna, men kanske stod han utanför huset när vi kom hem? Jag kollade ut genom bilfönstret och insåg att vi var på vägen där mitt hus låg. Louis körde in på vår uppfart och jag väckte försiktigt Harry och Zayn som satt bredvid mig.

Jag gick upp på mitt rum och tog upp min mobil ur min väska. Jag hade inte kollat på den på hela dagen och när jag låste upp den blev jag nästan lite rädd. 23 missade samtal och 7 nya sms. Allt var ifrån Jake. Jag ville egentligen bara ringa upp han och säga att jag aldrig mer ville höra eller se honom. Men jag vågade inte ringa honom. Det bästa var nog att bara strunta i honom, men jag kunde inte få bort han från mina tankar. Det han hade gjort var olagligt och jag skulle nog aldrig glömma det helt. Jag la ner mobilen i sängen och gick ner till killarna.
-Vad ska vi äta idag? Frågade jag och dom ryckte på axlarna.
-McDonalds? Frågade Harry och Liam nickade.
-Ja! Svarade Liam och Zayn instämde.
-Det var faktiskt längesedan vi åt det, sa Liam och jag nickade.
-Det går bra för mig! Sa jag.
-Då får vi väl köra iväg! Sa Louis och jag nickade.
-Ska alla hänga med? Sa Zayn.
-Någon kan stanna hemma ju, sa jag och Zayn nickade.
-Niall är i duschen, så han stannar väl här. Vem mer? Frågade Harry.
-Jag kan stanna, sa jag och han nickade.
-Okej, ska vi andra åka eller?
-Gör ni så! Köp gärna lite godis med er hem, sa jag och Harry nickade.
De tog på sig sina skor och sedan gick det ut. I samma sekund kom Niall ner för trappan, nyduschad.
-Vart skulle dom?
-Dom skulle köra och köpa mat, det blir McDonalds, sa jag och han log.
-Vad bra! Ska vi duka? Jag nickade mot honom och sedan gick vi in i köket. Jag tog ut sex tallrikar ur skåpet som Niall satte ut på bordet framför TV:en.
Jag kollade ut genom fönstret och såg att en bil stannade precis utanför vår uppfart. Bildörrarna öppnades och fyra killar klev ut. Jag kände igen Jake direkt, men de andra fyra visste jag inte vem det var.
-Niall! Ropade jag, de var det ända jag fick fram och han kom direkt.
-Vad? Sa han oroligt och jag pekade lite diskret ut mot bilen.
-Är det Jake? Frågade han och jag nickade.
-Mm, mumlade jag. Mitt hjärta bankade snabbare och snabbare.
-Vem mer än Jake? Frågade han och jag skakade på huvudet.
-Jag vet inte, sa jag väldigt tyst.
-Vad ska vi göra? Dom kommer säkert stanna där och killarna kommer hem snart, sa jag och Niall tog upp sin mobil.

-Hej Liam.. eh, du vet Jake? Hörde jag Niall säga i telefonen. Jag satte mig i soffan och tog en filt om mig. Jag frös och var rädd. Men det kändes bra att Niall var här.

-Vad sa han? Frågade jag Niall när han satte sig i soffan och hade lagt på.
-Dom var på väg hem, men dom skulle först kolla om dom var kvar och var dom det så fick dom hitta på en lösning, sa han och jag nickade.
-Tänk så gör dom något? Sa jag oroligt och Niall nickade.
-Ja, man vet ju aldrig.
-Och allt är mitt fel i så fall, sa jag och han kollade på mig.
-Ditt fel? Nej, varför det?
-Jake är här egentligen för att göra mig något, men om han får syn på killarna, kanske speciellt Harry, gör han kanske något dumt?
-Men tänk inte att det är ditt fel, okej? Jag nickade mot honom, även om jag verkligen inte släppte den tanken. Varför hade jag börjat snacka med Jake? Hade jag inte gjort det, hade jag inte blivit våldtagen och allt hade varit bra.
Vi hörde en bil rulla in på uppfarten och vi kollade ut. Bilen som Jake och de andra tre killarna åkt i var bort men jag kunde inte slappna av. Jag såg att Louis, Harry, Zayn och Liam hoppade ut ur bilen och gick ganska snabbt in.

-Hej, är allt bra? Frågade Harry när dom kom in och jag nickade.
-Ja, det är bra nu, jag blev bara så rädd, sa jag tyst och han kramade om mig.
-Förstår det, men vi är här! Jag log mot honom och han pussade mig på kinden.
-Ska vi äta? Frågade jag och dom nickade.

Min mobil, som jag tagit ner och nu hade i mitt knä, vibrerade och numret var okänt. Jag tog upp mobilen och skulle precis trycka på svara.
-Sophie, nej! Utbrast Harry och jag kollade på honom.
-Vad?
-Det kanske är Jake? Jag nickade mot honom.
-Jag vet, men...
-Inga men, han förtjänar inte din uppmärksamhet, sa han och jag kollade på skärmen, och sedan på Harry igen.
Harry hade rätt. Jag borde strunta i honom, men jag ville svara. Jag kollade på skärmen igen. Det kunde vara någon annan, men vem? Och varför skulle dom ringa med dolt nummer?
-Hej, det är Sophie, svarade jag i telefonen.
-Hej, sa en röst som jag faktiskt inte kände igen.
-Vem är det? Sa jag tyst. Ingen svarade.
-Hallå? Sa jag och hörde lite tyst prat i bakgrunden.
-Är allt bra med dig idag? Frågade den okända rösten och mitt hjärta började banka.
_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

-Fan, sa jag tyst för mig själv och gick iväg för hitta en billaddare till telefonen. Medan jag sprang runt i mitt rum efter jakt på en laddare ringde mobilen.
-Hej, sa jag med lite stressad röst, samtidigt som jag fortsatte jakten på laddaren.
-Hej, vi ses snart! Hörde jag en röst säga och jag la genast på. Jag stannade helt upp och började skaka.
_________________________________________________________________________________
Jag satte mig ner på sängen och jag kände att jag fortfarande skakade. Rösten spelades upp i mitt huvud, om och om igen. Jag var utan tvekan rädd. Jake visste vart jag bodde. Vi hade ju bestämt oss för att åka iväg men jag skulle aldrig bli av med honom. Och om jag följer med skulle dom märka på mig att jag inte mådde bra.
-Sophie, kommer du? Hörde jag Harry ropa och jag suckade. Vad skulle jag göra? Om jag stannade hemma skulle Jake förmodligen komma och jag ville inte ens tänka på vad som skulle hända. Men skulle jag följa med kommer jag bara tänka på det hela tiden och då kommer inget bli kul. 
-Eh.. började jag, men min rädsla tog över.
-Hallå? Sophie? Hörde jag honom ropa igen. Sen hörde jag hans fotsteg i trappan. 
-Vad är det? Sa han och satte sig bredvid mig.
-Jag mår inte så bra... men, ni kan åka iväg om ni vill! Jag tror jag vill stanna hemma! Sa jag och Harry la sin arm om mig. 
-Vad är det? Berätta! Sa han och jag tittade ner. Jag kunde inte berätta detta, inte nu. 
-Jag mår bara inte bra, men åk ni iväg och ha lite kul! Sa jag och trängde fram ett leende. 
-Det blir inte kul utan dig, sa han och jag lutade mitt huvud på hans axel.
-Gör som ni vill, men tänk inte på mig! Jag tror jag ska sova lite, sa jag och han nickade. 
-Kalla om du vill snacka, sa han och kysste mig. Jag log mot honom och sedan gick han ut.

Harrys perspektiv

-Sophie mår inte bra, hon sa att vi kunde åka om vi ville, sa jag och Louis svarade snabbt.
-Vi kan ju inte lämna henne, sa han. De andra instämde och jag log. 
-Vad ska vi hitta på? Frågade jag och alla ryckte på axlarna. Alla verkade ganska trötta. 
-Vi kanske kan ha en filmkväll igen då? För jag vägrar att lämna Sophie ensam om hon inte mår bra, fortsatte jag och killarna nickade. Visst, vi har haft väldigt på filmkvällar på sistone men jag vill inte lämna Sophie ensam.
Jag gick upp till Sophie igen för att prata med henne.
-Lilla älskade gumman, jag vägrar att åka här ifrån om du inte mår bra och det är resten av killarna också eniga om. Vi stannar här, så kan vi ha ännu en underbar filmkväll och jag kan mysa med dig, sa jag och kysste henne ömt
-Aww vad gullig du är Harry. Du vet väl om att jag älskar dig va?
-Ja det vet jag men jag älskar dig mer än vad du kan tänka dig, sa jag och kysste henne igen. Jag menade verkligen det jag sa för hon skulle aldrig kunna förstå hur mycket jag älskade henne.
-Men ska vi gå ner till killarna så dom inte undrar var vi tar vägen? Frågade Sophie med ett leende.
-Det kan vi väll men jag hade hellre velat ligga här och mysa med dig, sa jag med ett stort leende.
-Men du kan mysa med i soffan, svarade Sophie och kysste mig passionerat.

Nialls perspektiv

Jag hörde steg i trappan och insåg snabbt att det var Harry och Sophie som kom. De hade varit där uppe ett bra tag nu.

-Äntligen kommer turturduvorna! Utbrast jag och Louis började att skratta.
-Men hur blir det med nöjesparken? Frågade Liam med ett frågande uttryck i ansiktet.
-Vi stannar här och har en filmkväll istället, svarade Harry och log.

-Men det är inte kväll än, så vad ska vi göra nu då? Frågade Zayn och skrattade. 
-Vet ni vad? Sa Sophie plötsligt.
-Vad? sa alla vi i kör och Sophie skrattade.
-Jag har ångrat mig, vi åker till nöjesparken eftersom vi har planerat allt och jag vill inte svika er. Vi kan kolla på film ikväll när vi kommer hem så får Harry lite som han vill, sa Sophie och log mystiskt mot Harry.
- Men let’s go then! Sa jag och vi gick ut genom dörren och körde iväg.
_____________________________________________________________________________________
Ganska kort del, men bättre än inget! 
Tack för alla kommenterar!
/Angelica, Johanna & Nellie

Vi sprang snabb upp och sedan lika snabbt ner igen.
-Kuddkrig! Sa Liam och kastade kuddarna mot killarna som satt i soffan.
____________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Efter kuddkriget var vi helt slut. Killarna hade somnat redan, och jag och Liam var dom ända vakna.
Liam gäspade och sa,
-Hur kul kuddkriget än var, så ska vi nog sova nu, sa han och log. 
Jag nickade instämmande.
-Vi borde väcka det andra, dom ser inte ut att ha det så bekvämt direkt, sa jag. 

Niall satt och sov i hörnet av soffan och lutade sitt huvud bak mot väggen, medan Zayn låg med sitt huvud i Nialls knä och sina ben över Louis som låg lutat mot Harry, och Harry låg med sitt huvud på sovkanten, och benen nere på golvet.
Liam skrattade.
-Ja! Jag väcker dom, så kan du börja bädda däruppe? Sa han.
-Låter som en bra ide, svarade jag och gick upp.

Jag bäddade till på madrasserna på golvet för Zayn, Louis, Niall och Liam och för mig och Harry i min säng.
Plötsligt hörde jag trappsteg och hur någon öppnade dörren till mitt rum. Någon slängde sig i sängen och jag kollade mot sängen.
-Hej Harry! Sa jag utan att tveka.
-Hej älskling, hörde man en väldigt utsliten Harry svara.
-Trött? Frågade jag och la mig bredvid honom.
Han blundade och log till svar.
Jag kysste hans kind och reste mig upp, sedan gick jag in till badrummet.

Jag tvättade bort mitt smink, borstade tänderna, och borstade håret.
När jag var klar gick jag in i mitt rum, alla killarna hade somnat igen, förutom Liam. Jag la mig bredvid min underbara pojkvän och somnade.

Det var mörkt, huvudet snurrade och jag var ensam. Fullständigt ensam.
Det enda man hörde var regnet som piskade utanför.
Jag vände sida i sängen, och den andra sidan var tom.
Jag reste mig upp, öppnade dörren till gästrummet. Rummet var tomt.
Tavlorna på väggarna rörde sig och man hörde en ung flicka skrika. Det kom från mitt rum.
Jag sprang tillbaka till mitt rum, och såg hur en ung flicka låg på min säng med en ung man över sig. Han höll fast hennes händer, och flickan såg livrädd ut. Flickans blick fastnade på min och hon skrek att jag skulle hjälpa henne. Men jag kunde inte, jag kollade ner på mina fötter och dom var fast, kedjor var snurrade runt dom. Jag försökte skrika men fick inte fram något ljud.
Mannen såg att flickan tittade på mig och vände sitt huvud mot mitt håll. Mannens ansikte var välbekant, fast han såg mycket äldre ut, hans mörka blick kände jag igen. Han log med sitt mest elaka leende och sa,
-Trevligt att ses igen Sophie! Hur är det med huvudet?
Jag kände hur ögonen svartnade och hur smärtan i bakhuvudet kom.

Harrys Perspektiv

Jag vaknade av ett skrik, ett hysteriskt skrik.
Jag satte mig upp fort och möttes av en svettig Sophie, som hade ögon stora som ett rådjur. Hon skakade och stirrade med ögonen på väggen.
-Sophie! Vad är det? Sa jag skräckslaget.
-J-j-ja-ke , fick jag ett skakigt svar tillbaka.
-Va? Sa jag.
En mardröm, tänkte jag. Det var ett tag sen det hände nu, men de var inte bra att hon fortfarande tänker på det.
Jag drog henne intill mig och hon tog ett fast grepp om mig.
-Älskling, andas. Det var bara en dum dröm, sa jag och kysste henne på pannan.
-Harry, släpp aldrig, aldrig taget om mig, svarade hon.
Tårarna rann nu från hennes kinder och jag torkade bort en tår.
-Aldrig älskling, sa jag och höll fast henne hårdare.

Jag torkade tårarna från henne kinder igen och hon snyftade tyst.
Jag strök min hand mot hennes kind tills hon somnade. Jag blundade och somnade sakta, med armen runt Sophie.

Sophies Perspektiv

Jag vaknade upp med huvudvärk. Klockan stod på 07:20 och jag kände mig ganska trött.
Regnet slog mot rutan, och den hemska drömmen från i natt kom upp i huvudet.
Harry låg tätt intill mig, hans hand var fastklistrad mot min och jag kände mig trygg. Jag visste att inte Jake var här, men drömmen var läskigt.

Jag tog mig loss ur greppet långsamt och försiktigt, tog mig upp till badrummet och låste efter mig. 
Jag kollade in spegeln, mitt hår var rufsigt från så mycket jag hade svettats inatt och jag var helt blek. Jag hade stora påsar under ögonen.
Jag skakade på huvudet och tog mig in i duschen. Även om jag fortfarande var trött ville jag inte sova mer.
Jag kände det varma vattnet rinna ner från min kropp och jag stod i duschen länge.

Efter 40 minuter gick jag ur duschen, satte på mig ett par svarta mjukis byxor och en Jack Wills T-shirt jag hittade i mitt rum. Antagligen Harrys, men den var skön.
Jag lät håret vara utsläppt, och borstade tänderna. Jag sminkade på mig lite puder och tog mascara för att minska blekheten och det funkade. Jag kände mig genast mycket fräschare och jag gick tillbaka in i mitt rum.

I mitt rum låg en nyvaken Harry i min säng och tittade på mig oroligt.
-Hur mår du älskling? Frågade han.
-Jorå, jag mår bra, sa jag och log stort.
Han tittade på mig fortfarande oroligt.
-Du skrämde mig rejält igår kväll, det vet du va? Aldrig sett dig så rädd förut, sa han och småskrattade lite lätt.
-Gubben! Jag mår bra nu, det va bara en dum dröm.
-Är du säker? Frågade han.
-Jaaa! Jag är säker, sa jag och nickade. Jag gick fram till honom och vi möttes i en kyss.

-Lova att berätta för mig om det är något, okej? Sa han.
-Jadå älskling, sa jag och log.

Han log tillbaka och begav sig in till badrummet. 
-Förresten! Du är väldigt snygg i min tröja, sa han och blinkande med ena ögat.
Jag nickade mot honom och skrattade för mig själv och sen bestämde jag mig för att väcka de andra killarna

Dags för att hämnas! Tänkte jag för mig själv och hämtade mina högtalare till telefonen. 
Jag kopplade in min telefon till högtalarna, satte på musik på högsta volym.

Louis hoppade ur sin säng i ett par superman kalsonger, Liam drog sin kudde över huvudet, Zayn började skratta och Niall skrek för att han blev så rädd.

Själv, brast jag ihop av skratt och la mig på golvet. Jag fick ont i magen, så mycket jag skrattade.
-SOPHIEE!! Skrek killarna och hoppade på mig och slog mig med deras kuddar.

Alla skrattade nu och mitt hår, som inte hade torkat helt, hade nu gjort allas kuddar våta.
-Mina herrar, detta är min hämnd från alla gånger ni har hoppat i min säng för att väcka mig, slängt vatten, eller slängt mig i poolen, sa jag och skrattade.

-Då är vi kvitt då? Sa Louis med ett stort leende.
-Fred, sa jag och skakade han med honom.

Harry kom in, nyklädd och luktade underbart gott.
Han hade på sig röda chinos och en svart Tommy Hillfinger pikè.
-Lugna er! Jag kom precis på världens ide, sa han och log. 
-Vaddå? Sa jag och drog min arm över hans midja. 
-Vi ska till en nöjespark idag! Med berg och dal banor! Karuseller, och sockervadd.
Alla nickade och log mot honom.
-Bra ide Harry! Men alla fans då? Sa Zayn.
-Vi hyr hela för oss själva, sa Harry och log.
-Inte för att våra fans är jobbiga på något sätt, men det där är en lysande ide! Sa Zayn och Harry log stolt.

-Klä på er så åker vi!! Sa jag glatt och sprang ner till köket för att fixa lite snabb frukost.
-Kom ner när ni är klara, skrek jag och hörde tysta ”mm” från övervåningen.

Jag bredde alla varsin baguette som vi kunde ha med oss och sedan blandade jag ihop lite dricka. När jag var klar kom alla killarna ner och vi åt frukost på tio minuter.
-Kan ni plocka undan? Jag måste hämta lite saker, sa jag och Zayn nickade.
-Såklart!
-Tack, sa jag och sprang upp på mitt rum.
Jag tog fram min svarta väska med lite små guldiga detaljer på och la ner mina nycklar, pengar och annat jag behövde. Jag tog upp mobilen och så att jag inte hade mycket batteri. 17 %.
-Fan, sa jag tyst för mig själv och gick iväg för hitta en billaddare till telefonen. Medan jag sprang runt i mitt rum efter jakt på en laddare ringde mobilen.
-Hej, sa jag med lite stressad röst, samtidigt som jag fortsatte jakten på laddaren.
-Hej, vi ses snart! Hörde jag en röst säga och jag la genast på. Jag stannade helt upp och började skaka.
_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

-Harry, det där var pinsamt, sa jag och han skrattade åt mig.
-Lugn gumman, det var Louis, inte din mamma! 
__________________________________________________________________________________
Jag log mot honom och han kramade om mig. 
-Kom, vi går ner och ser vad det blir för mat! Sa han och jag nickade och följde efter honom.

När vi kom ner satt alla redan på varsin stol. På bordet stod det massor med olika mat framdukat.
-Det blev lite allt möjlig, sa Zayn och jag nickade.
-De blir nog bra!
Jag och Harry satte oss ner och vi började äta.

Efter en halvtimme var vi alla mätta. Till min förvåning hade faktiskt inte Louis sagt något om vad jag och Harry gjort, vilket han brukade göra. Men, än var kvällen inte slut. Men jag visste att Harry inte skämdes och han hade rätt. Det var ju trots allt inte mamma eller pappa.

-Vad ska vi hitta på? Ska det bli ännu en filmkväll? Frågade Niall när vi satt i soffan och snackade lite.
-Vi kollar ju alltid på film, sa Liam och suckade. Danielle skrattade lite åt honom och även vi andra gjorde det.
-Ja, men vad ska vi hitta på då? Frågade Niall och alla kollade på varandra.
-Ut och festa! Utbrast Louis och kollade på oss.
-En onsdagskväll? Vilka ställen har öppet då? Frågade Harry och Louis flinade.
-De som släpper in små barn som dig, svarade han och Harry gav han en ond blick.
-Men, vi kan gå ut på fredag? Föreslog Liam.
Killarna nickade mot honom och sedan kollade Harry på mig.
-Om det är okej för dig? Sa han och jag log.
Egentligen var jag väl inte så jättesugen på att festa. Men att få chansen att festa med dessa killar kunde jag bara inte tacka nej till.
-Ja, såklart! Ska du också med Danielle? Frågade jag och allas blickar riktades mot henne.
-Nej, jag kan inte, tyvärr! Sa hon och Liam la sin arm runt henne.
-Vad synd! Men, vad ska vi hitta på ikväll då? Sa jag.
-Jag vet, vi kör charader! Utbrast Louis och Niall nickade.
-Ja! Sa han och Louis sprang snabbt iväg och några sekunder senare kom han tillbaka med ett charader spel.
-Var hittade du det? Hur visste du att vi hade det? Sa jag med en förvånad röst och han Louis skrattade åt mig.
-Jag har sett det jättelänge! Kom så spelar vi!
Louis satte sig ner på golvet och plockade fram alla grejer. Vi alla satte oss i en ring, med spelplanen i mitten.
-Du ser väldigt förväntansfull ut Louis, sa jag och han nickade, utan att kolla upp.
-Ska vi dela in oss i lag? Sa Liam och Louis nickade.
-Yes! Vilka lag?
-Jag, Liam och Sophie, sa Niall och log mot mig. Jag nickade och log tillbaka.
-Och jag, Louis, Zayn och Harry! Sa Danielle och alla nickade.

Vi började spela direkt och alla skrattade, riktigt mycket. Niall, som jag märkte varit lite nere skrattade som han alltid brukar och vi alla hade riktigt kul. Två timmar senare avslutade vi spelet och då var det jag, Liam och Niall som hade vunnit.
-Hur känns det nu Harry? Din flickvän vann över dig! Sa Liam och puttade honom i sidan.
-Jag var lite snäll idag, nästa gång, då ska ni få se! Sa han och log mot mig.

-Tack för en rolig kväll Sophie, och killarna! Men, jag måste verkligen gå nu! Sa Danielle när klockan slagit lite över elva och vi satt i soffan och kollade på någon film, som gick på tv:en.
-Det var kul att du ville komma, sa jag samtidigt som vi reste oss ur soffan. I alla fall jag, Liam och Danielle.
-Ni verkar trötta! Hejdå killar, sa hon och gav de alla varsin kram, sedan gick vi ut till dörren.

Danielle tog på sina skor och sin jacka och sedan kollade hon på oss.
-Hejdå Liam, sa hon och kramade om honom. De kysste varandra och jag log för mig själv. Det var verkligen söta.
-Och hejdå Sophie, sa hon och kramade om mig.
-Och, tack för allt! Vi får träffas snart igen! Sa hon och jag nickade. Sedan gick hon ut genom dörren.

När hon stängde dörren låste jag den snabbt och sedan kollade jag på Liam.
-Hon var nog glad att hon fick vara med! Ni verkar blivit bra vänner, sa han och jag nickade.
-Hon är supersnäll! Han log mot mig.
-Ska vi ha kuddkrig? Kom igen, vi springer upp och hämtar alla kuddar, sa han och jag nickade.

Vi sprang snabb upp och sedan lika snabbt ner igen.
-Kuddkrig! Utbrast Liam och kastade kuddarna mot killarna som satt i soffan.
_____________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv

-Smile! Utbrast hon. Jag log lite stelt. Orden ”Niall, du är så jävla ful” ekade i mitt huvud.
-Niall, kan jag få en kram? Frågade en tjej bredvid mig och jag log.
-Självklart! Jag gav henne en kram och sedan log hon mot mig.
-Jag älskar dig, sa hon och jag log tillbaka.
Men, orden fortsatte eka i huvudet.
___________________________________________________________________________
Louis Perspektiv

Klockan närmade sig halv 3 och killarna och jag satt vid caféet som vi skulle träffas vid.
Fansen hade, efter många omständigheter, gått hem, Paul hade kommit för att lugna ner alla och få iväg dom.
Vi satt och pratade och skrattade nu, alla förutom Niall. Niall brukade alltid vara den som skrattade och lät mest, men nu satt han här tyst och sa inget.
-Vad är det Niall? Frågade jag.
-Eh, inget. En fånig grej bara, svarade han och viftade på huvudet.
-Berätta för mig, jag säger inget till dom andra, sa jag.
Liam, Harry och Zayn var för upptagna med att skämta så dom hörde inget av det vi sa.
-Nyss när vi hälsade på våra fans, hörde jag bakom alla tjejer hur det var någon som skrek ‘’Niall du är så jävla ful!’’ och jag kan bara inte få ut meningen ur mitt huvud, sa han med en väldigt ledsen ton i rösten.
Jag kände hur jag blev väldigt arg, hur kunde ett fan skrika det? Jag förstod att alla inte kunde vara fans och gilla oss, men då behövde dom faktiskt inte komma hit.
-Niall släpp det! Du är inte ful, och det vet du! Det finns dumma fans, som inte är riktiga fans, hon ville ha uppmärksamhet bara! Skriv vad som hände på Twitter, så kommer du på tusentals mentions som du kommer må bättre av, svarade jag honom med ett leende.
Han log och kramade om mig.
-Tack Louis! Jag känner mig bättre nu, sa han med ett stort leende.
Snart satt alla och skrattade och skämtade igen, Nialls skratt hördes såklart högst.

Lite senare kom Danielle och Sophie med flera påsar med kläder.
-Här har några stor shoppat! Sa Liam.
-Vad skulle vi annars gjort!? Sa Danielle och både tjejerna skrattade. 
-Ni verkar haft det trevligt? Sa Harry. 
-Jätte trevligt! Svarade Sophie med ett leende.

Sophies Perspektiv

Vi var påväg mot bilen nu, klockan började bli ganska mycket. Liam och Danielle gick längst fram och Liam höll om Danielle.
Zayn, Niall och Louis gick efter dom och skrattade fortfarande.

Harry och jag gick lite längre bort, och han höll om mig.
-Visst är Danielle en riktigt schysst tjej? Frågade Harry.
-Grymt snäll! Hon och Liam passar verkligen, svarade jag med ett leende.
-Ja, absolutt, sa han och strök min arm.

Vi satte oss i bilen och började åka hemåt. Jag började tänka på mamma och pappa! Dom skulle ju komma hem snart, eller ja, på fredag. Det var trots allt bara onsdag. Det var två kvällar kvar, kanske tre, om dom skulle komma hem sent.

-Danielle, det finns plats för dig att sova över hos oss, om du vill? Frågade jag.

-Jag skulle gärna vilja! Men jag kan inte, ska upp till en dans träning tidigt imorgon, men jag kan gärna äta middag med er, om jag får, svarade hon.
-Såklart! Vi åker hem till mig och lagar middag, svarade jag med ett leende.
-Men tack för att du frågade, sa hon och log mot mig.

Liam log också mot mig, han kände sig nog tacksam över att jag frågade. 
När vi väl kom hem till mitt hus parkerade Louis bilen på mamma och pappas parkering och vi gick in till huset.

-Ni kan väl börja plocka fram någon mat så jag kan gå upp och duscha? Frågade jag. De nickade mot mig och jag sprang upp till mitt rum. Jag plockade fram ett par mysbyxor och ett svart linne sedan låste jag in mig i badrummet, tog av mig mina kläder och satte igång duschen.

Jag hörde hur dom hade satt igång musik därnere, just nu spelade dom What Makes You Beautiful. Jag skrattade lite för mig själv. De var ju bra att dom tycker om sin egen låt i alla fall, tänkte jag och gick in i duschen.

När jag var klar drog jag en handduk runt mig och en handduk virade jag runt håret. Jag gick till mitt rum för att klä på mig. Precis när jag tog av mig handduken och satte på mig ett par trosor, knackade det på dörren.
-Vänta lite! Skrek jag. Jag satte på mig en svart BH snabbt, och en stor tröja. Jag tror det var Harrys.
Jag öppnade dörren och där stod Harry.
-Jag skulle bara se hur det gick för dig, sa han snabbt och gick in, sen stängde han dörren.
-Okej gubben! Jag är okej, sa jag och skrattade. 
-Jag ska bara gå in i badrummet snabbt, fortsatte jag.

Harrys Perspektiv

Jag la mig ner på Sophies säng.. Den var så bekväm! Skulle kunna sova på den här för evigt. Vara med Sophie för evigt. En dröm, en dröm som skulle kunna bli sann.
Hon stod med öppen dörr till badrummet, hon torkade sitt hår. Hon stod där med min tröja på sig, så lång så den räckte precis över hennes rumpa och man kunde se hennes långa ben.
Jag bet mig i läppen, tänk att den här vackra tjejen var min, bara min.

-Kom hit Sophie, sa jag.
Hon stängde av hårtorken och ställde sig bredvid sängen.
Jag sträckte ut armarna mot henne.. 
-Kom hit, sa jag igen.
Hon tog ett steg närmre mig och kramade om mig. Jag drog ner henne mot sängen.
-Harry! Sa hon bara och vi skrattade.
Jag kysste henne och hon besvarade kyssen, passionen i våra kyssar, i vår kärlek kunde ingen beskriva.
Sekunder senare låg vi på hennes säng, munnarna tryckta mot varandra och hennes kropp på min.

Louis Perspektiv

-Jag förstår verkligen inte varför Sophie och Harry alltid tar så lång tid på sig, sa jag med en suck.
-Jag går upp säger till dom att maten är klar, sa jag och Zayn nickade mot mig.
Jag sprang upp i trappen och öppnade sakta Sophies sovrums dörr.
Jag möttes av två hånglande ungdomar och jag blev, faktiskt lite förvånad.

-HARRY OCH SOPHIE! Sa jag med en sträng ton.
Båda två blev jätte rädda och satte sig upp fort. Sophie blev genast röd i huvudet.
-Hur kan ni hångla utan att fråga om jag skulle va med? Sa jag och både två skrattade.
Jag slängde mig i sängen och sa, 
-Om ni får barn, lova att ni döper han till Louis? Sa jag med en glad ton.
De skrattade åt mig.
-Om det blir en tjej då? Frågade Harry.
-Louise? Det fattar ni väl sjävla, sa jag och vi alla tre skrattade.
-Såklart vi gör Louis, sa Sophie och la sin arm över mig.

-Maten är klar nu, så ni bör avsluta det ni höll på med, sa jag med ett skratt och sedan gick jag igen.
-Vi kommer snart ner! Sa Harry.
Jag log bara för mig själv. Dom var så söta tillsammans.

Sophies perspektiv

-Harry, det där var pinsamt, sa jag och han skrattade åt mig.
-Lugn gumman, det var Louis, inte din mamma!
_____________________________________________________________________________________
Del 74! You like it?
Tack, igen, för era kommentarer! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Eller, du vill hänga med? Sa han och blinkade.
-Harry! Utbrast jag och han flinade åt mig.
Jag kysste honom snabbt och sedan gick jag in på mitt rum. Jag hörde killarna ifrån soffan där nere, så jag gick ner och satte mig.
____________________________________________________________________________
Liams perspektiv

-Hej! Sa jag glatt när Danielle öppnade dörren och vi gick in. Jag gav henne en lång, varm kram och kysste henne.

-Hej, är allt bra? Sa hon och jag nickade.
-Ja, själv? Det var längesedan vi träffades.
-Ja, jag vet! Har saknat dig, sa hon och jag log mot henne.
-Jag har saknat dig också! Hon log tillbaka och sedan vände jag mig om mot de andra som precis tagit av sina skor.

-Detta är Sophie, sa jag och drog fram Sophie som stod lite bakom Harry och Zayn.

Danielles perspektiv

-Hej, sa Sophie tyst och jag log mot henne.
-Hej, allt bra? Frågade jag och hon log lite smått.
-Ja, själv?
-Jo, det är bra! Sa jag och hon nickade. Jag log mot henne och sedan vände jag mig mot de andra killarna.
-Hej killar! Utbrast jag och dom skrattade åt mig.
-Hej, sa de alla i kör och log, som vanligt.

Vi gick in i köket och satte oss ner. Jag tog fram lite dricka till alla.
-Vill ni ha något äta? Niall, är du hungrig? Sa jag och flinade åt honom.
-Nej, faktiskt inte! Vi åt pannkakor innan, sa han och Harry fortsatte.
-Som jag gjorde!
-Ja, då måste ni vara hungriga, mat som du gör Harry är inte ätbart!
-Ska du säga, svarade Harry och gav mig en ond blick.

Vi satt och snackade ett bra tag, men jag märkte att Sophie var lite blyg. Jag visste inte vad dom brukade göra, men jag tänkte att vi inte kunde sitta här hela dagen.
-Ska vi åka och shoppa? Frågade jag efter efter ett tag, när vi inte hade så mycket annat att snacka om.
-Men, ne.. började Liam och Louis men Sophie avbröt dom snabbt.
-Det låter som en bra idé, sa hon och log mot mig.
-Ja, eller hur! Kom igen nu killar! Vi lovar att vara med och spela tvspel sen, eller hur Sophie?
-Ja, vi lovar! Sa jag och vi började skratta. Vi tog våra saker och sedan satte vi oss i bilen och körde mot shoppingcentret.

Sophies perspektiv

När vi stannade utanför shoppingcentret hoppade vi av bilen och gick sakta in. Det var inte så mycket folk där såhär mitt på dagen.
-Ska vi dela upp oss? Frågade Harry och Danielle nickade.
-Jag och Sophie går själva, annars kommer vi inte få gå in i någon affär! Sa hon och jag skrattade.
-Är det okej? Frågade Danielle mig och jag nickade.
-Ja, såklart! Sa jag och log.
-Bra! Klockan är typ halv 12, vi kan väl träffas vid det stora cafét här inne vid halv 3? Sa Danielle och Zayn nickade.
-Det gör vi!
Jag och Danielle gick iväg och i början sa vi inte så mycket. Men efter vi varit inne i två affärer och tagit roliga bilder i omklädningsrummet kunde jag för mig själv säga hur snäll hon var. Plötsligt vibrerade mobilen. På skärmen stod det Evelina. ”Hej Sophie! Saknar dig, vi måste snacka mer om Sverige besöket... när kommer ni? Allt bra? Puss!” jag tryckte i den vita rutan och började skriva ett sms. ”Hej du, saknar dig också. Vi kommer om ungefär 2 veckor, tror du att ni kan åka dit? Alltså, jag är ute och shoppar med Danielle.. Liams tjej. Vi har superrolig. Jag twittrar nog en bild snart, puss!” svarade jag och vi fortsatte att gå vidare. Jag kollade igenom lite utav bilderna vi tagit på min mobil och hittade en ganska rolig.
-Du, denna bilden tweetar jag, är det okej? Frågade jag Danielle och visade upp bilden. Hon skrattade till lite.
-Gör du så!
Jag gick in på twitter och skrev en ny tweet. ”Me and @DaniellePeazer :)” skrev jag och sedan laddade jag upp bilden.

Nialls perspektiv

-Jag tror folk vet att vi är här... kolla bak, sa jag lite tyst och jag såg att Louis vände sig om.
-Tur att tjejerna får shoppa ifred, sa Liam och skrattade.
Det var inte så många tjejer som kom fram till oss först och vi stod där och snacka med dom, men efter en kvart hade det samlats en hel del. Jag stod där mitt bland alla tjejer. Alla tjejer skrek våra namn hela tiden och jag ville verkligen hinna med att ta foto och snacka med alla.

-Niall, du är så jävla ful, hörde jag någon ropa bakom mig, precis när jag skulle ta ett foto med två tjejer. Jag hade stått där, med ett leende, men det försvann lika fort. Tjejen som stod framför oss med kameran i handen kollade på mig.
-Smile! Utbrast hon. Jag log lite stelt. Orden ”Niall, du är så jävla ful” ekade i mitt huvud.
-Niall, kan jag få en kram? Frågade en tjej bredvid mig och jag log.
-Självklart! Jag gav henne en kram och sedan log hon mot mig.
-Jag älskar dig, sa hon och jag log tillbaka.
Men, orden fortsatte eka i huvudet.
_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

-Överge dig för någon annan eller ens lämna dig? Det kommer aldrig att hända, för som jag sa innan så är du den enda för mig...min första och sista riktiga kärlek. Jag älskar dig, sa jag och kollade djupt in i hans underbart gröna ögon. Våra läppar möttes i en perfekt kyss, en kyss fylld av kärlek och passion. Harry är verkligen den enda för mig.
____________________________________________________________________________________
-Jag älskar dig också! Sa han och sedan la han sin arm om mig och jag lutade mig mot hans axel.
-Är det vår tur att göra frukost idag? Sa han lite ledsamt och jag flinade.
-Blev du inte mätt på mackor?
-Nej, sa han och log.
-Jag fixar frukost, hjälper du till? Jag nickade och gick snabbt på toa. När jag kom in i köket hade Harry redan börjat. 
-Pannkakor blir det, går det bra?
Jag nickade och log mot honom.
-Såklart! Jag kollade snabbt ut och såg hur solen sken skarpt. 
-Vi kan väl äta frukost ute? Förslog jag och nu var det Harry som nickade och log.

Jag tog fram tallrikar och glas och sedan gick jag ut och dukade.
-Godmorgon, hörde jag en röst säga och jag vände mig om. Samtidigt råkade ett glas ramla ner på marken.
-Fan, mumlade jag för mig själv.
-Oj! Sa Zayn och jag skrattade.
-Godmorgon förresten, sa jag och han log. Jag plockade ihop glaset som gått sönder och hämtade sedan ett nytt glas.

När jag kom in i köket satt både Niall, Zayn och Liam där. Jag satte mig ner på en stol och Harry höll på med pannkakorna.
-Blir det bra? Frågade Zayn och Harry nickade stolt.
-Sen när blev ni så snälla? Frågade Liam och jag kollade förvånande på honom.
-Vi är alltid snälla! Och, ni var ju snälla igår, sa jag och han log.
-Ska vi inte väcka Louis? Sa Niall och jag skrattade.
-Det tycker jag! Sa Liam och reste sig och sprang upp för trappan.

Jag, Niall och Zayn var inte långt efter och Harry stod kvar i köket för att göra klar pannkakorna. Vi sprang in i mitt rum.
-Louis, vakna! Skrek Liam, som verkade tycka det var roligt att väcka honom.
-Mm, mumlade han.
-Fy vad taskiga ni är! Ni behöver ju inte störta in i rummet och väcka honom, sa jag och Zayn skrattade.
-Det är han som brukar göra såhär!
-Louis, vakna! Utbrast Niall, minst lika högt och Louis mumlade igen.
-Harry är där nere och gör pannkakor till frukost, sa jag och han vaknade till.
-Pannkakor? Åhh, jag drömde om det inatt! Sa han och alla började skratta.

-Vad snäll du är Harry som gör pannkakor, sa Louis när han kom ner och gick fram till Harry.
-Gå! Stör mig inte, om du stör mig får du inga! Sa han och Louis flinade.
-Bäst att man akta sig då, sa han och satte sig ner.

Två minuter senare var Harry klar och vi gick ut och satte oss för att börja äta. Jag satt mellan Liam och Harry och det kändes lite spänt. Men Harry visste att jag och Liam inte hade något på gång. Harry var min.

-Var dom goda? Frågade Harry och alla nickade med fyllda munnar. När jag hade svalt svarade jag,
-Supergott! Sa jag och Harry log mot mig.

-Vad ska vi hitta på idag? Frågade jag och alla ryckte på axlarna.
-Danielle ringde mig igår och frågade om jag ville träffas, är det okej eller hade ni tänkt ut något annat?
-Ja, det går bra för mig, svarade jag snabbt. Jag hade ju aldrig träffat henne, men jag tyckte hon verkade väldigt snäll.
-Ja, visst! Sa de andra i kör och Liam nickade.
-Vad bra!

Han tog upp sin mobil och jag förstod han skickade sms till henne. Sedan tog vi in allt från bordet.
-Jag borde slippa detta, jag gjorde alla pannkakor, sa Harry och jag skrattade.
-Ja, men man fick ju inte direkt hjälpa dig, sa jag och Louis instämde.

När vi var klara med allt gick vi alla upp till mitt rum för vi skulle göra oss klara. Jag var snabbt nog att ta mina kläder och sedan låste jag in mig i badrummet. Jag tog en snabb dusch och sedan satte jag på mig mina svarta shorts och ett rosa pöstigt linne. Jag drog några snabbt tag med min mascara och sedan satte jag upp håret i en lös hästsvans.

När jag kom ut från badrummet möttes jag av Harry.

-Är det okej om jag tar en dusch? Frågade han. Han stod där med bara handduken om sig och bar överkropp.
-Ja, såklart!
-Eller, du vill hänga med? Sa han och blinkade.
-Harry! Utbrast jag och han flinade åt mig.
Jag kysste honom snabbt och sedan gick jag in på mitt rum. Jag hörde killarna ifrån soffan där nere, så jag gick ner och satte mig.
___________________________________________________________________________________
Asså, vi kan ju inte skriva "tack för alla kommentarer" efter vajre inlägg, men ja, ni förstår. Vi älskar era kommentarer. Och, det är jättekul när ni skriva vem ni tycker synd om, eller om ni började gråta eller något, haha! 
Kanske kommer en del till idag, vem vet!?
/Angelica, Johanna & Nellie

Nialls perspektiv

-Godnatt, sov gott! Sa Sophie till oss.
-Godnatt, sa vi samtidigt.
-Glöm inte att vi dejtar, fyllde Liam i och alla flinade.
-Asså, vad tror folk egentligen? Frågade hon och skrattade.
___________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

Morgonen därpå när jag vaknade kände inga armar om mig. Jag vände mig om och mycket riktigt låg där ingen Harry och en utav kuddarna var borta. Undra vad det var med honom nu och var han hade tagit vägen? Nere på golvet låg Zayn, Niall, Louis och Liam på sina madrasser men Harry var inte där heller.
Jag reste mig upp för att gå ner och äta lite frukost eftersom jag kände mig väldigt hungrig. Så fort jag kom ner såg jag att någon låg i soffan inne i vardagsrummet, jag tog några steg närmre och såg att det var Harry. Det såg ut som om han hade gråtit lite och om man lyssnade noga kunde man höra att han snyftade lite.
-Men Harry älskling! Vad är det gubben? Frågade jag oroligt.
-Inget, svarade han tyst.
-Men jag ser ju att det är något, annars hade du inte gått och lagt dig här nere för att sova och även gråta, sa jag och kramade om honom. Det kändes som jag också snart var på väg att gråta lite eftersom jag inte klarar av att se han ledsen.
-Snälla gå bara...jag vill vara ensam, mumlade Harry och en tår föll ner för han kind.
-Nej, vi kan väl prata så jag får veta vad det är? Frågade jag och pussade honom på pannan.
-Sen, svarade han och tog upp sin mobil.
-Lova mig det, för jag blir orolig när du inte är den vanliga glada Harry, sa jag och reste mig upp för att gå ut i köket för att göra frukost. Jag bestämde mig för att även göra frukost till Harry. Men innan jag började att göra frukosten gick jag in på twitter och såg att Harry hade skrivit: ”Hate to see you looking at someone else...”. Vad menade han med det egentligen? Jag tog snabbt upp mackor, tog ut pålägg och dricka från kylen och satte allt på en bricka så jag kunde gå in till Harry.

-Harry, jag har gjort lite frukost till dig. Vi måste prata för jag klarar inte av att se dig såhär, sa jag och kollade allvarligt på honom. Han reste sig sakta upp och tog en macka men han sa ingenting.
-Snälla älskade Harry säg något, vad menade du med det du skrev på twitter?
-Fattar du inte själv? Tror du inte jag märker hur du kollar på Liam hela tiden? sa han irriterat.
-Harry, han är absolut inget mer än en vän för mig....tanken på att vara tillsammans med någon annan än dig finns inte ens på kartan för du är världens underbaraste människa och jag tycker det är sjukt gulligt av dig att du är svartsjuk.
-Jag, svartsjuk? Jag är inte sva, hann han säga innan jag avbröt honom genom att kyssa honom och han besvarade den.
-Om du inte hade varit svartsjuk hade du inte blivit så ledsen bara för att jag pratar med både din och min kompis. Harry, du är den enda för mig. Det kändes så extremt tomt att inte ha dig vid mig när jag vaknade, jag kände mig tom. Du betyder verkligen allt för mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till när sommaren är slut. Tanken på att jag måste hem till Sverige då och du måste stanna här gör mig sjukt ledsen. Men du ska veta att du är den underbaraste, finaste och snällaste människan i världen och jag älskar dig av hela mitt hjärta, sa jag och jag kände hur en tår rann nerför min kind.
-Men lilla älskade hjärtat, tänk inte på den dagen redan. Det är flera veckor kvar tills dess. Men om jag ska vara ärlig så vet jag heller inte vad jag ska ta mig till, för jag älskar dig så mycket att det gör ont. Jag går varje dag och är rädd för att förlora dig. Att du ska lämna mig, överge mig för någon annan, sa han och det kändes som någon högg en kniv rakt i hjärtat på mig.
-Överge dig för någon annan eller ens lämna dig? Det kommer aldrig att hända, för som jag sa innan så är du den enda för mig...min första och sista riktiga kärlek. Jag älskar dig, sa jag och kollade djupt in i hans underbart gröna ögon. Våra läppar möttes i en perfekt kyss, en kyss fylld av kärlek och passion. Harry är verkligen den enda för mig.
_____________________________________________________________________________________
Del 71!
Inte den längsta, men en ny del iaf. Johanna har varit lite off på senaste tiden, men denna del är skriver av henne, so she's back on track!
Vad tycker ni?
/Angelica, Johanna & Nellie

(vi har en hel del mail att läsa igenom, men är det fler som tänkt att skicka iväg ett mail, skicka på!!)

Sophies perspektiv

Jag märkte ju att Harry var irriterad.
Liam tittade på mig med orolig blick, han förstod också att det var något. Jag skakade på huvudet mot honom och han log mot mig, med sitt söta leende.
_____________________________________________________________________________________
När vi körde in på vår uppfart var det bara jag, Niall och Louis vakna. Jag skakade lite lätt på Harry, medan Niall väckte Zayn och Liam.
-Harry, vi är hemma! Sa jag och pussade han lätt på kinden. Han sträckte på sig lite lätt.
-Mm, sa han och tog upp sin mobil.
Jag la mitt huvud på hans axel och jag såg att han gick in på twitter. ”Home from a nice day at the beach” skrev han och jag log. Louis stannade bilen och vi gick in. 
-Jag ska bara ta en dusch, sa jag och sprang upp för trappan.

När jag var klar tog jag på mig ett vitt linne och ett par svarta mjukisbyxor. Under tiden jag duschat och bytat om hade Zayn och Louis redan duschat.
-Jag går också och tar en dusch, sa Harry och gick iväg.
-Är ni hungriga?
-Ja, lite! Sa Zayn.
-Vi lagar spaghetti bolognes, utbrast jag och Niall var snabbt med att svara.
-Ja! Utbrast han och vi började dirket.

-Det luktar gott! Sa Harry när han kom in i köket ny duschad. Han luktade så gott.
-Du med, sa jag och flinade mot honom. Han gav mig ett svagt leende tillbaka. Jag orkade inte bry mig. Han blev lätt sur för småsaker, men jag älskade honom. Och jag var så glad att kunna kalla honom min.

Tjugo minuter senare satt vi i soffan och åt. Ingen sa något, vi bara njöt av maten. Men alla märkte nog att det inte var någon bra stämning.
-Varför är alla så sura? Frågade Liam plötsligt.
-Jag är inte sur! Sa jag och log.
-Inte jag heller! Utbrast Zayn, Niall och Louis samtidigt. Allas blickar vändes mot Harry.
-Hallå, Harry? Sa Louis, som satt bredvid honom och puttade honom lite lätt i sidan.
-Vad? Sa han irriterat.
-Är inte du på bra humör idag? Frågade Louis, som oftast fick han att skratta.
-Jo, men jag är inne i maten, jag kör på Niall style! Sa han och alla skrattade.

Jag satte i en komedifilm, och bara några minuter efter att den startat skrattade jag och Liam förfullt. Ibland tyckte jag Liam verkade vara lite tråkig av sig, men han var verkligen inte det. Jag älskade att vi hade samma humor och han var så lätt att snacka med.

-Jag tror att jag går upp och lägger mig, sa Harry när klockan bara var halv 9. Vi satt och spelade kortspel.
-Redan? Sa jag förvånat och ha nickade.
-Mm, är väldigt trött, sa han tyst.
-Godnatt! Sa han innan han gick upp.

Harrys perspektiv

Jag var egentligen inte så trött. Men jag var inte på så bra humör och jag ville inte förstöra för dom, som verkade ha det väldigt roligt. När jag kom in på Sophies rum kollade jag först på madrassen och sedan på sängen. Vart skulle jag sova? Jag tog en kudde som vi haft förra natten och la mig ner på madrassen. Jag tog upp min mobil och kollade runt på twitter lite. Jag hörde hur dom skrattade nerifrån och jag ville egentligen gå ner, men samtidigt inte. När jag legat där i en kvart, hörde jag fotsteg i trappan. Dörren öppnades försiktigt och jag såg Sophie. Hon satte sig ner på madrassen och la sin hand på min.

-Varför ligger du på madrassen? Sa hon tyst.
-Var skulle jag annars sova?
-I min säng din dummer, kom nu! Sa hon och drog upp mig.

Vi satte oss i hennes säng och vi flätade ihop våra fingrar.
-Vad är det Harry?
-Va? Inget, sa jag snabbt och hon kollade på mig med en menande blick.
-Harry, sluta. Jag märker ju att det är något, sa hon och jag skakade på huvudet.
-Jag är bara inte på humör, sa jag och hon la sitt huvud på min axel.
-Vill du vara själv? Sa hon och jag nickade.
-Okej, men godnatt älskling, sov gott! Sa hon och pussade mig lätt på kinden, innan hon reste sig och gick mot trappan.
-Vänta! Sa jag och hon stannade upp. Jag reste också mig och vi möttes i en kyss.
-Godnatt, sa jag och gav henne en varm kram innan hon gick ner. Jag kröp ner under Sophies täcke och somnade.

Nialls perspektiv

-Är Harry sur? Frågade jag Sophie när hon kom ner. Till min glädje skakade hon på huvudet.
-Nej, han var bara inte på bra humör... har ni spelat utan mig? Men nej, detta är fusk! Utbrast hon och jag flinade åt henne.
-Stackare, ska vi börja om? Frågade jag och hon nickade.
-Ja!

När klockan slog 11 bestämde vi oss för att lägga oss. Alla var trötta efter dagen. Att bada tog verkligen på krafterna. Jag skrev en snabbt tweet, ”Have been an amazing day with my friends! I love u”. Sedan hittade jag en länk, som jag var tvungen att kolla på. ”Liam Payne and Sophie Winston?” Stod det som överskrift och jag läste vidare. ”Is Sophie doing right? Leaving Harry and start dating Liam?” Läste jag och började skratta.
-Vad skrattar du åt? Frågade Zayn som såg mig där jag stod, mitt i trappan.
-Läs detta! Sa jag och höll fram mobilen. Några sekunder senare började han skratta. Jag och Zayn gick upp för trappan och jag höll fram mobilen framför ögonen på Liam som stod och borstade tänderna. Han spottade ut tandkrämen och skrattade. Jag drog fingret över skärmen och förstod vad dom menade.
-Dom trodde ni dejtade på stranden när ni var där och sola, sa jag och visade Liam bilderna. Han gav ifrån sig ännu ett skratt.
-Vad gulliga vi är, sa han.
-Och vilket dejt! Sa jag och vi alla började skratta.

-Godnatt, sov gott! Sa Sophie till oss.
-Godnatt, sa vi samtidigt.
-Glöm inte att vi dejtar, fyllde Liam i och alla flinade.
-Asså, vad tror folk egentligen? Frågade hon och skrattade.
_____________________________________________________________________________________
Det är verkligen jättekul att så många har skickat in mail ang. att få vara med i novellen. Vi kommer välja ut 2 stycken, så ni kommer märka det senare i novellen vem det blir. Spännande...
Och, tack för alla fina kommentarer som vi får, det betyder jättemycket!
Glöm inte, alla skåningar, ni kommer väl till Lund på vår 1D träff? Gilla oss på FACEBOOK!
/Angelica, Johanna & Nellie

OBS! Det är inte försent att skicka in mail om ni vill vara med i novellen!

• Ålder, namn.
  
  
• Beskrivning av hur du ser ut! (Bild om man vill, annars kan man länka till blogg/twitter om man har bilder där)
  
  
• Vart bor du? (Du behöver inte säga exakt om du inte vill)
  
  
• Vem av killarna är din favorit? Eller gillar du alla lika mycket?
  
  
• Skriv vad du har för personligheter!
  
  
• Övrigt/valfritt. Är det något speciellt som vi behöver veta, skirv det då!
  
  
  
  Vi kommer välja 2 stycken som får vara med. Desto mer fakta du skriver om dig själv, desto mer chans har du att bli vald!
  
  (vi gör inte detta för att ta reda på vart du bor och sånt, allt ni skriver kommer stanna hos oss!)
  
  
  LÄS DEL 69 HÄR UNDER!

Sophies Perspektiv

-I'm ready.
-Det gick snabbt! Sa Louis och jag log.
-That's my girl, sa Harry och blinkade. Han drog mig intill honom och vi möttes i en kyss.
____________________________________________________________________________
Vi satt i bilen påväg till Brighton nu, med takluckan öppen, och dunkande musik ifrån bil stereon. Just nu var det Higher med The Saturdays som spelades.

-Härligt väder idag killar! Sa jag. 
-Perfekt väder för stranden, sa Zayn till mig och log.

Louis stannade bilen på en avskild parkering, och vi tog våra grejer och steg ut ur bilen. 
-Håll för ögonen nu Sophie! Vi ska leda dig till en hemlig strand, sa Harry och blinkade med ena ögat.
-Va? Vart då? Sa jag. 
-Håll för ögonen bara! Det ska bli en överraskning! Sa Harry såg riktigt hemlig ut.
-Okej, okej, sa jag bara och la händerna över ögonen.
-Lova att blunda! Inget tjuvtittande, sa Harry.
-Jag lovar älskling, svarade jag. 
Harry tog tag i mina axlar och vi började gå.

Jag hörde hur killarna skrattade och pratade, jag sa inget, jag var alldeles för koncentrerad på att sätta mina fötter rätt så jag inte skulle ramla. 
-Framme snart? Fick jag fram när värken i fötterna började komma.
-Snart! Hörde jag Harry säga.
Jag kände hur marken blev mjuk, och hur varm sand täckte mina fötter.
Harry tog tag i mina händer och drog ner dom.
Jag öppnade ögonen och möttes av den vackraste synen. 
Det var en avskild strand, folk tomt, sanden var mjuk som sammet, solen stod högt upp på himlen, vattnet var i den finaste blåaste färgen jag sätt och fåglar flög på den fina himlen.

-Harry! Hur har du hittat den här stranden? Frågade jag och sprack upp i glädje. 
-Mamma brukade alltid ta med mig hit på somrarna, svarade han och drog in mig i sin famn.
-Det är så vackert här, så det passade ju att ta med dig hit, sa han och vi möttes i en kyss.
-Aww älskling, så himla fint! Älskar dig! Sa jag och kramade om honom hårt.
-Jag älskar dig med Sophie, sa han och log. 
-Nu är det dags och bada! Sa Louis och sprang ner mot vattnet. 
Harry, Zayn och Niall följde efter.

-Jaha, då var det bara du och jag kvar då! Sa Liam och skrattade. 
-Ska vi sola lite innan vi badar? Frågade jag honom lite osäkert.
-Ja visst! Sa han och sprack upp i ett leende.
Liam var så söt när han log sådär, han var verkligen en fin kille. Som en vän såklart. Men, jag kunde inte ljuga. Det kittlades lite i magen när han log sådär mot mig.
Jag skakade på huvudet och hjälpte Liam med handdukarna. Vi la ut allas handdukar bredvid varandra.
Vi la oss ner och njöt av solen, av killarna nere i vattnet som badade och skrattade och av fåglarna som kvittrade.

Helt plötsligt kände jag kallt vatten över mig, Harry hade dragit ut allt vatten från sitt hår på mig. 
-HARRY! Skrek jag och ställde mig upp fort.
Alla skrattade.
-Nej, jag skojade babe, vill du ha en kram? Sa han med ett busigt leende.
-Du skulle bara våga! Vattnet rann på hans kropp.
Jag såg hur det där leendet blev ännu mer busigt och han drog ut sina armar och försökte ta tag i mig. Jag började springa, mot vattnet.

-Harry! Sluta! Sa jag och skrattade när han kom ikapp mig. Det var alldeles för jobbigt att springa i sand. Han fick tag på mig och vi ramlade ner på sanden, han först och jag hamnade över honom.

-Oj oj oj, Sophie! Visste inte att du ville ha mig här och nu! Sa han och skrattade.
Jag skrattade och kysste honom. Jag böjde mig ner och viskade i hans öra,
-Jag vill alltid ha dig Harry.

Harry blev helt tyst och rodnade, för första gången sa Harry inget och rodnade. Wow! Tänkte jag.
Han bet sig i läppen och kysste mig. Jag besvarade hans kyss. Kyssen var ren passion.
Jag log med ett snett leende och ställde mig upp, tog ut min hand och sträckte mig mot honom. 
Han tog tag i min hand och ställde sig upp. Han sa fortfarande inget.
-Harry, något fel? Sa jag och log fortfarande.

-Oj, nej! Inget är fel. Tappade bara hakan där för en sekund, sa han.
Jag skrattade bara åt hans reaktion.
-AH! Du ska bara veta hur sexig du är just nu Sophie! Sa han och kysste mig en gång till.
Jag besvarade hans kyss och skrattade ännu mer.
-Du är alltid sexig, sa jag när jag såg hur vattendroppar rann ner för hans mage.
Han tog min hand och vi gick upp till de andra killarna, som la ner och solade. Vi la oss också ner på handdukarna och solade lite mer.

-Vad ska vi hitta på senare då? Frågade Niall.
-Vet inte, vad vill ni? Frågade Harry.
-Jag vill äta i alla fall! Sa Niall och alla skrattade.
-Ska vi hämta någon mat på vägen hem? Frågade jag.
-Låter som en bra ide! Svarade Niall.

Klockan var fyra, och vi skulle börja dra oss hem. Harry och Louis stod och bytte om bakom bildörren medan Zayn och Niall satt i bilen och halvsov. Jag förstod verkligen inte hur killarna kunde somna överallt.

Liam stod med en handduk runt midjan och skulle byta till byxor. Han hade en väldigt vältränad kropp, jag drog mina ögon över hans magrutor och muskulösa kropp.
Harry kom bakom mig, pussade mig på kinden och sa,
-Visst har han en het kropp? Sa han och jag kände hur hans mungipor drogs upp.
Jag rodnade. Fan också att han märkte.
-Inte hetare än dig älskling, sa jag, vände mig om och kysste han lätt på läpparna.
Han log och jag sa,
-Nu är det dags för mig och byta om!
Han nickade mot mig.

Jag tog mina kläder, gick iväg en bit och drog av mig underdelen, tog på mig ett par svarta spets trosor jag hade packat ner, drog på mig mina jeans shorts.

Liams Perspektiv

Alla andra killarna var i bilen och väntade på Sophie, hon hade vart borta en stund nu, och klockan började närma sig fem. Hmm.. jag går och letar efter henne, tänkte jag. Jag följde en stig och närmade mig en höjd, jag gick och såg Sophies baksida. Hennes hår som hade lagt sig ned för hennes rygg.

Hon skulle precis ta av sig sin bikini överdel, och jag drog mig snabbt ner på marken. Jag ville inte att hon skulle se mig. Jag drog upp huvudet, och såg hur hon nu stod utan överdel, jag borde inte titta. Men jag kunde inte slita mig. Sophie var verkligen snygg. Jag drog snabbt ner huvudet när hon vände sig till sin väska för att sätta på sig en tröja.

När hon hade tagit på sig sin tröja, reste jag mig upp och gick mot henne. Hon log när hon såg mig komma. Hon hade inte märkt att jag var här. Jag pustade tyst ut.

Sophies Perspektiv

-Liam! Hej! Förlåt att jag tog lite tid på mig, sa jag och log.
-Det är lungt, klockan börjar bli middags tid, och du vet hur Niall blir om han inte får mat, sa han och vi skrattade.
-Ska vi gå till bilen? Sa jag,
Han nickade och vi började dra oss mot bilen.

Vi hörde hur Louis tutade med bilen och vi började halv springa mot den.
-Vi kommer! Ta det lugnt Louis! Sa Liam lite irriterat.
Vi satte oss i bilen och jag såg hur Harry tittade lite snett på mig.
-Harry, va är det? Frågade jag.
-Eh inget, svarade han snabbt. 
-Louis kör nu! Vi är hungriga!
Louis nickade och började köra.

Jag märkte ju att Harry var irriterad. Liam tittade på mig med orolig blick, han förstod också att det var något. Jag skakade på huvudet mot honom och han log mot mig, med sitt söta leende.
_____________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv

Hon sa det inte högt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det. Jag kände hur det rann en tår ner för min kind. Hon fick mig alltid att må bra.
-Jag älskar dig också Sophie, viskade jag, även om jag visste att hon inte hörde. Sedan somnade jag om.
_____________________________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon hade alla redan gått upp, förutom Sophie. Hon hade vänt sig om nu och jag hörde hennes andetag. Jag hörde att någon var nere i köket och antog att det var killarna. Klockan hade precis slagit 10 och jag bestämde mig för att gå upp. Precis när jag gick ut från Sophies rum kom Niall med killarna efter sig.
-Godmorgon! Sa dom och jag gjorde detsamma.
-Sover Sophie? Frågade Zayn och jag nickade.
-Då får vi väl väcka henne! Sa Louis och sprang in i rummet utan att någon hann säga något.
Jag flinade lätt åt dom och gick in på toaletten.

Sophies perspektiv

-Dags att vakna! Utbrast Liam och jag öppnade ögonen. Framför mig såg jag alla killarna, förutom Harry.
Jag vände på mig och drog upp täcket till halsen.
-Kom igen Sophie! Vakna! Vi har faktiskt gjort frukost till dig och Harry, för ni sov! Sa Niall och jag log och vände mig om igen.
-Åh, vad gulligt! Sa jag och dom alla log stolt.
-Vart är Harry? Frågade jag samtidigt som jag sakta reste mig.
-På toa! Men kom nu, är du inte hungrig? Frågade Zayn.
-Jag heter inte Niall, sa jag och alla skrattade.

När vi gick ner för trappan kom Harry ikapp oss och han kramade om mig bakifrån.
-Godmorgon snygging, sa han och pussade mig i håret, som, alltid annars på morgonen, såg ut som ett fågelbo.

-Har ni gjort frukost? Utbrast Harry när vi kom in i köket och ännu en gång log de alla stolt.
-Japp, ni två sov ju och hade vi inte gjort det hade ni aldrig fått någon frukost! Sa Louis.
-Plus, att vi är äldst här, så vi får ta hand om er! Fyllde Liam i och Harry gav han en ond blick.
-Men, borde inte Louis göra allt då? Sa jag snabbt och då var det Louis tur att ge mig en ond blick.
Alla skrattade innan vi satte oss ner och började äta.

-Du, Sophie! Sa Liam, helt allvarligt och jag kollade upp på honom med ett ryck.
-Vad? Sa jag snabbt och jag kände hur både Zayn och Harry flinade åt mig.
-Det är ingen allvarligt, sa Niall och jag skrattade.
-Ni skrämmer ju upp mig!
-Haha, men vet du? Sa Liam och jag blev nyfiken på vad de hade att berätta.
-Nej? Vad? Utbrast jag.
-Vi ska åka till Sverige om två veckor! Sa de alla, nästan samtidigt och jag kände hur glad jag blev.
-Seriöst? Ska ni? Får jag följa med? Sa jag, med världens största leende.
-Såklart du får! Sa Niall med ett leende och mitt leende bara växte.
-Åh! Jag måste ringa Amanda och Evelina! Vart ska ni? Till Stockholm?
-Ja, till Stockholm! Du kan ringa dom sen, ta det lugnt. Vi ska inte åka nu, sa Zayn och jag skrattade.

När klockan slog elva tryckte jag på ring och höll upp telefonen till örat.

-Hej, sa Amandas välkända röst.
-Heej! Utbrast jag och log.
-Åh, hej gumman! Hur är det?
-Det är bra! Vet du vad?
-Nej, vad? Sa hon och jag kunde inte vänta med att berätta det.
-Killarna ska till Sverige och jag ska följa med! Åhh, ni måste åka till Stockholm!! Sa jag ivrigt och Amanda var inte sen med att svara.
-Du skojar? Vi måste träffas! Ska dom bara till Stockholm?
-Ja, sa jag.
-Men, kan ni inte åka upp tror du?
-Det hoppas jag att vi kan! Har du pratat med Evelina?
-Nej, jag ska ringa henne!
-Gör så! Men, jag måste iväg nu, vi ses!
-Det gör vi, puss.

Jag stängde av samtalet och ringde direkt upp Evelina, men ingen svarade. Jag var ju tvungen att berätta. Men, sedan lös skärmen upp och jag såg att det var Evelina som ringde.
-Hej! Sa jag när jag svarade.
-Hej, du väckte mig! Är det något viktigt?
-Sömntuta! Om det är! Sa jag, fortfarande lika ivrig.
-Tell me!
-Killarna ska åka till Sverige om två veckor och jag ska med! Du och Amanda måste åka till Stockholm, sa jag med betoning på måste.
-Åh, då får jag ju träffa Zayn! Sa hon och jag flinade.
-Tack...
-Och dig! Åhh, vi måste dit. VI pratar mer senare, jag är trött!
Jag skrattade åt henne och sedan la vi på.

Jag gick ut från mitt rum och när jag kom ner stod alla killarna där, redo för att åka iväg.
-Hänger du med till Brighton? Sa Harry med ett leende och jag nickade.
-Absolut, jag kommer snart!
Jag sprang upp på mitt rum och tog på mig en bikini under mina jeanshorts och drog över ett rött, slappt linne. Jag drog fram min väska där det med tydliga bokstäver stod beach. Jag packade ner saker som solkräm, pengar, mobil, handduk och annat och sedan sprang jag ner igen.
-I'm ready.
-Det gick snabbt! Sa Louis och jag log.
-That's my girl, sa Harry och blinkade. Han drog mig intill honom och vi möttes i en kyss.
_____________________________________________________________________________________
Ohh, dom ska till Sverige...
Nej, men vet ni? Eftersom dom ska till Sverige (i novellen alltså) så tänkte vi att någon utav ER skulle få vara med i novellen, under tiden dom är i Sverige. Finns det något intresse för det? Vi gör ett inägg senare hur ni ska göra för att ha chansen att vara med! ;)
/Angelica, Johanna & Nellie

Efter ett tag satt vi vid matbordet , åt och skrattade. Louis och Niall hade tänt värmeljus runt om i köket.

-Mysigt vi har det killar! Ni ska veta så tacksam jag är för att få vara er vän! Sa jag och log.

-Och vi är tacksamma att få ha dig som vän, fyllde Niall snabbt i och jag log mot honom. Louis höjde sitt glas och alla kollade på honom.
-Skål! Utbrast han och alla skrattade.
-Skål
_____________________________________________________________________________________
När vi senare satt framför TV och kollade på någon humor serie kom alla tankar på Jake tillbaka. Som vanligt. Jag försökte få bort dom, men det gick verkligen inte. Jag satt bredvid Harry och jag la mitt huvud på hans axel. Han blev lite förvånad, eftersom jag för bara några sekunder sedan hade skrattat. Han kollade orolig på mig, och sa, väldigt tyst, nästan mimade.
-Vad är det? 
Jag bara skakade på huvudet som svar och han pussade mig lätt på pannan. Allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Jag lyckades få bort tankarna och i samma sekund brast Louis, Niall och Liam ut i skratt. Dom vek sig dubbla och la sig ner på golvet. Jag, Harry och Zayn kollade på dom och flinade.
-Såg ni inte det roliga? Frågade Liam och vi skakade på huvudet.
-Vad? Sa Harry och dom fortsatte skratta. Utan något svar fortsatte vi kolla, medan de la kvar på golvet och skrattade. Jag flinade åt dom.-Vad var det roliga? Frågade jag om Niall kollade på mig, utan att ge mig ett svar. Jag skakade huvudet och vände tillbaka blicken till TV. Programmet var slut och alla suckade.

-Så vad ska vi göra nu? Frågade jag och Zayn ryckte på axlarna.
-Jag vet! Utbrast Liam och reste sig snabbt från golvet och sprang upp för trappan, in på mitt rum.

Bara några få sekunder senare kom han tillbaka med min laptop och sladden.
-Vi gör en livechat! Sa han och satte sig i soffan. Alla nickade instämmande och jag loggade in på datorn.
-Jag vet! Sophie, du skriver att du ska göra en, så vet dom inte att vi är här! Sa Niall glatt.
-Ja! Utbrast Harry.

Jag gjorde som dom sa och skrev en snabb tweet. ”Guys, are you bored? Come and watch me!” och några sekunder senare hade jag en del tittare som skrivit tweets som löd ”OMG, it's not just you. IT 1D!” eller liknande. Vi alla skrattade åt alla tweets och sedan började vi alla svara på massa frågor. Det var verkligen jättekul och alla deras fans var så snälla mot mig. Jag visste att inte alla gillade att jag var tillsammans med Harry, men jag var glad över att jag inte fick så mycket hat.

Två och en halv timme senare stängde vi av, efter att ha svarat på massa frågor och sjungit några låtar, plus att vi skrattat en del. Klockan var inte så mycket, så vi bestämde oss för att gå ut i trädgården, där vi tog fram en boll och började spela fotboll.

När klockan slog halv tio satt vi alla i soffan med godisskålar, chipspåsar och läskflaskor framför oss. Filmen vi satte på var en komedi och det hade bara gått 13 minuter av den. Louis skrattade förfullt och Niall var inte sämre. Jag gav ifrån mig några skratt då och då. Och när filmen senare var slut gick vi upp till mitt rum istället, där vi satte i en ny film.

Vi alla hoppade till under filmens gång. Ingen av oss hade sett filmen förut och den var väldigt läskigt. Jag satt intryckt mellan Harry och Zayn, vilket kändes väldigt tryggt.

Harrys perspektiv

Klockan stod på 02:00 när eftertexterna på en skräckfilm vi nyss sätt rullade på TV-skärmen
Louis låg i Liams knä och sov med en filt över sig, Niall hade somnat i en fåtölj och Zayn låg lutad mot väggen.
Sophie hade somnat i min famn, hon låg där och såg så söt ut i sin one piece som hon hade tagit på sig strax innan vi satte igång filmen.
Jag strök min hand sakta mot hennes kind för att försöka väcka henne. Hon ryckte till och jag log mot henne. Hon öppnade sina ögon långsamt och tittade på mig och log.

-Förlåt att jag somnade! Det var så skönt att bara ligga här i din famn, sa hon tyst.
-Lungt älskling, titta runt dig, du är inte den ända som har somnat, sa jag och Sophie skrattade. 
-Ska vi väcka dom? Frågade Sophie.
-Låt dom sova, vi drar fram någon madrass så kan vi lägga oss och sova, dom ser ut att ha det riktigt bekvämt! Svarade jag och hon nickade.

Vi gick och hämtade en madrass från Sophies föräldrars rum. Sophie tog med sig några kuddar och ett täcke som vi kunde dela på.
När jag kom tillbaka la jag madrassen bredvid sängen, där Zayn, Louis & Liam hade somnat, och bäddade medan Sophie var där nere för att släcka alla lampor.
Jag drog av mig mina byxor och tog av mig tröjan och la mig ner, samtidigt som det blev bäcksvart i huset.
-Älskling var är du? Viskade jag.
-Jag är här, svarade Sophie.
Jag såg hennes skugga komma upp för trappan och in i rummet. Jag hörde hur hon drog av sig sina kläder, och böjde sig ner för att lägga sig bredvid mig. Hon la sig tätt intill mig och jag la mina armar runt henne och höll om henne.

-Tack för en mysig dag gubbe, sa Sophie.
-Tack själv sötnos, jag älskar dig, svarade jag.
-Och jag älskar dig, svarade hon.
Jag kysste henne i mörkret och vi somnade.

Jag reste mig hastig och kollade runt mig samtidigt som det gick en lättnad genom hela mig. Jag hatade att drömma mardrömmar. Jag kollade på min mobil. 06.57. Jag såg att Liam, Louis och Zayn fortfarande låg kvar i sängen och Niall sov också. Jag kollade på Sophie, som la lika nära mig nu som innan vi somnade. En hårslinga hade ramlat ner framför hennes ögon. Jag tog sakta bort den och gav henne en puss på pannan. Sedan la jag mig ner igen. Jag la där och allt var så tyst. Jag hörde hur Sophie mumlade lite och sedan sa hon, i sömnen.
-Harry, jag älskar dig.
Hon sa det inte högt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det. Jag kände hur det rann en tår ner för min kind. Hon fick mig alltid att må bra.
-Jag älskar dig också Sophie, viskade jag, även om jag visste att hon inte hörde. Sedan somnade jag om.
_____________________________________________________________________________________